Saknade del av bukspottskörteln

”Den här kvinnan var i sextioårsåldern och sökte upp sin vårdcentral för att hon hade problem med magen, en återkommande smärta som inte gick över. Distriktsläkaren skickade henne till gastroskopi – en undersökning där ett fiberoptiskt instrument förs ner i magen via munnen – för att se om det möjligen kunde bero på sura uppstötningar. Men den teorin kunde avskrivas. I stället upptäcktes tecken på inflammation i den övre delen av tolvfingertarmen, något som kan tyda på magkatarr.

Här hade läkaren kunnat nöja sig och behandlat inflammationen, men för säkerhets skull ville läkaren även låta göra en datortomografi av kvinnans buk. Hon blev därför remitterad till oss på röntgenavdelningen.

Bukspottskörteln saknade en del

När vi granskade bilderna upptäckte vi att bukspottkörteln såg märklig ut. Den var ovanligt kort och hade små förkalkningar. Sådana förkalkningar kan ses vid kronisk inflammation, men vi ville undersöka det avvikande utseendet ytterligare. Var det så att en del av bukspottkörteln fattades? Vi ville också kunna utesluta att det konstiga utseendet berodde på en tumör. Därför gjorde vi en utökad avbildning med MRCP, magnetresonans-kolangiopankreatografi. Metoden gör det möjligt att kartlägga gångarna i bukspottkörteln – vilket bekräftade våra misstankar: det fattades gångar. Den bakre delen av kvinnans bukspottkörtel var helt enkelt borta, en ytterst ovanlig missbildning. Bukspottkörteln består av två delar, en bakre och en främre, som smälter samman i fosterstadiets sjunde vecka.

Nu föll en pusselbit på plats. Att en del av bukspottkörteln saknades hos kvinnan kunde vara en förklaring till den diabetes som hon hade fått diagnostiserad ungefär tio år tidigare. De flesta av de insulintillverkande cellerna finns nämligen i den bakre delen av bukspottkörteln – den som kvinnan saknade.

I den vetenskapliga litteraturen fann vi en sammanställning av 53 liknande fall. I hälften av dem kunde missbildningen kopplas till diabetes.

Men det finns även lite insulintillverkande celler i bukspottkörtelns främre del, vilket förklarar att kvinnan ändå hade klarat sig i nästan femtio år utan symtom – trots att den totala mängden insulintillverkande celler var onormalt låg. En person med en så pass kort bukspottkörtel har inte samma marginaler som vi andra.

”Vi ser en massa avvikelser”

I dag är det vanligt med avbildande undersökningar av olika slag; nästan alla som hamnar på sjukhus passerar röntgenavdelningen. Det innebär att vi ser en massa avvikelser, eller bifynd, men det är inte alltid som de är relevanta för den diagnos som behandlande läkare frågar om.

I just det här fallet skulle kvinnans buksmärtor kunna förklaras av den missbildade bukspottskörteln och av hennes magkatarr. När kvinnan fick behandling av sin läkare försvann besvären.

Även om det är sällsynt att inre strukturer ser ovanliga ut, eller saknas, så ser vi det allt oftare i dag eftersom vi undersöker fler patienter. Jag tycker att det är intressant att det faktiskt går omkring folk som inte vet att de saknar en del av sin kropp.”

Berättat av Kristina Lång, ST-läkare i bild- och funktionsmedicin vid Diagnostiskt centrum, Skånes universitetssjukhus i Malmö, för Lotta Fredholm, vetenskapsjournalist.

Vill du läsa fler komplicerade medicinska fall? Klicka här!