Dylan lika tyst som Einstein

Det dröjde länge innan min favoritpoet Bob Dylan hörde av sig till Svenska Akademien, efter att han utsetts till Nobelpristagare i litteratur. Det ger mig associationer till ett annat Nobelpris, det som den 9 november 1922 tilldelades min favoritfysiker Albert Einstein. Trots att han hade fått förhandsinformation av ingen mindre än ordföranden i Nobelkommittén för fysik, Svante Arrhenius, redan i mitten av september, valde Einstein att resa till Japan på en lång föreläsningsturné.

Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, Christopher Aurivillius, telegraferade den 10 november till Shanghai, dit Einsteins båt anlände den 14 november. Men när telegrammet levererades brydde sig Einstein inte om att svara, eller att över huvud taget nämna Nobelpriset i den detaljerade resedagbok han förde under resan.

Som framgår av hans samlade verk, volym 13, nämnde han inte Nobelpriset i något av sina brev förrän den 17 december. Då skrev han till sina söner Hans Albert och Eduard, som bodde med sin mamma Mileva i Zürich, att nu skulle de bli så rika att pappa Albert kanske skulle bli tvungen att tigga pengar av dem. Varför? Jo, redan flera år tidigare hade Einstein undertecknat en överenskommelse med sin dåvarande hustru Mileva, att om hon skrev på ett skilsmässopapper skulle hon få de pengar som ett eventuellt framtida Nobelpris till Albert skulle föra med sig. Vad vi vet behövde Einstein aldrig tigga pengar av Mileva eller sönerna.

En orsak skulle kunna vara att hans japanska föreläsningsturné inbringade cirka 1,2 miljoner kronor i dagens penningvärde. Huruvida Bob Dylan har en liknande överenskommelse med någon tidigare hustru, eller får liknande belopp för sina pågående konserter låter jag vara osagt.