Dna-analyser kan ersätta provfiske
Fiskar släpper ut dna-rester i vattnet och det skapar nya möjligheter för att beräkna storleken på havens fiskbestånd.
Bild: MASUDA Reiji (Kyoto University)
Hav och sjöar innehåller dna som kommer från fiskarnas avföring, urin och skinn. Det kallas för eDNA, environmental DNA.
I takt med att analysmetoderna blivit enklare och billigare så har dna-resterna blivit en viktig informationskälla. Till exempel har danska forskare identifierat 15 olika fiskarter ur ett vattenprov på en halv liter – eDNA kan alltså användas till att undersöka artsammansättningen i olika havsområden.
Nu har japanska forskare visat att man även kan beräkna mängden fisk med hjälp av dna-resterna i haven. De har undersökt hur mycket eDNA som makrillar släpper ifrån sig. Koncentrationerna av makrill-dna i vattnet speglar mängden makrill som finns på platsen, menar forskarna, som publicerade upptäckten i Plos One.
Forskarteamet tog en serie vattenprover i Maizuru-viken i Japanska havet. Vid varje provtagning utfördes noggranna ekolodningar i vattnet, för att uppskatta mängden makrill. Forskarna analyserade sedan mängden makrill-dna i vattenproverna och jämförde dessa med mängden makrill som upptäcktes med ekolod vid respektive provplats. På så sätt skapade de ett index som visar förhållandet mellan dna-mängd och fiskmängd.
Ett dna-prov ger en pålitlig uppskattning av makrillbeståndet på upp till 150 meter från provtagningsplatsen, hävdar forskarna, som är övertygade om att den här sortens mätmetoder kommer att bli betydelsefulla både för forskning och för kommersiellt fiske i framtiden. Men det finns felkällor som måste undersökas noggrannare. Exempelvis upptäckte forskarna att den lokala fiskmarknaden i Maizuru-viken släpper ut stora mängder eDNA, vilket påverkade mätresultaten.
