Etik utan religion

Moral ska baseras på ett fortlöpande filosofiskt samtal där alla ståndpunkter är preliminära. Så möjliggörs utveckling av moralen i takt med att samhället förändras. Det är författarens huvudpoäng i detta försvarstal för en ”gudlös etik”. Birgitta Forsman är vetenskapsteoretiker med inriktning mot forskningsetik. Hennes invändning mot religiös/kristen moral har två delar. Den ena handlar om metod, att moralen vilar på auktoriteter som inte ska ifrågasättas. Den andra delen handlar om moralens innehåll. Där är hennes största invändning att kristen moral placerar människan i centrum för moralen. Antropocentrismen har lett till utrotning av andra djurarter och exploatering av miljön. Till skillnad från dem som anser att människans förnuft och fria vilja ger henne ett unikt värde, skulle författaren vilja se att förmågan att känna, ha ont och lida tillmättes avgörande betydelse. Nya medicinska tekniker aktualiserar komplicerade etiska frågor som enligt Birgitta Forsman diskuteras alldeles för lite. Hur ska vi se på embryon som blir över vid provrörsbefruktning? Borde surrogatmoderskap tillåtas under kontrollerade former? Vilka egenskaper, om några, är det rimligt att välja bort hos sitt barn? Boken är lättläst och tankeväckande – men texten skulle ha förtjänat en lättsammare layout.