Alla går mot mer frihet

Vart är vi på väg? Det är den stora frågan, och forskaren Christian Welzel är en av dem som försöker ta reda på svaret. Han är genuint optimistisk, eftersom han ser att vi blir mer toleranta och öppna. Och det handlar om en utveckling världen över.

– Det som fascinerar mig är att vilket land vi än betraktar – Nigeria, Indien, Brasilien, Kina – så ser vi en rätt likartad utveckling växa fram, generation för generation, mot allt starkare emancipatoriska värderingar, säger han. De innebär till exempel önskan om valfrihet, självbestämmande och om att ha kontroll över sitt eget liv. Även lika möjligheter betonas av allt fler, det vill säga en ökad motvilja mot diskriminering utifrån kön eller hudfärg. Detta är en global utveckling, där vi också ser allt mindre tolerans mot rasism.

Christian Welzel är professor i politisk kultur vid Leuphana-universitetet i den idylliska lilla staden Lüneburg strax söder om Hamburg i Tyskland. Han smuttar på en chai latte när vi möts på ett fik i den medeltida stadskärnan, och han pratar fort, faktatätt och koncentrerat. Han känner faktiskt till Forskning & Framsteg eftersom hans fru är gästforskare vid QoG-institutet vid Göteborgs universitet, där hon blivit intervjuad av mig tidigare (F&F 1/2016).

Christian Welzel är sedan nästan tio år vice ordförande i World values association och där en av forskarna bakom kulturkartan. Han laborerar alltså med stora datamängder från globala enkäter där hundratals frågor ställs om värderingar, livsstil och attityder. Frågor som dessutom matchas mot mer klassiska sociologiska variabler som kön, ålder, utbildningsnivå, religion och annat som kan tänkas samspela med varför vi tycker och tänker som vi gör. Han har använt data från omkring 150 000 individer i över nittio länder, och i dessa länder bor nästan 90 procent av världens befolkning. Uppgifterna är insamlade under en period på över 30 år – från 1981 och framåt.

– Jag har i min forskning intresserat mig för långsiktig förändring, säger Christian Welzel, och analyserat globala data om allt från medellivslängd till skolresultat. Den övergripande frågan för mig är om utvecklingen för jordens befolkning går åt olika håll, divergerar, eller går åt samma håll, konvergerar.

Resultaten är bland annat publicerade i boken Freedom rising. Human empowerment and the quest for emanicipation, och han har fått flera akademiska priser. Det är en mycket tankeväckande och inte minst utmanande bok. Han åker fortfarande jorden runt och föreläser om den. Boken har kallats för saker som ”decenniets viktigaste bok” och ett ”magnum opus, som innehåller allt för att bli en klassisk text inom vår disciplin”, av andra forskare.

Men åter till huvudfrågan – om vägen mot ökad frihet och emancipation.

– Det finns de som menar att den växande individualismen är en västlig värdering, fortsätter han, och att det vi sysslar med är intellektuell imperialism. Men våra data visar mycket tydligt att detta är en universell process. Skillnaderna i världen handlar i regel om när samhällena börjar emanciperas. Det handlar om förändringar i teknologisk utveckling, utbildning, tillgång till information, om förbättringar i folkhälsan och om allmänna ekonomiska framsteg. Någonstans när folks vardagsliv förändras, så förändras även vad man värderar i livet, och uppenbarligen vill människan då ha mer kontroll över sitt eget liv. Det handlar om att man blir mindre beroende av andra och då värdesätter sin egen frihet och sin egen bedömning högre.

Han menar att de växande emancipatoriska värderingarna är en psykologisk biprodukt av individualiseringsprocessen.

Sverige är extremt i dessa sammanhang, men Christian Welzel har också noterat att Sverige rör sig snabbare än många andra länder vad gäller emancipation.

– Världens länder rör sig åt samma håll, men med olika hastighet, säger han.

Kraften växer i och med förändringen. Det är därför som de frihetliga värderingarna accelererar i länder där de redan finns.

– Det betyder att världen divergerar, säger han. Och det finns ju till och med några platser som rör sig åt andra hållet, till exempel Turkiet, där toleransen minskar. Och Ryssland har stagnerat.

Emancipation mäts i ett index utifrån tolv frågor, till exempel om jämställdhet (”Är män bättre politiska ledare än kvinnor?”, ”Ska män ha företräde till arbeten om det råder stor arbetslöshet?”); sexuell frihet (”Kan homosexualitet accepteras?”, ”Kan abort accepteras?”); demokratiska värderingar (”Är yttrandefrihet viktigare än lag och ordning?”); synen på barn (”Vad är de viktigaste egenskaperna för barn?” Här får respondenterna välja mellan exempelvis lydnad, oberoende, fantasi och kreativitet).

Handlar det om en civiliseringsprocess?

– Nja, frågan är om processen är linjär eller inte, och vad som driver på. Men jag tror att det är en generell trend, ja.

Christian Welzel vill inte tala om människans natur eller liknande, eller dra några deterministiska slutsatser, eftersom det bara handlar om utvecklingen under de senaste generationerna. Och riktigt bra data har forskarna bara från 1980-talet och framåt.

– Men vi ska vara ödmjuka inför att ett oväntat krig, en ekonomisk depression eller naturkatastrof snabbt kan kasta oss tillbaka till lägre nivåer av emancipation – när livet allt mer handlar om överlevnad tenderar vi att bli mindre generösa och toleranta. Inför ett uppfattat hot minskar våra frihetliga värderingar.

För att vara samhällsvetare är Christian Welzel mycket historieintresserad. I hans fall handlar det om att spåra rötterna till de emancipatoriska värderingarna. Men innan vi går in på det behövs en snabbskiss av hur Christian Welzer ser på världshistorien:

Människans liv som jägare-samlare var relativt fritt – om än farligt och kort. Men denna ursprungliga frihet övergavs i och med de första civilisationerna. De första staterna gav skydd och inskränkte den personliga friheten. Ändå tycks människorna uppenbarligen ha värderat skyddet högre än friheten.

Först mycket sent i historien, för ett par hundra år sedan, vände trenden från en stat som inskränker friheten till en stat som kan garantera den. Till stor del beror detta på byråkratiseringen, som gynnar en rationell och sekulär världsbild med individen i centrum. Denna övergripande utveckling mot allt större personlig frihet verkar dessutom accelerera: ”Människans frihetslängtan har aldrig uttryckts så starkt, så ofta och på så många platser som i dag – både inom och utom demokratierna”, skriver Christian Welzel i Freedom rising.

Emancipationen är nära kopplad till individualism, vilket inte ska förstås som egoism, utan snarast handlar om valfrihet och lika möjligheter. Ett typiskt exempel är graden av acceptans för homosexualitet. De alltmer öppna och toleranta svenska attityderna i denna fråga kallades nyligen av statsvetaren Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet för den största opinionsförskjutningen i Sverige sedan millennieskiftet.

Håller du med om att detta är en av de viktigaste värderingsförändringarna som skett i vår tid?

– Ja, absolut, säger Christian Welzel. Det är just i enkätsvaren på den frågan som vi ser både de mest dramatiska förändringarna och de största klyftorna – både inom och mellan länder. Så synen på homosexualitet är mycket omstridd och ett av de viktigaste fälten för kulturella konflikter i vår tid. Och det finns även här en divergerande utveckling – i flera länder ser vi nu nya lagar mot detta.

Varför är just synen på homosexualitet så omstridd just nu?

– Det är en fråga som rör fundamentet i vår moral och vår evolutionära normalitet. Alla stora religioner är mycket tydliga med att fördöma homosexualitet. De predikar fruktbart sex – efter giftermål – och i botten ligger normen att göra den egna gruppen så stark som möjligt genom så många barn som möjligt. Det handlar om att maximera kvinnans fruktsamhet under manlig kontroll. Skilsmässa, abort och homosexualitet hotar denna urgamla norm. Sådant minskar reproduktionen och har uppfattats som hot mot samhällets fortbestånd. Så dessa saker, som numera är en viktig komponent i de emancipatoriska värderingarna, är evolutionära nyheter. Men de rör oss på djupet och utlöser hårda konflikter.

En av de mer omdiskuterade delarna av Christian Welzels teoribygge handlar om klimatet.

– Ja, många har förlöjligat klimatlärans upphovsman Montesquieu, säger han, men grunden tycker jag har en intuitiv lockelse – människan påverkas av sin miljö och sina livsbetingelser.

Han refererar till en ny psykologisk studie av de amerikanska och japanska befolkningarna. Den visar att produktiviteten ökar under regniga och kalla dagar, när man är inne och hittar på saker för att inte bli uttråkad. Dåligt väder gör folk mer kreativa, helt enkelt. Han påpekar att i ett hårt klimat måste man historiskt sett förbereda sig för vintern för att överleva – det handlar om sådant som att samla bränsle och se över matförråd och kläder, och att ställa in tänkandet på långsiktig överlevnad.

– Sådant påverkar planering, arbetsmotivation och produktivitet, säger han. Men framför allt handlar det om ett långsiktigt sätt att se på tillvaron. Det handlar om sparande och att uppskatta investeringar som ger sen utdelning.

Den nationalekonomiska forskaren Jonas Vlachos vid Stockholms universitet skrev nyligen om ”Tålamod som välståndets moder” på bloggen Ekonomistas. Där refererar han till ny forskning som presenterades på en konferens i Gent: ”Ett lands genomsnittliga tålamod är kraftigt positivt relaterat till landets inkomstnivå.” Graden av tålamod är till och med viktigare än tilliten till landets välstånd. Tålamod gör exempelvis landets invånare benägna att utbilda sig, en investering som får en sen men relativt säker avkastning.

Den centrala frågan måste alltså vara vad som skapar tålamod hos en befolkning. Vad säger Christian Welzel om de här forskningsresultaten?

– Planeringstänkandet, och därmed tålamodet, formas delvis av olika årstider, säger han.

– Men, fortsätter han, även av kärnfamiljer, som utvecklades inom kallvattenområdena i nordvästra Europa och även Japan. Där finns djupa historiska mönster av att gifta sig relativt sent, vilket medförde senare och därmed färre barn. Senarelagd reproduktion och färre barn medför att man kan förkovra sig i saker på lång sikt, och ger även kvinnorna större autonomi. Ett sådant giftermålsmönster bygger mer på kontrakt mellan parter, och mindre på allianser mellan släkter, vilket bygger upp både tillit utanför släkten och långsiktighet.

En annan viktig aspekt är, enligt Christian Welzel, att ett svalare klimat minskar risken för infektionssjukdomar, vilket ger en friskare befolkning.

– Lägre barnadödlighet innebär att nativiteten kan vara lägre utan att antalet barn minskar. Detta betyder att kvinnor kan få mer tid till annat än att föda barn. I stället för att använda tiden till att maximera barnafödandet så kan den läggas på att öka kunskapen. En annan effekt av lägre barnafödande är att en måttlig befolkningstillväxt fördyrar arbetskraften, vilket ökar incitamenten för arbetsbesparande teknikutveckling. Och teknikutveckling är starkt korrelerat till utveckling av emancipatoriska värderingar.

Christian Welzel tror att denna relativa autonomi går långt tillbaka i historien, men det finns inga data så långt tillbaka. Han menar dock att det han kallar kallvattenmiljön har varit en starkt bidragande orsak till att Europa under de senaste seklerna dominerat världen. Det var också i den nordvästliga delen av Europa som den industriella revolutionen tog fart.

Förutom tålamod är tillgången till vatten central, menar han.

– Om det finns vatten året runt så stimulerar det ett småskaligt samhälle. De stora flodkulturerna byggde på att en elit kontrollerade bevattningssystemen – tänk Egypten, Mesopotamien, Kina – där odlingen byggde på stora bevattningsanläggningar.

Teknologisk utveckling är starkt korrelerad med klimatet. Christian Welzel har konstruerat ett index utifrån låg årsmedeltemperatur, nederbörd under alla årstider och förekomst av isfria vattenleder året runt. Detta så kallade kallvattentillstånd, cool water condition, menar han är en miljö som ger människan optimala möjligheter – och styrkan i kallvattenindexet förklarar 73 procent av variationen i teknisk utveckling i de 145 länder som han har bra data för.

Tillgången till vatten medför vad han kallar vattenautonomi, vilket alltså leder till familjeautonomi – att man kunde överleva genom en småskalig och självständig odlingsekonomi.

– Jag tror, för detta bygger inte på data utan på vad jag tror, säger han långsamt, att när människor som levt i relativ autonomi sedan bygger större samhällen, så fortplantar sig autonomin till synen på större organisationer och stat. Detta är, menar jag, upphovet till emancipationsprocessen och den kan ha inletts för omkring 500 år sedan.

Hur har historikerna reagerat på din teori?

– Många är intresserade, säger han. Men det finns också flera kritiker som drar upp den gamla klimatläran. Skillnaden är att Montesquieu inte hade några data.

Frågan om djupa historiska rötter är ett växande forskningsfält där samhällsvetare och naturvetare samarbetar med globala data, som vi nu får allt mer av, för att hitta djupa, långsiktiga historiska rötter och trender. Han nämner forskare som analyserar laktostoleransens historiska betydelse, och andra som sysslar med äktenskapsmönster i olika delar av världen.

– Allt detta är besläktat med kallvattenteorin, eftersom dessa förutsättningar inte har förändrats, säger han, inte utan stolthet. Det handlar framför allt om nordvästra Europa.

Han håller i nuläget på att utveckla kallvattenteorin i en ny bok som ska vara klar nästa år. Kallvattenteorin bygger på massiva datamängder, precis som teorin om emancipationen.

Men vilken är den viktigaste lärdomen som man kan dra av din forskning?

– Människans anpassningsförmåga. Många klassiska tänkare har trott att den mänskliga hjärnan formats av vårt ursprung som jägare och samlare, då 95 procent av vår historia har utspelats. Men våra data visar att våra värderingar har förändrats mycket snabbt.

Det som har förvånat honom mest under forskningsprocessen är vikten av utbildning.

– Korrelationen mellan utbildning och emanicipativa värderingar är mycket stark över hela världen. Den verkar vara universell och påverkas inte av lokala kulturer – och visar framför allt att den mänskliga hjärnan och tänkandet egentligen är lika över hela världen. För det spelar ingen roll hur utbildningssystemen ser ut! Vi vet att läroplanerna är olika i olika länder, att lärarnas kvalitet skiftar stort och att man i vissa länder lär ut värderingar som vi kanske inte skulle gilla. Men – våra data visar att utbildning och läskunnighet, även i diktaturer, gör människor kritiska och mer benägna att tänka själva och göra egna bedömningar.

Christian Welzels optimistiska bok Freedom risning publicerades 2013, och skrevs åren innan. Sedan dess har det hänt en del. Putin har startat krig i Europa, den arabiska våren har övergått i arabisk höst, Islamiska staten, IS, har inlett ett regionalt storkrig och ett globalt terrorkrig och såväl EU som USA står splittrade och villrådiga inför framtiden.

Var det inte lättare att vara optimist för några år sedan?

– Ja, det är sant, det måste jag medge. Men vi måste skilja på långsiktiga trender och kortare cykler. Vi är helt klart inne i en negativ cykel nu, men jag är förvissad om att vi snart återgår till huvudriktningen. Det är min övertygelse, och något som vi har sett tidigare i historien. Men det kan ta ett tag.

I Sverige är vi mer pessimistiska än på länge (se Den nya pessimismen, F&F 2016/9). Hur ser Christian Welzel på det?

– Generellt sett så är jag optimistisk. De långsiktiga trenderna är betryggande. Men vi vet från våra data att hög livstillfredsställelse medför att kraven blir högre. Det gör att människor lättare blir besvikna eftersom deras förväntningar på livet ökar. Detta är nära förknippat med de emancipatoriska värderingarna som bygger upp förväntningar på livet. Människor har större förväntningar än någonsin – vilket tyvärr är en bra grogrund för pessimism vid motgång.

– Jag har stort hopp om att emancipationen kommer att fortsätta sitt segertåg över världen. Men Mellanöstern har störst problem, och där finns de lägsta nivåerna av emancipation. Jag trodde aldrig på den arabiska våren av den anledningen – det handlade snarare om ett uppror mot korruption och vanstyre än en riktigt demokratisk resning. Om människorna i Mellanöstern inte går igenom en process av sekularisering så får de svårt att fortsätta emancipationsutvecklingen.