Hotad olycksfågel sitter stadigt

I folktron betraktades berguven som ett dåligt omen som förutspådde olycka. Den ansågs också konkurrera med småviltsjakten; skottpengar utbetaldes för skjutna uvar fram till 1925. I vissa regioner var det dessutom vanligt att man plundrade bona eftersom ungarnas dun användes som madrassfyllning.

När berguven fridlystes 1950 var den nästan utrotad i vårt land. Men trots fridlysningen ökade inte antalet nämnvärt. Ett skäl var att berguven var hårt drabbad av miljögifter som DDT och kvicksilver.

Berguven hade med stor sannolikhet dött ut om det inte vore för de avelsprogram som startades på 1960-talet av ornitologer i sydvästra Sverige. Man födde upp flera tusen individer som sedan placerades ut i gamla uvmarker. Vid millennieskiftet fanns det berguv i 600 revir i Sverige. Arten betraktas inte längre som hotad, den är klassad som ”missgynnad” på Naturvårdsverkets rödlista.

Berguven är en skygg fågel som trivs i avlägsna, bergiga skogstrakter. Men eftersom den gärna äter råttor, så finns det par som häckar i vår närhet. Bland annat på soptippar.