Efternamnens sega struktur

I en tid av växande ekonomiska klyftor så hamnar den sociala rörligheten i fokus, eftersom många kan acceptera ekonomiska skillnader om de beror på kompetens och inte på arv.

Den amerikanske nationalekonomen Gregory Clark har undersökt social rörlighet, det vill säga möjligheten till klassresor, i ett stort antal länder under lång tid genom analyser av efternamn. En grov metod, men dock talande, och resultaten har nyligen presenterats i boken The son also rises (Princeton university press 2014). Han menar att den sociala rörligheten i Sverige har varit påtagligt liten, särskilt med tanke på den utjämningspolitik som förts under 1900-talet.

Tidigare forskare har främst använt sig av taxeringsstatistik, vilket i regel kan ge tillförlitlig information en tre-fyra generationer tillbaka. Gregory Clarks analyser går tillbaka till 1700-talet, det vill säga uppåt tio generationer bakåt. Hans analys av svenska efternamn bygger på kategorierna adliga efternamn, latiniserade (som slutar på -ius eller -eus), namn med en naturkomponent (Lund- eller -berg) och efternamn som slutar på -son. En analys av dagens taxeringskalender visar tyliga och fallande löneskillnader mellan dessa efternamnskategorier. Samma mönster ger analyser av namnen i Sveriges advokatsamfund och Sveriges läkarförbund. Sett över tid går utjämningen mycket långsamt, och än i dag är de med -sonnamn kraftigt underrepresenterade bland svenska läkare och advokater. Även en analys av matriklarna av de nio kungliga akademierna i Sverige visar en sedan 1700-talet långsamt fallande överrepresentation av adliga och latiniserade efternamn – och en lika långsamt minskande underrepresentation av -sonnamn.

Också bland de som går en magisterutbildning vid Uppsala universitet på 2000-talet framkommer samma mönster, om än inte lika tydligt. På lång sikt har överrepresentationen av ”fina” efternamn minskat, men den är långt ifrån utjämnad.

Gregory Clark menar att dessa mönster visar att Sverige är ett samhälle med en förvånansvärt låg social rörlighet, och att den var lika liten under den förindustriella tiden som under det socialdemokratiska välfärdsbygget på 1900-talet. Han betonar dock att hans material främst bygger på en liten elit, och inte fångar upp rörelser i folkdjupet. Han menar ändå att dessa sega strukturer är påtagliga, särskilt i ett land där man länge fört en aktiv utjämningspolitik genom fri utbildning. Sverige skiljer sig inte särskilt mycket från andra länder som inte fört en sådan utjämningspolitik.