Skyterna var en brokig skara
Nya genetiska analyser visar att de skytiska nomaderna i det antika Eurasien sannolikt bestod av många olika folkgrupper, som hölls ihop av en gemensam kultur.
Området kring Svarta havet dominerades för över 2 000 år sedan av skyterna. Den grekiske historikern Herodotos beskrev dem som skickliga ryttare och bågskyttar. Men de bestod av allt att döma av olika folkgrupper som blandats med varandra. Det framgår av en ny studie som arkeologer vid Stockholms universitet genomfört, där dna från 35 individer analyserats. Dessa individer tillhörde folkgrupperna kimmerier, skyter, sarmater och srubnaya-folket. Dessa fyra grupper levde under antiken på stäpperna norr om Svarta och Kaspiska havet. De var huvudsakligen nomadiserade och talade sannolikt indoeuropeiska språk.
– Vi har sett hur de varit begravda, och utifrån detta dragit slutsatser av vilken materiell kultur de tillhört, säger Anders Götherström, som är professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet och medförfattare till studien.
Resultaten visar på en bred genetisk variation inom några av dessa grupper. Man kan se en viss lokal kontinuitet, men även att det tillkommer genetisk variation österifrån, kanske från östra Centralasien.