Därför tappar äldre aptiten

”Maten smakade bättre förr!” är en vanlig kommentar från äldre som tappat aptiten. Det stämmer. När vi blir äldre försämras alla våra sinnen. Det är väl känt att syn och hörsel fungerar sämre hos gamla personer – mindre känt är att också lukt- och smaksinnena försämras.

Även om det finns stora variationer så kan man hos de flesta som har passerat 70-årsgränsen uppmäta ett tydligt försämrat luktsinne, och främst är det män som drabbas. Smaksinnet kan man oftast behålla högre upp i åldrarna. Men hur vi upplever lukt och smak påverkar vår aptit, och denna förändring är en viktig förklaring till att många äldre tappar matlusten.

Dålig aptit bland äldre kan även bero på att många som är över 70 år har mer eller mindre svårt att tugga och svälja. Problemen kan variera från muntorrhet till svåra och ideliga felsväljningar, som innebär att man sätter i halsen eller inte kan få den färdigtuggade maten att lämna munnen. Sväljproblem kan uppkomma vid läkemedelsanvändning som torkar ut slemhinnorna, till exempel betablockerare, eller neurologisk sjukdom, till exempel stroke. Det gör att aptiten minskar och den mat man äter upplevs ofta helt annorlunda än vad den gjorde förr. Försämrad aptit kan på sikt leda till undernäring.

Våra lukt- och smaksinnen utvecklas redan i fosterstadiet. Redan som nyfödda gillar eller ogillar vi olika smaker och dofter. Oavsett var i världen vi kommer ifrån, föredrar vi söt smak och ogillar bitter. Dofter som nyfödda tycker om och känner sig trygga med är sådana som de känner igen från fosterlivet. Även genetiska faktorer kan spela en roll.

Vad vi senare i livet gillar eller ogillar är något som vi oftast lär oss, och dessutom förknippar vi ofta en specifik doft eller smak med en särskild händelse eller företeelse. Detta sker gärna också i kombination med viktiga händelser i livet, som traditionsbundna och kulturella företeelser som julfirande och födelsedagsfirande, men också med individuella upplevelser.

En viktig påverkan kommer också från den närmast omgivande miljön med familj och vänner. Här formas vanor och traditioner som ofta har med mat och ätande att göra. Den mat vi gillar som barn, gillar vi ofta resten av livet.

Men det finns fler faktorer än åldern som påverkar hur vi upplever smak. Våra lukt- och smaksinnen kan påverkas av såväl miljö som sjukdomar. Om man ofta utsätts för lösningsmedel eller starka dofter kan detta försämra luktsinnet. Rökare uppges ofta ha försämrat lukt- och smaksinne. Slag mot huvudet kan orsaka ”luktblindhet” då luktnerven lätt kan skadas.

Då påverkas upplevelsen av mat, eftersom luktsinnet är en viktig del av smakupplevelsen. Tillståndet av luktblindhet efter slag mot huvudet är oftast inte permanent, eftersom nerven kan läka. Det kan dock ta flera månader och ibland upp till ett par år.

Sjukdomar och läkemedelsanvändning är vanliga orsaker till förändringar av lukt- och smakupplevelsen. Något så enkelt som en förkylning med täppt näsa påverkar smakupplevelsen genom att ge temporär luktblindhet. Ett vanligt läkemedel som nässpray kan torka ut slemhinnorna i näsan, vilket blockerar luktreceptorerna. Andra vanliga läkemedel är sådana som innehåller betablockerare som tas mot bland annat högt blodtryck och kärlkramp. En bieffekt är dock att de torkar ut slemhinnorna, vilket påverkar funktionen hos både lukt- och smakreceptorer. Behandling av cancer med cytostatika försämrar också smakupplevelsen i olika grad beroende på typ, styrka och behandlingens längd. Påverkan är individuell, men de flesta drabbade uppger att de får en ökad tolerans för söta smaker, det vill säga att de upplever att mycket söta produkter inte smakar särskilt sött.

Att inte vilja äta sådant som man inte känner igen eller upplever som nytt kallas för neofobi. Det är vanligt hos barn, men förekommer även hos vuxna. Hos äldre personer kan det återigen vara en orsak till att inte vilja äta. Det finns flera strategier för att övervinna motviljan mot att äta och därmed öka acceptansen. Olika typer av exponeringar har visat sig vara effektiva. Den vanligaste metoden handlar om att man med jämna och täta tidsintervall exponerar livsmedlet för den som inte vill äta det. Vid exponeringen kan man även modifiera livsmedlet något genom att tillsätta en extra smak, till exempel sötma.

Med tanke på att äldre är en växande grupp, är deras aptit en allt viktigare fråga. Äldre personer behöver smakrikare mat för att äta tillräckligt mycket. Det räcker inte med att krydda extra, utan det är de rena smakerna som är viktiga. Man kan till exempel hacka eller riva maten för att få fram smak och lukt bättre – för då äter vi mer.

Karin Wendin är professor i mat- och måltidskunskap vid Högskolan Kristianstad