Dopingtester hotar ärliga idrottare

Årets olympiska sommarspel i London blir ett fyrtioårsjubileum för dopingkontroller med analysmetoden GC-MS (se rutan på sidan 18). Metoden har varit en arbetshäst i dopinglaboratorierna ända sedan premiären vid sommarspelen i München år 1972. I London kommer omkring 150 personer att arbeta med dopinganalyser i ett labb bemannat dygnet runt. Exakt vilka metoder som kommer att användas är hemligt, men GC-MS är ett givet inslag. Kampen mellan laboratorierna och idrottare som försöker fuska är ett slags kapprustning. Nya preparat tillkommer, och nya sätt att försöka dölja dem. Samtidigt har analysmetoderna blivit bättre på att urskilja specifika substanser i allt lägre halter. Det har förstås gjort livet svårare för fuskare – men också för ärliga idrottare. Idrottaren ansvarar själv för alla kemikalier som kan dyka upp i ett urin- eller blodprov. World anti-doping agency (WADA) publicerar varje år en lista över förbjudna substanser. Om en sådan substans finns i ett prov blir följden två års avstängning. Lindrigare straff utdöms bara i exceptionella fall. Det första problemet en idrottare ställs inför är att förstå och tolka WADA:s lista. Det är inte bara de uppräknade substanserna som är förbjudna, utan också ämnen med liknande kemisk struktur eller biologiska effekter. Precis vad detta betyder avgör den dömande instansen från fall till fall, så den enskilde idrottsutövaren har inte mycket vägledning. I november år 2005 tävlade amerikanen Zachery Lund i skeleton (kälkåkning på mage) i den kanadensiska staden Calgary. Under de senaste sex åren hade han tagit en medicin mot skallighet som innehåller det aktiva ämnet finasteride, vilket han alltid hade berättat vid kontroller. Han brukade varje år kontrollera WADA:s lista, men glömde att göra det 2005 – ett ödesdigert misstag skulle det visa sig. Finasteride hamnade på listan över förbjudna substanser den 1 januari 2005. Ämnet har ingen prestationshöjande effekt, utan infördes därför att det kan användas för att maskera andra förbjudna substanser. Idrottens skiljedomstol (Court of arbitration for sport, CAS) dömde Zachery Lund till ett års avstängning. Därmed missade han de olympiska vinterspelen i Turin år 2006. Till saken hör att Zachery Lund kontrollerades flera gånger under 2005. Han redovisade finasteride i doping­protokollen, men testades negativt. Hade dopingorganisationerna upplyst honom om att finasteride numera fanns på den förbjudna listan hade han naturligtvis slutat använda substansen, och sluppit bli avstängd på grund av doping. Nästa problem för idrottaren är att undvika att få i sig en förbjuden substans av misstag. För de flesta substanser finns inga tröskelvärden. Hittar labbet substansen – hur låg koncentrationen än må vara – så är det ett dopingbrott. Det stod klart för cyklisten Alberto Contador efter att han hade lämnat ett dopingprov under Tour de France för två år sedan. Det världsledande dopinglabbet i den tyska staden Köln analyserade hans urinprov och hittade clenbuterol, ett populärt dopingpreparat som är en så kallad beta-2-stimulerare. I höga doser anses medlet bygga upp muskelmassan. I vissa länder ges clenbuterol också till nötkreatur för att de ska få ett marmorerat kött inför slakt. Halten i Alberto Contadors urinprov var 50 pikogram per liter. Ett pikogram är en miljondel av en miljondels gram. Halten i urinprovet motsvarar en sockerbit av preparatet upplöst i lika mycket vatten som ryms en normal villapool. En mycket låg halt, alltså. Som jämförelse kan nämnas att den tidigare landslagsmålvakten i fotboll, Magnus Hedman, blev dömd för doping med ett liknande preparat. Koncentrationen i hans urinprov var 25 000 gånger högre än i Alberto Contadors. Redan från början skyllde Contador på att han ätit kött som antagligen var förorenat med clenbuterol. Visserligen är det förbjudet att ge ämnet till kreatur i EU, men Contador menade att nästan inget kött som säljs i Spanien är kontrollerat. (Köttet köptes i Spanien och transporterades till Frankrike.) Världens dopingexpertis avfärdade den förklaringen. Chefen för det svenska dopinglaboratoriet i Huddinge sade att man måste äta ett helt kreatur för att testa positivt. Idrottens skiljedomstol ägnade över ett år åt att utreda fallet. I februari i år slog man fast att en köttbit kontaminerad med clenbuterol faktiskt kan leda till att ett urinprov innehåller 50 pikogram per milliliter av ämnet. Samtidigt ansåg CAS att det mest troliga scenariot var att Alberto Contador fått i sig clenbuterol från ett kosttillskott, och dömde honom till två års avstängning. Slutsatsen av Contador-fallet är att en idrottare som reser i ett land där dopingklassade preparat används inom djuruppfödning måste vara extremt försiktig med att äta kött. En semester i Mexiko en vecka före en tävling i Sverige kan bli ödesdiger. En annan risk är kosttillskott. En ung idrottare kanske har svårt att hinna äta ordentligt mellan skola och träning, och då är det frestande att ta till kosttillskott för att få upp energin inför träningen. Det finns regler för kosttillskott, men marknaden är stor och övervakningen dålig. Det innebär flera problem. En del kosttillskott innehåller förbjudna substanser som inte finns angivna på etiketten, och en del redovisar en förbjuden substans under ett annat namn än det som förekommer på listan från WADA. I januari 2010 lades ett nytt ämne till listan: methylhexaneamin. Det ledde till en rad dopingfall både i Sverige och utomlands. I Sverige såldes kosttillskott som på etiketten redovisade samma ämne under ett helt annat namn. En idrottare som köper ett kosttillskott utan att närmare efterforska vad det innehåller kan inte räkna med någon strafflindring. Straffet blir avstängning i två år. En minskning från två till ett års avstängning kräver att man kan visa att man inte begått betydande fel eller försummelse, och att man inte tagit substansen i prestationshöjande syfte. Ska man komma undan med en varning krävs att man kan visa att man är ”i avsaknad av fel eller försummelse”. Den brasilianske simmaren César Cielo lyckades uppfylla det kravet. Hans läkare, som är specialist i idrottsmedicin, rekommenderade honom att ta koffeintabletter. Koffein är visserligen ett uppiggande ämne – vilken svensk vill inte ha sitt morgonkaffe? – men ingen förbjuden substans. Det gällde nu att hitta koffeintabletter som med säkerhet inte innehöll någon förbjuden substans som förorening. César Cielos far tog sig an den uppgiften. Han är läkare och ansvarig för att regionens läkemedelsindustri följer den brasilianska hälsolagstiftningen. Han rekommenderade ett företag som leverantör. César Cielos läkare besökte företaget flera gånger och studerade analyscertifikat för att förvissa sig om att företaget uppfyllde kraven och att tabletterna bestod av rent koffein. César Cielo och även hans simmarvänner började använda koffeintabletterna. Till att börja med gick allt bra. Men efter ett års användning och flera dopingkontroller med negativt utfall testades alla positivt för den förbjudna substansen furosemide. På grund av ett misstag i fabriken hade koffeintabletterna förorenats av en hjärtmedicin som framställdes i nära anslutning. Samtliga dömdes för dopingbrott, men straffet blev en varning. Även den som avhåller sig från kosttillskott och riskabla matvaror kan få problem i dopingtester. Det har den franske tennisspelaren Richard Gasquet vittnat om. Han drogs med en axelskada när han i mars år 2009 anlände till Miami, Florida, för en turnering. I ett sent skede bestämde han sig för att dra sig ur, och på kvällen innan turneringen började gick han på en restaurang med några vänner. Där träffade han en kvinna, Pamela, som övertalade honom att följa med till en nattklubb. Richard Gasquet hade ju bestämt sig för att inte tävla, så han följde med till nattklubben, där han och Pamela kysstes. Nästa morgon gick han till arrangörerna för att avregistrera sig, men turneringen var redan i gång och han klassades som tävlande och togs ut till dopingtest. Beskedet att han testats positivt för kokain måste kommit som en chock. Ärendet avgjordes inte förrän i december 2009 av Idrottens skiljedomstol, efter en omfattande utredning. Pamela hade använt kokain den ödesdigra kvällen, och skiljedomstolen kom fram till att Richard Gasquet med övervägande sannolikhet fått i sig ytterst små mängder kokain genom att kyssa henne. Han kom undan med en varning. Det råder inget tvivel om att laboratorierna med tiden kommer att bli ännu bättre på att spåra minimala halter av olika ämnen. Den senaste typen av detektor inom masspektrometrin har ännu inte slagit igenom på allvar i dopinglabben, men den kommer. Därmed ökar riskerna även för de ärliga idrottsutövarna. I en framtid då dopinglaboratorier kan detektera förbjudna substanser i halter ända ner till enskilda molekyler blir det orimligt dyrt att genomföra olympiska spel med dagens regler för doping. Varje idrottsutövare skulle behöva en stab av vetenskapligt kunniga personer för att undvika misstag. Även rika men små länder som Sverige skulle behöva välja bort att delta i massor av grenar på grund av skenande kostnader. En lösning på problemet är förstås att införa gränsvärden så att den som har en lägre nivå inte kan dra någon nytta av en prestationshöjande effekt. Visserligen ställer det höga krav på noggrannhet i analyserna. Och gränsvärden utmanar principen om nolltolerans som i dag gäller för flertalet dopingklassade preparat. Trots detta tror jag att gränsvärden behövs.