Då tog feminismen plats i riksdagen
Vid valet 1994 intog en ny generation feminister riksdagen. Men även andra riksdagsledamöter blev mer feministiska i sina värderingar.
Bild: Istock
Valet 1994 brukar i den statsvetenskapliga historieskrivningen kallas Marknadsvalet. Men statsvetarna Lena Wängnerud och Patrik Öhberg utmanar nu historieskrivningen i en ny artikel i Scandinavian Political Studies. De menar att detta borde kallas Stödstrumpevalet – eftersom feminismen etablerade sig i riksdagen vid just detta val.
Vid riksdagsval omsätts alltid en andel ledamöter, och under 1970- och 80-talen låg denna siffra på omkring 20 procent. Andelen ökade till 30 procent vid 1991 års val, och till 35 procent vid 1994 års val. Mer än en tredjedel av ledamöterna var alltså helt nya i riksdagen efter detta val, och kvinnorepresentationen ökade till det då rekordhöga 41 procent.
Bland dem som valdes in i riksdagen 1994 var även rekordmånga anhängare av ”profeministiska värderingar” – 45 procent: De nya riksdagsledamöterna efter detta val ”sticker ut som den mest feministiska generationen i Sveriges riksdag”, skriver forskarna i sin artikel.
I nästa steg i analysen har forskarna identifierat fyra politikområden där mäns och kvinnors uppfattningar skiljde sig som mest åt vid början av 1990-talet. Dessa fyra var: hur stor den offentliga sektorn ska vara, frågan om huruvida sjukvården ska vara privatägd, sextimmars arbetsdag och om pornografi ska förbjudas. När synen på dessa frågor analyserades visade det sig att även här stod 1994 års riksdagsdebutanter i en särklass vad gäller att anamma kvinnors syn på dessa frågor. Det visar, menar forskarna, att synen på feminism inte bara var en trend eller en läpparnas bekännelse.
– Vi kunde se ett starkt engagemang för feministiska frågor inför valet 1994, och de drevs framför allt av de så kallade Stödstrumporna, mobiliserade kring kvinnofrågor utifrån parollen ”Hela lönen, halva makten”, säger Lena Wängnerud, som tillbringade ett år i riksdagen 1993–94 som en del av sin doktorandtjänst. I dag är hon professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Valet 1991 var dramatiskt – då åkte Miljöpartiet ut ur riksdagen och Ny Demokrati kom in, och Sverige fick en borgerlig regering. Valet 1994 blev en motreaktion.
– Det kom in många kvinnor med feministiska idéer, men vår analys visar också att männen och nya borgerliga riksdagsledamöter hade mer feministiskt orienterade värderingar, säger Lena Wängnerud.
