Darwins tankar lyfte när han fick skjuta fåglar

Charles Darwin publicerade två böcker som kom att förändra vår syn på livet på jorden och på oss själva: Om arternas uppkomst genom naturligt urval (1859) och Människans härkomst och könsurvalet (1871). Med tanke på hur snabbt den naturvetenskapliga forskningen avancerar så är det häpnadsväckande att dessa två verk fortfarande är högst aktuella. Ytterst få böcker har innehållit mer omvälvande idéer.

Charles Darwin föddes in i en familj med god ekonomi och kunde därför ägna sig åt precis vad han ville under hela livet, vilket redan i unga dagar bland annat betydde ivrigt ”ornitologiserande”. Redan som barn samlade han ägg. Men han tog bara ett ägg ur varje kull, utom en enda gång då han tog allihop, för att han – som han skrev i sin dagbok – ville visa sig tuff.

Under åren 1831 till 1836 var Darwin ute på en världsomsegling med HMS Beagle. När fartyget under några veckor kartlade Galápagosarkipelagen kunde Darwin och hans assistent gå i land på fem av öarna för att skjuta och skinnlägga fåglar. Det var då han på allvar började grubbla över hur arter uppkommer och hur de får sin särprägel. När han vid hemkomsten lät den framstående fågelexperten på British museum, John Gould, undersöka samlingen, insåg han att den – tillsammans med hans fältobservationer – skulle kunna bidra till en lösning av detta fundamentala problem.

På Galápagosöarna hade han iakttagit och insamlat ett antal arter som brukar kallas Darwins finkar (som faktiskt inte alls är finkar, utan hör till den sydamerikanska fågelfamiljen tangaror). Dessa fåglar – olika arter på olika öar – fick stor betydelse för de banbrytande idéer han senare presenterar i den viktigaste naturvetenskapliga bok som någonsin tryckts: Om arternas uppkomst (On the origin of species by means of natural selection, 1859). Naturligt urval sker – i all korthet – genom att individer med olika genetiska anlag klarar sig olika bra i den rådande livsmiljön. De som klarar sig bäst får fler avkomlingar och sprider på så vis sina anlag i högre utsträckning.

Ornitologin fick än större utrymme i Darwins andra mästerverk, Människans härkomst och könsurvalet (The descent of man and selection in relation to sex, 1871). En av kärnfrågorna i denna bok är: Varför ser honor och hannar så väldigt olika ut hos en mängd olika fågelarter (och även inom andra djurgrupper) – och varför beter de sig på så olika sätt? Ta ett orrspel som exempel, eller det faktum att det bara är hannarna hos exempelvis näktergalen och koltrasten som sjunger. I denna Darwins andra huvudbok ägnas inte mindre än 200 sidor åt ornitologi. Det handlar om partnervalets mekanismer och de många olikheter som finns mellan honor och hannar.

Obestridligen hyste Darwin genom hela livet ett starkt fågelintresse. Han njöt av fåglarnas existens och fascinerades av deras levnadsvanor. Hans allra sista text publicerades i tidskriften Nature år 1881, året innan han gick bort. Den handlar om en art inom familjen kostarar, som liksom göken smusslar in sina ägg i bon av andra arter och låter värdfåglarna stå för ruvning och ungmatning.

Var Darwin en fullfjädrad ornitolog? Javisst, utan tvekan. Hans fågelkunskaper bidrog i högsta grad till att han kunde komma fram till slutsatsen att det är det naturliga urvalet som ligger bakom den biologiska mångfalden på vår planet.

Om ornitologins avgörande betydelse för Darwin i hans vetenskapliga gärning kan man läsa mer i en faktadiger ny bok: Clifford B. Frith: Charles Darwin’s life with Birds (OUP).