Nu är männen fler än kvinnorna

I slutet av mars 2015 rapporterade Statistiska centralbyrån, SCB, att männen nu är fler än kvinnorna i Sverige. Vi har tillförlitliga siffror över könsfördelningen i landet sedan 1749, och under hela denna period har kvinnorna varit i majoritet. Men skillnaderna har minskat snabbt på senare år – till och med snabbare än väntat, eftersom SCB häromåret förutspådde att skiftet som nu skett skulle ske 2017.

SCB spår även att trenden med allt fler män kommer att förstärkas de närmsta 50 åren. Detta förklaras delvis av att skillnaderna i medellivslängden mellan könen minskar – män lever nästan lika länge som kvinnor. Men på kort sikt är det framför allt invandringen som drivit på förändringen, eftersom fler män än kvinnor invandrar till Sverige i nuläget.

Så långt tillbaka i tiden som vi kan överblicka har det fötts fler pojkar än flickor; den historiska konstanten verkar ligga på runt 105–106 födda pojkar per 100 födda flickor.

Den sifferintresserade brittiske köpmannen John Graunt konstaterade detta förhållande redan på 1660-talet utifrån siffror över antal döda och döpta i London. Där döptes (och rimligen föddes) fler pojkar än flickor, samtidigt som den förtida dödligheten var högre bland män än bland kvinnor. Hans observation var sensationell och tolkades som ett exempel på Guds försyn – ett sätt att kompensera för alla män som dog i förtid i krig och olyckor.

Detta samband har varit tydligt i de flesta samhällen, varför man i regel haft ett överskott av unga pojkar och ett överskott av äldre kvinnor.

– Under 1800-talet hade Sverige ett kvinnoöverskott i så gott som alla åldersgrupper utom bland de allra yngsta, säger Sören Edvinsson, som är professor i historia vid Umeå universitet och knuten till Centrum för demografi och åldrandeforskning samt Demografiska databasen vid Umeå universitet.

Brytpunkten där man har haft fler män än kvinnor har med tiden flyttats uppåt i åldrarna. Sverige hade vid sekelskiftet 1900 ett mansöverskott i alla åldersgrupper upp till cirka 25 års ålder, men i alla de äldre åldersgrupperna var kvinnorna fler. År 2011 hade denna brytpunkt dock flyttats upp till cirka 60 års ålder – det är först bland dem som är äldre än 60 år som kvinnorna är i majoritet i Sverige (se graf nedan).

– Vi kan på goda grunder anta att många historiska samhällen har haft ett mer eller mindre stort kvinnoöverskott, även om vi inte har tillräckligt med data för mer än ett par hundra år tillbaka. Mäns stora förtida dödlighet har varit så hög att det mer än kompenserat för att det föds fler pojkar, säger Sören Edvinsson.

– Förr levde män ett mer riskabelt och hårt liv, fortsätter han. Det har inte varit lätt att vara man, historiskt sett. Många dog i förtid av sjukdomar, olyckor och alkoholmissbruk. Äldre män bör ha varit rätt ovanliga i städerna. De var ohälsosamma platser, historiskt sett, präglade av sjukdomar, trångboddhet och smuts – och detta drabbade män hårdare. Kvinnor hade förstås en hög dödlighet under tiden de födde barn, men det låg ändå inte i närheten av männens dödlighet.

– Vi har vissa data från kyrkböcker och husförhörslängder före 1749 och Tabellverkets tillkomst, och under 1600-talet och det tidiga 1700-talet ser vi ett ännu större kvinnoöverskott, säger Sören Edvinsson. Det fanns då socknar i Sverige där det fanns dubbelt så många kvinnor som män i vuxen ålder.

Åren 1750–1850 var kvinnoöverskottet i Sverige omkring 13 procent, vilket säger något om männens höga dödlighet under denna tid. På 1890-talet var kvinnoöverskottet som störst i absoluta tal – 150 000 – delvis på grund av utvandringen, då fler män än kvinnor lämnade landet. Många kvinnor förblev då ogifta och tog arbete utanför hemmet för att tjäna egna pengar.

Dagens nya situation med mansöverskott i Sverige har uppkommit trots att det faktiskt finns en mätbar så kallad flickpreferens i barnafödandet bland svenskar (F&F 10/2012, Samma kön gör två till tre), det vill säga att föräldrar i viss mån hellre vill ha en flicka än en pojke. De flesta föräldrar vill dock i första hand ha barn av olika kön. Detta går att utläsa av att föräldrar som har fått två barn av samma kön är långt mer benägna att skaffa ett tredje barn än de som redan fått en pojke och en flicka. Men bland dem som fått två pojkar är det vanligare att skaffa ett tredje barn än bland dem som fått två flickor. En rimlig tolkning av detta är att flickor är mer eftertraktade.

Mönstret uppkom på 1980-talet och gäller svenskfödda. Bland utrikesfödda från västvärlden gäller en liknande flickpreferens, medan utrikesfödda från Mellanöstern och Balkan har en pojkpreferens.

Utvecklingen i Sverige följer en allmän trend i världen. Det finns ett globalt mansöverskott, som dessutom är större än någonsin tidigare. Allt tyder också på att det kommer att fortsätta växa. Det framgår av FN:s globala befolkningsdata, där man kan se en ökande maskulinisering sedan 1950-talet. År 1950 hade världen fortfarande ett kvinnoöverskott, med 99,6 män per 100 kvinnor. Någon gång på 1950-talet blev vi lika många, och sedan omkring år 1960 är vi fler män än kvinnor i världen – och sedan dess har männens relativa mängd successivt ökat allt mer. År 2010 uppnåddes den högsta siffran någonsin: 101,6 män per 100 kvinnor. Inga stora siffror i sig, kanske – men trenden är lika tydlig som långsiktig.

Mönstret återkommer även om man studerar olika åldersgrupper. Tittar man på det reproduktiva åldersspannet 25–49 år, så har det gått från 98,6 till 102,5 män per 100 kvinnor mellan 1950 och 2010. Men i alla äldre grupper är kvinnoöverskottet fortfarande stort. Bland världens 50-plussare har siffrorna under samma period gått från 87,5 till 90,6 män per 100 kvinnor, vilket återigen visar den stora, men minskande, förtida dödligheten bland män. Bland världens 90-plussare fanns det år 2010 endast 42 män per 100 kvinnor!

Även födelsetalen har förändrats sedan 1950. Då föddes 106 pojkar per 100 flickor, globalt sett. Detta har successivt ökat till 108 pojkar per 100 flickor år 2010.

Det växande mansöverskottet drivs på av två faktorer: dels har männens förtida dödlighet minskat, dels driver de könsselektiva aborterna i vissa delar av världen upp pojkarnas födelsetal gentemot flickornas.

I FN-rapporten Sex imbalances at birth (2012) talas det om en ”alarmerande demografisk maskulinisering”, som kan få allvarliga sociala konsekvenser. Främst syftas på de könsselektiva aborterna i länder som Kina och Indien. Sedan ultraljudsundersökningarna slog igenom på 1980-talet kan man med stor sannolikhet avgöra barnets kön så tidigt i graviditeten att abort kan göras efter könspreferens. Redan i slutet av 1980-talet kunde man observera ett växande överskott på pojkar bland de nyfödda i Kina. Med tanke på att 12 procent av förlossningarna i världen sker i Kina, så har födslarna där en påtaglig påverkan på den globala demografin. Och enligt FN:s globala statistik kunde man för första gången under åren 1990–95 uppmäta 107 födda pojkar per 100 flickor.

Enligt FN:s beräkningar har över 100 miljoner flickfoster aborterats de senaste decennierna, främst i södra och östra Asien, i Kaukasus och i sydöstra Europa. Ett rimligt scenario i dessa områden om bara ett eller ett par decennier är ett växande kvinnounderskott, vilket kan leda till en ökad risk för trafficking och handel med kvinnor, enligt FN. Därmed kommer vi att se en växande grupp av fattiga män som aldrig får möjlighet att bilda familj, eftersom forskning visar att kvinnor i regel väljer bort män med lägre utbildning och lägre lön än de själva har. I förlängningen kommer dessa män inte att ha barn som tar hand om dem när de blir gamla, vilket är ett problem i länder med svaga skyddsnät för äldre.

I vissa provinser i Kina föds nu 125 eller 128 pojkar per 100 flickor, och i flera indiska delstater är siffran uppåt 120 pojkar per 100 flickor (se diagram ovan). Även de minskande barnkullarna – påtvingade, som i Kina, eller som en del av en demografisk trend med mindre familjer i andra länder – driver på tendensen att könsselektera fostren. Så ser logiken ut i samhällen där söner uppfattas som viktigare än döttrar.

Förutom selektiva aborter förekommer det också i några länder att nyfödda flickor och unga flickor blir så pass mycket sämre omhändertagna att dödstalen blir högre bland dem än bland pojkar.

– Även om kvinnoöverskottet historiskt sett troligen har varit stort, så hade faktiskt Kina ett mansöverskott redan för drygt hundra år sedan, säger Patrick Gerland, som är chef för FN:s mortalitetsstatistik och tidigare har arbetat med FN:s analyser av könsbalansen i befolkningen på global nivå.

Detta berodde troligen på att många nyfödda flickor vanvårdades mer eller mindre medvetet. Detta kunde observeras i de första moderna folkräkningarna under efterkrigstiden i Kina, där det fanns långt fler män än kvinnor i de äldsta åldersgrupperna, vilket är mycket ovanligt.

Flera asiatiska länder kan därför ha haft ett visst mansöverskott även historiskt sett, eftersom flickebarn har vanskötts eller dödats.

Patrick Gerland har en kluven inställning till dagens växande mansöverskott.

– Trenden beror ju på två saker: aborterna och männens minskade förtida dödlighet, säger han. Att män i dag lever nästan lika länge som kvinnor är väl ingenting negativt i sig, men vad beträffar de könsselektiva aborterna så är de förstås ett stort problem. Något som ger hopp är att de faktiskt har minskat i Sydkorea på senare år. Det visar att värderingarna som premierar pojkar faktiskt kan förändras.