Ett barnfientligt Sverige i en dyster värld

År 1980 kom boken Sverige 2020 – en framtid för människor. Där beskrivs en utpräglat pessimistisk syn på framtiden och spås flera svältkatastrofer i världen fram till år 2020. Men det fanns vissa föredömen som inger forskarna hopp i en sådan situation; tidstypiskt nog framhåller de hur bra Kina fördelade sina resurser under kulturrevolutionen.

Boken gavs ut av Centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor vid Göteborgs universitet. Forskarna betonar att de har försökt vara optimistiska, men skisserar ändå denna övergripande bild av världen fram till 2020: ökande stagnation i i-landsekonomierna (först i Västeuropa, sedan i Nordamerika, efter hand även i Japan). Stagnationen kommer att leda till en förnyad facklig strategi för att omforma produktionen. Nya massrörelser växer fram i i-länderna för att lösa problem som att skaffa mat och reparera bostäder. Dessa massrörelser samverkar med den förnyade fackliga aktiviteten, varför levnadsstandarden bara sjunker tillfälligt. Allvarliga nödsituationer uppstår därför bara i vissa områden av i-världen.

I u-länderna börjar människor tillämpa lokal självhushållning, vilket medför att industrin får svårt att rekrytera folk. Även där sker en facklig mobilisering. Östblocket drabbas av en svår ekonomisk kris när länderna där försöker anpassa sig efter västlig modell.

Den europeiska vilsenheten och konsumtionslystnaden leder efter hand till en global kulturell förnyelse där orter som Ouagadougou, Dodoma, Sana, Trivandrum, Hanoi, Port Moresby och Tromsö blir nya kulturella centrum.

Samhället blir dock barnfientligt. Barnen får ”svårt att få djupa och varaktiga relationer till sina föräldrar, eller till vuxna över huvud taget”, eftersom barnen har växt upp i en ”utpräglad konsumtionsmiljö”. Oftast möter barnen bara vuxna i vissa funktioner, inte som ”människor som är intresserade av dem som medmänniskor”.

Resultatet blir sönderfallande familjer och upplösningstendenser i samhället.