Så tycker professorerna om en svensk kulturkanon

”Nej”, ”nej, knappast”, ”vet inte”, ”nej” och ”nej, det är en vanvettig idé”. Fem professorer inom skilda kulturområden delar med sig av sina tankar kring förslaget på en svensk kulturkanon.

Publicerad

Skansen i Stockholm grundades år 1891 av Artur Hazelius, vars motto ”känn dig själv” syftade på hur svenskarna skulle lära känna sig själva genom sin kulturhistoria.
Bild: Skansen

Ett av förslagen i den nya regeringens överenskommelse med Sverigedemokraterna är att inrätta en svensk kulturkanon. I det så kallade Tidöavtalet står: ”Ett uppdrag ges att tillsätta fristående expertkommittéer i syfte att inom skilda kulturformer ta fram förslag på svensk kulturkanon. Tillsättningen av ledamöter i expertkommittéerna ska utgå från konstnärlig kompetens i respektive fält.”

Forskning & Framsteg bad fem professorer inom konst, litteratur, film, samisk kultur och musik att tycka till.

Max Liljefors

Professor i konsthistoria vid Lunds universitet

Vill du se en kulturkanon för Sverige?
– Nej.

Max Liljefors.

Varför inte?
– Det beror delvis på problemet med urvalet. För varje verk som plockas in kommer man att välja bort hundratals andra av samma konstnärliga intresse och kvalitet. En kulturkanon kommer också att cementera stereotypa tolkningar av de verk som väljs ut.

Vilka för- och nackdelar kan du se med en svensk kulturkanon?
– Jag ser ingen poäng i att välja ut ett fåtal verk och sätta dem på en piedestal. Jag befarar att en kulturkanon kan göra att vi får ett litet antal verk som många kommer att känna till och att alla andra verk får ännu mindre uppmärksamhet. Låt oss säga att Carl Larssons Midvinterblot väljs ut, vilket är sannolikt, då kan man undra om skolelever får någon chans att stifta bekantskap med till exempel Öyvind Fahlström, konkretisten Åke Hodell eller den dadaistiske, absurdistiske konstnären Elis Eriksson.

– Jag tror ändå att det finns en god avsikt hos många av dem som omfamnar den här idén. Det positiva är att man erkänner att kulturen och konstarterna har betydelse och spelar roll för ett samhälle. Konst kan träna och stärka människans förmåga att uppleva förundran, använda sitt intellekt, skapa mening samt se mönster och innebörder som på ytan kan verka motstridiga. Tyvärr tror jag att innebörden och betydelsen hos de verk som väljs ut riskerar att fastställas på ett ensidigt sätt. Jag tror också att en kulturkanon kan starta en process som på sikt banaliserar de verk som inkluderas. En kulturkanon kommer att få många kritiker och verken skulle kunna bli föremål för löje.

Vad tycker du borde ingå?
Avstår från att svara.

Beata Agrell

Professor emerita i litteraturvetenskap, Göteborgs universitet

Vill du se en kulturkanon för Sverige?
– Nej, knappast.

Beata Agrell.

Varför inte?
– Problemet är att kultur och litteratur hela tiden ändras med omständigheterna. Smaken förändras och det gör även folks behov och intressen. Kulturen är dynamisk, därför är idén om en fast kanon svårhanterlig. En kanon i sig gör ingen nytta om inte också läsekonstens utveckling fördjupas: hur kan verken läsas – psykologiskt, realistiskt eller estetiskt? Inkännande, distanserat, reflekterande, begrundande, kritiskt? Kanonfrågan löses inte med en lista, utan hör hemma i ett större kultur- och utbildningspolitiskt sammanhang.

Vilka för- och nackdelar kan du se med en svensk kulturkanon?
– Nackdelarna har bland annat att göra med urvalet. Det råder ju ständiga diskussioner kring om och hur till exempel genus, klass, vithet, svarthet och funktionsvariationer ska representeras. Att enas om en varaktig kanon blir en omöjlig uppgift. Samtidigt är visst ”kanonbeteende” ofrånkomligt. Skolans och universitetets kursplaner måste ju innehålla bestämda läslistor, som bygger på urval. Listorna kan variera, men de måste vara historiskt förankrade så att de studerande kan följa hur olika åsikter, värderingar och politiska uppfattningar har speglats och bearbetats i olika samhällsskikt genom tiderna. Men om enbart den officiellt erkända litteraturen prioriteras blir bilden skev. Att uppmärksamma vad som lästes av folkets breda lager är viktigt, inte minst arbetar- och populärkultur från förr.

Vad tycker du borde ingå i en svensk kulturkanon?
– Jag avstår från att ge exempel. Men om jag i dag skulle ge en grundkurs i svensk litteraturhistoria skulle jag se till att få med försummade litteraturtyper som skillingtryck, kolportageromaner, följetongsromaner, arbetarlitteratur – inte minst pionjärgenerationens från förra sekelskiftet.

Mariah Larsson

Professor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet

Vill du se en kulturkanon för Sverige?
– Vet inte, jag har inte bestämt mig för vad jag tycker.

Mariah Larsson.

Varför inte?
– Det har inte så mycket att göra med vilka romaner, filmer, dikter, konstverk, byggnader eller musik som skulle ingå, utan snarare hur en kulturkanon ska användas. Hur ska man förhålla sig till den och vad skulle den innebära rent konkret?

Vilka för- och nackdelar kan du se med en svensk kulturkanon?
– En fördel för samhället är att man medvetandegör någonting som annars är omedvetet, det som vi redan tar för givet är kanon eller klassiker. Hemsöborna eller Gösta Berlings saga tänker vi tillhör en kanon för att de är … bra, på ett intuitivt sätt. Men om vi etablerar en kulturkanon behöver vi diskutera varför vi betraktar verken som viktiga. Det är en demokratifråga hur offentligt man för diskussionen också, hur ser den här kanon ut? Består den bara av vita mäns verk? Är det en klassiskt konservativ kanon? Och vad speglar detta i det svenska samhället? En nackdel är om det kommer ett påbud uppifrån som gör att man känner sig tvingad att undervisa på kulturkanon, på Ingmar Bergman till exempel, det vore inte så bra. Forskning och undervisning måste stå fria.

Vad tycker du borde ingå?
– Jag har precis deltagit i omröstningen av de bästa svenska filmerna för filmtidskriften FLM. Det var jättemånga filmkritiker och filmvetare som var inblandade och Körkarlen vann igen. Det som FLM gör är ju en kanon, men de är fullt medvetna om vad de gör, att det påverkar synen på svensk film – och att det handlar om hur svenska filmkritiker värderar och betraktar den svenska filmhistorien. Jag tyckte att det var svårt att välja, en tv-film jag valde var Torsk på Tallin. Och när jag hade gjort listan och tittade hur jag valt förra gången för tio år sedan, så var det bara två filmer som jag hade bytt ut, jag är så tråkig! Jag vet inte om jag vill vara med och ta fram en kanon eller om jag hellre är den som tar ett kliv tillbaka och analyserar en kanon som har skapats av andra.

Peter Sköld

Professor i historia, samisk kultur och samhällsutveckling vid Umeå universitet

Vill du se en kulturkanon för Sverige?
– Nej, säger min magkänsla.

Peter Sköld.

Varför inte?
– Jag har svårt att se poängen. Att skapa en hierarki med verk som ska vara obligatoriska känns för mycket pekpinne.

Vilka för- och nackdelar kan du se med en svensk kulturkanon?
– Det har diskuterats genom åren om att ta fram en litteraturlista med verk som alla bör ha läst. Det kändes inte bra det heller. Jag tror att det är svårt att sätta samman de många och breda uttryck som kulturen har i en samlad ansats utan att man missar alldeles för mycket. Man har heller inte preciserat hur man definierar kultur, det finns flera uppfattningar om vad som ryms i det. Att göra något för att kulturen skulle få en friare väg framåt skulle jag se som positivt. Det är inte fel att promota kulturella värden, kulturen har ett högt värde. Men att bygga en kulturell identitet genom en kulturkanon tror jag inte på.

Vad tycker du borde ingå i en svensk kulturkanon?
Avstår från att svara.

Ole Lützow-Holm

Professor i komposition, vid högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet

Vill du se en kulturkanon för Sverige?
– Nej, det är en vanvettig idé, helt uppåt väggarna.

Ole Lützow Holm.

Varför?
– Föreställningen om en kulturkanon är ett uttryck för en auktoritär uppfattning om konst och kultur, som syftar till att censurera människans tillgång till estetiska upplevelser.

Vilka för- och nackdelar kan du se med en svensk kulturkanon?
– Jag ser inga fördelar. Det är en auktoritär tankefigur som syftar till att reglera vad människor ska uppleva. En kanon speglar patriarkala strukturer och syftar till konsumtion, det är en nyliberalistisk idé om kunskap och livsåskådning. En kulturkanon hör heller inte hemma i ett mångkulturellt samhälle, den är exkluderande.

Vad tycker du borde ingå?
– Inga verk. Eller alla.

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor