Genförändrad potatis får extra fibrer

Genom att hämma två gener har en grupp forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, lyckats öka halten av så kallad resistent stärkelse i den kokta potatisen. Resistent stärkelse bryts inte ner av kroppens enzymer, utan vandrar genom mag- och tarmsystemet på samma sätt som kostfibrer. Potatisen blir därigenom mer kalorisnål och fiberrik.

Kolhydraterna i potatis består av stärkelse i olika former. De vanligaste kallas amylos och amylopektin. Båda är stora molekyler uppbyggda av den enkla sockerarten glukos. Skillnaden är att amylopektin har mängder av förgreningar medan amylos är en enda lång kedja.

Förgreningarna i amylopektin gör att den bryts sönder vid kokning. Därmed blir det lättare för enzymerna att bryta ner den till glukos, som blir energi för kroppen. Amylos är mer svårsmält, det vill säga resistent.

Generna som forskarna har förändrat påverkar kolhydraternas förgrening, så att det bildas en högre andel amylos. Dessutom får amylopektinet en annorlunda struktur, som är svårare för kroppen att bryta ned.

– Om man lagrar den kokta potatisen en dag i kylskåp så ökar innehållet av resistent stärkelse ytterligare, säger Xue Zhao, doktorand vid SLU och huvudförfattare till en artikel i tidskriften Food Chemistry om den nya potatisen.

Eftersom potatisen är genförändrad har forskarna inte tillåtits att smaka på den ännu. Men Xue Zhao tror inte att smaken påverkas särskilt mycket.

I dag är det svårt att få genmodifierade grödor godkända inom EU. För att den nya potatisen ska nå konsumenterna utvecklar forskarna därför en liknande potatis med hjälp av gensaxen Crispr/Cas9, som än så länge inte regleras av någon tydlig lagstiftning.

– Vi vet ännu inte om och hur denna nya förädlingsteknik kommer att regleras i EU, men om den exkluderas från GMO-lagstiftningen så finns det en stor möjlighet att den kommer att nå marknaden så småningom, säger Mariette Andersson, forskare på institutionen för växtförädling vid SLU.