Krönika: ”Det finns kulturer som är sämre än andra”

För en tid sedan tvångsomhändertogs en flicka i Malmö från sin familj för att slippa bli skickad till Irak för oskuldstest. Det var glädjande, för ofta tvekar sociala myndigheter att ingripa i sådana fall på grund av risken för att bli kallade rasister. Men hur kan det vara rasism att hjälpa en person från ett annat land att slippa bli illa behandlad?

Svenskar betraktar i regel andra svenskar som individer, inte som släktens eller familjens ägodelar. Men icke infödda svenskar ses ofta som kollektiv, inte som individer. Denna attityd är kamouflerad till respekt för ”de andras” kultur. För att inte förarga (patriarkatet i) den främmande kulturen hindrar välmenande men naiva svenskar dess mest sårbara medlemmar – kvinnor, barn och hbtq-personer – från att välja sitt liv.

Ett progressivt ideal har länge varit att bortse från vilket ursprung en människa har. Ett stort framsteg i mänsklighetens historia var när individer fick rätt att vara just individer. Men de senaste åren har många förment progressiva svenskar märkligt nog börjat fästa stor vikt vid vilken undergrupp av mänskligheten någon tillhör. På så sätt blir individen åter fjättrad av blodsband.

Postkolonialism och normativ kulturrelativism står högt i kurs i svensk politik och i medierna. Det första beror på dåligt samvete för vad ”Västerlandet” har gjort utanför Europa. Det andra betyder att alla kulturer är lika bra. De som kritiserar seder i andra kulturer kallas ibland kulturrasister. Detta är helt bakvänt. Kulturrasism är enligt Wikipedia tron att kultur är essentiell och en gång för alla given. De som vill hjälpa ungdomar undan hedersförtryck anser raka motsatsen: kultur är inget statiskt, traditioner kan ändras.

Det är ofta invandrade kvinnor från Kurdistan, Libanon, Iran och andra muslimska länder som vågar kritisera kollektiv som förtrycker sina medlemmar. Något stöd från organiserade svenska feminister får de inte. Dessa säger att ”inte kan vi lägga oss i hur de lever; det måste de själva få bestämma”. Så lät det inte när apartheidkulturen i Sydafrika fördömdes. Beror skillnaden på att apartheid sällan motiverades religiöst?

Vi bör inte respektera kulturer som inte respekterar individer, vare sig sedvänjorna motiveras med religion eller inte. Det är de som anser att vi alltid ska respektera andra kulturer oavsett innehåll som är kulturrasister. De tycks tro att kulturer har större rättigheter än individer.

Påståendet att alla kulturer är lika bra, har det någon förankring i verkligheten? Ett test på detta är att titta på vilka länder människor söker sig till, vilka kulturer de väljer om de får möjlighet att välja. Då ser man tydligt i vilken riktning folk flyr.

Det finns kulturer som är sämre än andra! Men individerna i dessa kulturer är inte sämre biologiskt eller mentalt utrustade än andra människor. I kommentarsfält på en del nätsajter kan man se rent rasistiska påståenden om att invandrare till Sverige är biologiskt sämre än svenskarna; de har lägre IQ etcetera. Detta blir nästan komiskt när man betänker att de flesta kommer från det område där den västerländska kulturens vagga stod, ett område där skrivkonst och ingenjörskonst uppfanns flera tusen år innan det ens fanns en svensk nation. De människor som nu flyr till våra trakter är genetiska ättlingar till dem som en gång i tiden stod för så många innovationer. Det finns ingen anledning att tro att de är underlägsna vare sig som folkslag eller individer.

Det behövs en antirasistisk, kosmopolitisk kritik av förtryckande sedvänjor och kulturer!