”Knappt 8 miljoner invånare år 2030”
Sverige i början av 1980-talet. Miljonprogrammets 1 006 000 bostäder var ännu rätt nya, och torde gott och väl täcka framtidens behov. Sveriges befolkning var nämligen minskande – det var huvudprognosen i rapporten Om hundra år. Några framtidsbilder av befolkning, samhällsekonomi och välfärd under 2000-talet som regeringskansliet gav ut för 25 år sedan.
Redan på 1990-talet, framhöll forskarna, minskar behovet av barnomsorg. Och ”behovet av bostäder syns bli mindre än nu”, spådde man.
Rapporten målade upp tre scenarier för befolkningsutvecklingen. I den mest nativitetsoptimistiska skulle Sverige långsamt sega sig upp till 9,1 miljoners befolkning år 2030, för att sedan stagnera där. I den mer moderata kurvan hade befolkningen sjunkit till 7,8 miljoner år 2030. Den tredje kurvan var brant fallande och befolkningen nere på 6,9 miljoner 2030.
Skriften var beställd av statsrådsberedningen, och till projektet knöts ett antal experter från bland annat Statistiska centralbyrån, Stockholms universitet och Utrikesdepartementet.
När rapporten kom 1985 var befolkningen 8,3 miljoner, och den stora frågan var den sjunkande nativiteten. Invandringen till landet diskuterades kortfattat, och man konstaterade – mindre än tio år före Jugoslaviens blodiga sönderfall – att vid en konflikt i närområdet skulle flyktingmottagandet öka och påverka befolkningsutvecklingen. Detta verkade dock inte troligt.
– Det tidiga 1980-talet präglades av de lägsta födelsetalen på decennier, säger Bo Malmberg, professor i kulturgeografi och forskare vid Institutet för framtidsstudier. Så visst präglades rapporten av det, och av en ekonomisk kris i allmänhet.
Bara ett par år senare vände det, och barnkullarna ökade till det tidiga 1990-talets babyboom.
– Om man tittar bakåt så vet man att nativiteten går upp och ner, men kurvorna i framtidsprognoserna ser ju alltid lite mer städade ut, säger Bo Malmberg.
