I huvudet på riksdagens forskare

Fyra av riksdagens åtta partier har forskare bland sina ledamöter. Här får du möta några av dem.

De flesta tycker att bakgrunden som forskare underlättar det politiska arbetet – och att det råder en positiv inställning till kunskap i samhället. Men det finns orosmoln.

Vad handlade din forskning om?

– Jag disputerade 1964 på en djurexperimentell studie om frisättning av histamin och hydroxytryptamin från mastceller och trombocyter. Mitt huvudsakliga forskningsområde var sedan inom läkemedelsepidemiologi, där jag bland annat studerade biverkningar av p-piller.

Varför lämnade du forskningen och blev politiker?

– Jag kunde fortsätta forska parallellt med att vara tjänsteman inom läkemedelskontrollen och Apoteksbolaget. 1979 blev jag generaldirektör för Socialstyrelsen och fick släppa forskningen. Socialstyrelsen ansvarar för frågor som rör livet, från början fram till slutet. Men en del kräver politiska beslut. Jag blev politiskt väckt genom dem och gick in i Liberalerna så fort jag slutat som generaldirektör.

Har du någon nytta av din forskarutbildning som politiker?

– Ja, den gör det lättare att bedöma den forskning som är en del av grunden för politiska beslut. Att ha varit opponent på avhandlingar är en ovärderlig erfarenhet.

Hur är inställningen till forskning och vetenskap bland politiker och i samhället i stort?

– Har i princip bara mött en positiv inställning.

Är inställningen annorlunda idag jämfört med tidigare?

– Inom det område jag känner bäst, medicinsk forskning, sker det hela tiden en utveckling mot högre relevans och högre kvalitet.

Läser du Forskning & Framsteg?

– Ja, men inte regelbundet. I riksdagen får vi väldigt många tidskrifter och jag hinner inte alltid läsa allt jag vill på grund av tidsbrist.

Vad handlade din forskning om?

– Jag gjorde en statsvetenskaplig undersökning som fick titeln ”Kan vi lita på politikerna? Offentlig och intern politik i socialdemokratins ledning 1955–60”. Senare har jag arbetat med forskning kring den konstitutionella utvecklingen i Sverige.

Varför lämnade du forskningen och blev politiker?

– Jag samsades med båda tills jag kom till riksdagen och senare regeringen. Som statsråd kan man av tidsskäl inte göra något annat. Integriteten blir väl också en fråga, när ämnet är statsvetenskap. Men under den senare delen av min tid som talman började jag undervisa igen och så småningom har jag skrivit översiktliga artiklar baserade på forskningsöverväganden.

Har du någon nytta av din forskarutbildning som politiker?

– Ja i hög grad med de uppgifter jag har, särskilt på det konstitutionella fältet. Men också generellt kring de politiska ideologierna och politiskt beslutfattande. Perspektiven kring EU har dock kommit in efter min forskarexamen.

Hur är inställningen till forskning och vetenskap bland politiker och i samhället i stort?

– I stort sett mycket positiv – till och med så stor att man som politiker kan frestas att avstå från handlingar med hänsyn till forskningsläget kring någon viss fråga.

Är inställningen annorlunda i dag jämfört med tidigare?

– Kan jag inte tycka. Humanisterna har dock ett alltför självkritiskt sinnelag i dag.

Läser du Forskning & Framsteg?

– Nej, vanligen inte på grund av tidsbrist.

Vad handlade din forskning om?

– Jag skrev min Ph.D. om utveckling av EU:s säkerhets- och försvarspolitik vid Department of War Studies på King´s College i London, om vilka drivkrafter som ledde EU:s medlemsländer till att utveckla detta relativt nya politikområde i början av 2000-talet. Vid sidan av detta har jag varit gästforskare vid Natos försvarshögskola i Rom med fokus på Natos gemensamma försvarsförpliktelser.

Varför lämnade du forskningen och blev politiker?

– Jag har alltid tyckt att det är viktigt att kombinera forskning och praktik inom det statsvetenskapliga området. Men det viktigaste skälet är att jag vill stärka den regionala utvecklingen i mitt eget län Värmland.

Har du någon nytta av din forskarutbildning som politiker?

– I frågor i försvarsutskottet som berör mitt forskningsområde har forskningen gett mig en djupare tematisk förståelse. I övrigt är den av begränsat värde, annat än att jag är relativt van vid att läsa och skriva mycket.

Hur är inställningen till forskning och vetenskap bland politiker och i samhället i stort?

– Relativt positiv. Jag upplever att det finns en insikt i samhället om kopplingen mellan forskning och vetenskap samt ekonomisk utveckling och välstånd.

Är inställningen annorlunda i dag jämfört med tidigare?

– Jag oroar mig över att den ökade politiska polariseringen och populismen på global nivå tycks ha lett till ett visst förakt mot kunskap och fakta. Jag kan dock inte säga att jag sett några exempel på detta i den svenska politiska debatten ännu.

Läser du Forskning & Framsteg?

– Ja, men inte regelbundet.

Vad handlade din forskning om?

– Jag disputerade i kyrkohistoria 2003, om tidigkristna symboler och deras användning som bomärken.

Varför lämnade du forskningen och blev politiker?

– Tvärtom, jag blev antagen som doktorand 1991, samtidigt som jag kom in i riksdagen. Jag disputerade 2003, och gjorde alltså mina forskarstudier samtidigt som mitt riksdagsuppdrag. Från 2006 till 2010 tog jag paus från politiken och var professor i kyrkohistoria i Los Angeles.

Har du någon nytta av din forskarutbildning som politiker?

– Ja, dagligen i KU. Inte minst metodologin med noggrannhet vad gäller fakta, källor och teoribildning.

Hur är inställningen till forskning och vetenskap bland politiker och i samhället i stort?

– Respektfull, tycker jag.

Är inställningen annorlunda i dag jämfört med tidigare?

– Kan inte se någon förändring över tid.

Läser du Forskning & Framsteg?

– Ja, från och till.