En mörk värld

Fyra procent är inte mycket, men det är allt som är. Stjärnor, galaxer, månen och jorden. Och vi människor. Resten är mörker. Inte mörker i den meningen att det är osynligt. För det ligger det alltför långt borta. Inte heller mörkt som ett svart hål eller som i rymden.

Det som kallas mörkt är det okända: cirka 23 procent av universums innehåll består av mörk materia, 73 procent kallas för mörk energi. Båda upptäcktes under förra seklet. Den mörka materien ger sig till känna genom sin gravitation, och den mörka energin driver på universums expansion. Och båda är fortfarande lika mystiska som de tedde sig vid första anblicken.

Insikten om att en okänd energi får universums expansion att gå allt fortare belönades med 2011 års Nobelpris i fysik. Ledare för två forskningsgrupper fick dela på priset och en stor del av The 4 percent universe berättar om deras väg mot målet. Kantad av kritik och konkurrens. Men också av lysande framgångar.

Så har kunskapen om universum och vår plats däri vuxit genom århundradena. Världsalltet har utvidgats allt mer, men ingen av upptäckterna har inneburit någon revolution. Varken Kopernikus eller Galileo, eller för den delen förra årets Nobelpristagare, hade för avsikt att välta rådande världsbild över ända. Snarare sökte de utvidga kunskapen. Men de mötte en större och mer okänd värld, en mörkare värld än de någonsin hade kunnat föreställa sig.