Torsken rider ut stormen

Under rekordåret 1984 fångades hela 450 000 ton torsk i Östersjön. Då fanns där minst 600 000 ton lekmogen torsk. Tio år senare hade beståndet minskat med drygt 80 procent. Överfiske var sannolikt den främsta orsaken. Men en rad miljöfaktorer bidrog också till tillbakagången.

Torsken äter skarpsill som i sin tur äter torskägg. Torskens minskning har medfört att antalet skarpsillar fördubblats i Östersjön, vilket sannolikt bromsar torskbeståndets tillväxt då ett större antal torskägg nu äts upp av skarpsill.

Torskäggen är dessutom känsliga för salt- och syreförhållandena i vattnet. Torskäggen flyter på djupt vatten, och om salthalten minskar tappar äggen flytförmågan och sjunker ner till de syrefria bottnarna där de kvävs. Salthalterna har varit låga under en lång tid eftersom alltför lite saltvatten kommit in via Öresund och Bälten. Dessutom har övergödningen medfört att syrenivån i djupvattnen sjunkit ytterligare.

Under 2003 fick Östersjön en välbehövlig påfyllning av syrerikt saltvatten. Samtidigt beslutade EU:s fiskerikommission om en kraftig nedskärning av fiskekvoterna.

Mellan 2005 och 2009 tredubblades torskbeståndet. Men det finns frågetecken när det gäller Östersjötorskens hälsotillstånd. Torskarna är magra och det är ont om stora exemplar. Dessutom finns det indikationer på att ökningen nu mattas av.

– Torsken finns framför allt i södra Östersjön där det börjar bli ont om föda. Det är oklart varför torsken inte rör sig norrut, där födotillgången är bättre, säger Yvonne Walther, torskexpert på Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet.