Bister apa räddades av djurparker

Lejontamarinen är en liten apa med en vackert guldgul päls och en ståtlig man i lejonstil. Den vackra pälsen står i skarp kontrast till det hårlösa ansiktet, som ofta har en något bister eller högdragen min.

Lejontamarinen lever i Brasiliens kustregnskogar, en biotop som har skövlats ända sedan 1500-talet. I dag återstår endast några få procent av apans forna utbredningsområde. Ett stort antal lejontamariner har dessutom infångats och sålts som husdjur eller djurparksdjur.

Vid mitten av 1960-talet fanns det bara några hundra lejontamariner kvar i det vilda, samt ett fåtal grupper i djurparker världen över.

År 1972 initierade därför den amerikanska zoologen Devra Kleiman ett internationellt uppfödningsprogram. Hon lyckades få djurparkerna att avstå äganderätten till sina lejontamariner och i stället betrakta dem som långtidslån från Brasiliens regering.

Överenskommelsen, som tog flera år att förhandla fram, garanterar att ungar födda i fångenskap har kunnat återbördas till Brasiliens regnskogar. En del av ungarna har också lånats ut till nya djurparker. Projektet blev framgångsrikt och har fortsatt att växa. I dag deltar ungefär 150 djurparker i uppfödningen. Skansen är en av dem.

Ett stort antal uppfödda lejontamariner har satts ut i Brasiliens kustregnskogar. Brasiliens regering har hjälpt till genom att bilda naturreservat och genom att sammanbinda spridda regnskogsfragment via biologiska korridorer. Dessutom har flera miljöorganisationer köpt upp mark och återskapat regnskogsmiljön.

År 2003 blev arten nedflyttad ett snäpp på rödlistan, från akut hotad till hotad. Idag finns det ungefär 1 600 frilevande lejontamariner och 500 i fångenskap. Målet är ett vilt bestånd på 2 000 individer, men det kan bli svårt. Det börjar nämligen bli trångt i regnskogen. För att bestånden ska kunna fortsätta växa behövs det mer mark.