Fester och presenter skapade allianser under järnåldern

Kungshögen i Sunnerby som ligger på Kållandsö i Vänern grävdes ut 2000 – 2012 av Annelie Nitenberg och Anna Nyqvist Thorsson vid Göteborgs universitet. De grävde också ut en stor hall och en storgård intill högen, som visar att platsen varit säte för en lokal elit som visade sin makt genom exklusiva vanor och monument. Både storhögen och hallen har daterats till 600-talet e Kr, det vill säga Vendeltiden. Nu har Annelie Nitenberg skrivit en avhandling där hon har analyserat fynden från utgrävningarna.

– Jag ville ta reda på varför högarna byggdes och vilka sociopolitiska handlingar som människorna utövade i anslutning till dem, säger Annelie Nitenberg.

Den utgräva storhögen byggdes på resterna av ett bål där två män lagts sida vid sida, tillsammans med 46 djur – bland annat 4 hästar, 20 hundar, 1 pilgrimsfalk, 4 duvhökar, 1 berguv och flera tamdjur från gården. Att männen ligger sida vid sida tyder på att de var lika i rang. Mängden djur, som verkar vara en dubbel uppsättning, stödjer också tanken om att de har haft samma rang.

Rovfåglarna visar också att exklusiva nöjen var ett viktigt inslag för männen och ett sätt att visa sin makt. Det enda guldföremålet, delar av en ring som brutits sönder och lagts i askan efter bålet, är 150 år äldre än högen och kan visa på makt som gått i arv, eller att den har förvärvats i handel.

Den stora byggnaden på 12×48 meter som man har grävt fram intill högen var en gästabudshall, något so också var viktigt för den som ville visa sin makt. Här knöts och vidmakthölls allianser med stora fester där värden förmodligen bjöd generöst.

– Tidigare bosatte sig eliten mer skyddat, men under Vendeltid tar man mer exponerade strategiska lägen i anspråk. Eliten monumentaliserar sin miljö med högarna, samtidigt som vi ser en exklusiv inramning med glasfynd och ädelmetall på boplatserna. På vissa gårdar ser vi även offer och spår av kultaktiviteter, säger Annelie Nitenberg.

Storhögen i Sunnerby är en av två som har grävts ut i sin helhet i Västergötland. Fynden ger, ihop med analys av andra storhögar i Västergötland och litteratur, en annan bild än den traditionellt krigiska.

– Det finns en djupt rotad föreställning om det yngre järnålderssamhället som ett samhälle präglat av våld och krig. Men min studie visar att det under den aktuella perioden inte fanns ett generellt skandinaviskt ledarskap. Tittar man på Mälardalen och Danmark har vi ett ledarskap som är offensivt, utåtriktat och aggressivt, man har våldet som en maktstrategi. I Västergötland ser vi ett annat ledarskap, där det krigiska inte är uttalat på samma sätt, vi ser det varken i runmaterialet eller i gravar, säger Annelie Nitenberg.

– Min tolkning är att vi har ett ledande skikt som framför allt grundat sin makt i landskapet. De besatt säkert stora egendomar och hade mycket boskap. De var inte mindre mäktiga men jag tror att de haft andra strategier, kanske varit duktiga på att skapa allianser, säger hon.

Att storhögar i västra Sverige inte har grävts ut lika frekvent som i Mälardalen kan delvis bero på en äldre historieskrivning som satt Uppsala och Mälardalen som Sveriges vagga, men även på att det har gjorts färre nybyggen i regionen. Nybyggen leder ofta till att man hittar fynd som kräver arkeologiska undersökningar innan bygget kan starta.