Nu är bävern på hugget igen

Bävern är vår största gnagare, och en art vars framfart sätter spår i landskapet. Men själva djuret kan vara svårt att se. Bävern är skygg och dessutom nattaktiv.

Bävern doftmarkerar sitt revir med en substans som kallas bävergäll. Ämnet produceras av speciella körtlar, bävergällpungar. Det här är ett av de främsta skälen till att bävern redan under 1700-talets mitt började bli sällsynt i vårt land.

Bävergäll var en eftertraktad produkt som ansågs kunna bota feber, tandvärk, magproblem och epilepsi. Ämnet har även brukats som snus, ingrediens i parfym, afrodisiaka samt brännvinskrydda.

År 1871 sköts den sista bävern i Sverige och arten var utrotad. Men under 1920-talet inplanterades ett antal djur från Norge. Eftersom arten blev postumt fridlyst, så har bestånden ökat kraftigt sedan inplanteringen. Det finns nu minst 100 000 bävrar i vårt land, och arten sprider sig till nya områden.

Bäverns roll i vår natur är omtvistad. Genom att fälla träd skapar den en naturlig föryngring av skogen. Fördämningarna gynnar dessutom många arter som trivs i våtmarker. Samtidigt kan värdefull mark översvämmas och vägbankar försvagas av förändringar i vattennivåerna.