Kvinna rymde med miliär tuberkulos

”En ung kvinna kom till akuten i maj 2009 när jag hade jour. I två veckor hade hon haft runt 40 graders feber och ont i kroppen. Hon härstammade från Asien och hade varit i Sverige i sex månader, pratade lite engelska men ingen svenska. Vid undersökningen verkade hon påfallande frisk, trots en feber på 39,2. Jag hittade inget annat ovanligt. Jag ville lägga in henne för fortsatt utredning, men då började hon gråta. Jag föreslog i stället att hon skulle göra en lungröntgen, men då försvann hon från akuten. Hon fick i alla fall med sig en bokad tid till infektionsmottagningen en vecka senare. Det här kändes otillfredsställande, men det är inget ovanligt scenario för en läkare.

Var smittad av tuberkulos

När hon kom tillbaka gjordes en röntgenundersökning. Bilderna visade en liten förstoring av vänster lungport. Annars framkom inte så mycket nytt. Kvinnan hade fortfarande feber. Dessutom hade hon huvudvärk och hade kräkts några gånger. Min kollega tog prover för att utesluta bland annat borrelia, hiv, tuberkulos och ett antal andra sjukdomar. Alla prover var negativa utom tuberkulintestet. Det visade att kvinnan med stor sannolikhet var smittad av tuberkulos, men inte att hon var sjuk eller skulle insjukna i en nära framtid. Eftersom hon kom från ett land där tuberkulos är en vanlig sjukdom var det inget uppseendeväckande fynd.

När jag ringde hem till henne en vecka senare fick jag besked av anhöriga att hon mådde bättre och att febern hade sjunkit.

Efter ytterligare två veckor träffade jag henne igen. Då hade febern återkommit. Jag hittade inget avvikande vid undersökningen, men skiktröntgen visade förstorade körtlar i buken. Vi kallade patienten till en biopsi, men då ringde anhöriga och avbokade tiden och meddelade att hon skulle resa till hemlandet och fortsätta utredningen där. Det var tyvärr inte mycket att göra i det läget. Jag kände en viss frustration, och i juli avskrevs hon från vår mottagning.

Hade utvecklat miliär tuberkulos

I oktober samma år dök kvinnan upp på akuten igen. Då hade hon haft 40 graders feber i nio dagar. Det visade sig att hon inte hade rest till hemlandet, utan varit kvar i Sverige. Hon blev andfådd vid ansträngning och hade lite hosta med klart slem sedan ett dygn. Hon hade också tappat fem kilo, och andningsljuden på ena lungan var lite dämpade. Blodproverna såg ut ungefär som förut. Men på lungröntgen syntes små fläckar över båda lungorna, och en liten del av den vänstra lungan var ihopfallen – en så kallad pneumothorax. Det talade för att kvinnan hade utvecklat miliär tuberkulos, en form av tuberkulos som är dödlig om den inte behandlas. Hon ville absolut inte ligga på sjukhus, men till slut skrevs hon in och fick permission över natten. Det var en nödlösning; vi brukar inte göra så i vanliga fall. När hon inte dök upp nästa dag kopplades en smittskyddsläkare in. Efter hembesök gick kvinnan med på att läggas in. Skiktröntgen visade små förändringar på levern och mjälten – ytterligare tecken på en spridd tuberkulos. Upphostningsprover bekräftade att kvinnan var smittsam. Nu accepterade hon att bli behandlad.

Hon fick en standardbehandling mot tuberkulos, samt ett läkemedel som kan förkorta smittsamheten – och kortison för att dämpa febern.

Patienten blev bättre, och efter sexton dagar skrevs hon ut. Men två veckor senare hade hon feber igen. Jag satte ut ett av hennes fyra läkemedel som ibland kan ge feber som biverkning, men tänkte också att febern kunde bero på att kortisondosen hade minskats för snabbt.

Drabbades av lungkollaps

En vecka senare sökte kvinnan på akuten för att hon hade vaknat av smärta i bröstet. Skiktröntgen visade en stor pneumothorax, vilket är en känd komplikation vid tuberkulos. Patienten fick stanna på sjukhuset och fortsätta med sin medicinering.

Kvinnan tillfrisknade och var på vår mottagning sista gången drygt ett år efter sitt första akutbesök. Jag minns att hon verkade glad, och det kändes som att vi hade fått hennes förtroende till slut.

Det här ger en bra bild av tuberkulosens lömska natur. Kvinnan verkade ganska frisk och blev till och med bättre en period, för att sedan snabbt försämras efter några månader. Trots behandling tillstötte komplikationer, vilket också är vanligt. Patienten hade en ockult, icke-synlig, typ av miliär tuberkulos med långdragen feber som huvudsymtom. Ofta upptäcks den först vid obduktioner.”

Berättat av Boris Kan, infektionsläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, för Elin Åkerblom, journalist.

Vill du läsa fler komplicerade medicinska fall? Klicka här!