Så skapas ett samhälle

Världens olika samhällen har utvecklats enligt ungefär samma mönster under tusentals år, även utan att ha haft kontakt med varandra. Vissa samhällen kollapsar och försvinner, men själva utvecklingen är likartad – trenden går mot större och mer komplexa system.

Det menar ett antal forskare vid University of Exeter i Storbritannien, som har sammanställt en databas över 414 samhällen i 30 regioner i världen under 10 000 år. Deras databas är den största och mest systematiska som hittills har sammanställts, och nu har de publicerat sina resultat i tidskriften Pnas.

– Den centrala lärdomen är att det verkar finnas tydliga mönster för hur mänskliga samhällen har vuxit, utvecklats och blivit mer komplexa, säger Thomas Currie.

Han är forskare i evolutionär antropologi vid University of Exeter och har arbetat med detta projekt i över fem år i The human behaviour and cultural evolution group.

– Några av de här sakerna har vi kunnat konstatera tidigare, men vi nu har försökt använda samma mått på utveckling och komplexitet för att göra vetenskapliga jämförelser över tid och rum.

Thomas Currie och hans kolleger har analyserat 51 variabler inom 9 olika områden i 414 samhällen. Det handlar om till exempel befolkningsstorlek, geografisk utbredning, antal administrativa nivåer, antalet religiösa och militära hierarkier, bokföring, infrastruktur i form av vägar, hamnar, broar och kanaler, förekomst av alfabet och specialiserad litteratur, skrivkonst, ekonomisk utveckling, myntsystem och valutor – allt mätbart och kopplat till olika grad av komplexitet.

Forskarna har sedan mätt hur starkt dessa områden påverkar varandra (se grafik på nästa sida). De såg till exempel, vilket de hade förväntade sig, att såväl befolkningens som den geografiska ytans storlek hade ett mycket starkt samband med hierarki inom samhället.

– Större och större samhällen behöver alltmer administration och också sammanhållna normer och institutioner för att fungera. Detta till skillnad från enkla samhällen, där alla känner varandra och som därför kan fungera mer informellt, säger Thomas Currie.

Alla undersökta områden visade på starka statistiska samband. Allra starkast var sambandet mellan befolkningsstorlek och övriga områden, medan valutasystem hade svagast koppling till utvecklingen inom andra områden.

De tydliga sambanden innebär att det räcker med kunskap om ett fåtal områden för att forskarna med viss säkerhet ska kunna förutsäga utvecklingen i de andra. Sammantaget innebär det att världens olika samhällen utvecklas enligt vissa tydliga linjer.

– Vi har även kunnat se att samhällen har utvecklats på likartat sätt, även om de inte har haft kontakt med varandra, säger Thomas Currie. Typiska exempel på detta är Kina, inkariket, romarriket och det antika Egypten. Trots olika förutsättningar har de utvecklats åt samma håll.

Ett annat exempel är att skrivkonsten uppstod på flera ställen oberoende av varandra. Däremot kan samhällen naturligtvis inleda sin utveckling vid olika tidpunkter (se diagram på denna sida).

Forskarna tror även att krig mellan samhällen har drivit på utvecklingen i form av konkurrens.

– På samma sätt växer hierarkierna i ett större samhälle när specialiseringen ökar. Då behövs även informationssystem, pengar och administration.

Thomas Currie vill dock betona att udda, oförutsägbara händelser kan kasta dessa mönster över ända – han exemplifierar med kommunismens fall, som ingen förutsåg och som förändrade världen.

Forskningsområdet kulturell evolution är nytt och tvärvetenskapligt.

– Vi lånar ofta teorier och metoder från biologin, och de senaste tio åren har ämnet etablerats alltmer, säger Thomas Currie.

Forskarna vid University of Exeter försöker inkludera så många perspektiv som möjligt och har startat en globalhistorisk databank, Seshat, som är en samling av historisk och arkeologisk information online. Namnet Seshat kommer från den egyptiska gudinnan för visdom, kunskap och skrivande. Ordet betyder ”hon som skriver”.

– Många humanister arbetar ensamma och isolerat. Vi behöver gemensamma kunskaper, och därför försöker vi samla så mycket kunskap som möjligt på samma ställe, säger Thomas Currie. Vi hoppas att den här forskningsinfrastrukturen kan vara till hjälp för så många som möjligt.

Nästa steg för Thomas Currie och hans kolleger är att undersöka religionens och krigens evolution. Fler resultat är alltså att vänta.