Okända svampar i T-banan

Kungsträdgårdens tunnelbanestation i Stockholm är belägen drygt 30 meter under marken. Hallen är utformad som en naturlig grotta, där berggrundens granit är blottad i vägar och tak.

Vissa partier av hallens granitväggar är täckta av biofilm, det vill säga ett lager av bakterier, alger och svampar. Forskare från Naturhistoriska riksmuseet har gjort en dna-analys av svamparna i biofilmen och funnit två helt nya arter.

Båda arterna tillhör sporsäcksvamparna och är avlägsna släktingar till bland annat tryfflar, murklor och jäst. Den ena arten är så unik att den har placerats i ett nytt släkte som har fått namnet Bacillicladium. Arten, som har döpts till Bacillicladium lobatum, påminner till viss del om svamparter som lever i symbios med myror på den amerikanska kontinenten. Den andra nya arten har placerats i släktet Bradymyces, med arter som trivs på klippor – men även en art som infekterar kallblodiga djur.

Biofilmen i tunnelbanan fungerar som eget litet ekosystem, menar forskarna, som publicerat upptäckten i PLOS ONE. Ljuset från belysningen driver fotosyntesen hos mikroorganismerna i biofilmen. Döda organismer bryts ned av svamparna. Hoppstjärtar och andra småkryp lever av växtligheten. Här finns till och med ett litet rovdjur, gruvdvärgspindeln. Arten finns i flera europeiska länder, men i Sverige har den bara hittats i biofilmen nere i Kungsträdgårdens tunnelbanestation. Hur den kom dit är en gåta.