Kina ritar om världskartan med nya sidenvägen

Kazakstan, september 2013  Kinas nye president Xi Jinping håller ett tal vid Nazarbayev-universitetet i Kazakstans huvudstad Nur-Sultan. ”För över 2000 år sedan”, säger han, ”kom kineser hit till Centralasien och byggde Sidenvägen som förenade öst och väst, Asien och Europa.” ”Nu”, fortsätter Xi Jinping, ”har vi börjat bygga en ny väg som ska förena kontinenten”.

Dessa ord blev startskottet till den nya sidenväg som även kallas ”Belt and Road Initiative” och ofta förkortas BRI. Budgeten lär ligga på minst 1000 miljarder dollar. Projektet beräknas fortgå under flera decennier och har potential att skriva om historien. BRI är den största infrastruktursatsningen i världshistorien, större än Marshallhjälpen, och Kina marknadsför den som ett utvecklingsprojekt.

Precis som den gamla Sidenvägen är den nya inte en enskild väg eller rutt, utan ett infrastruktursystem – ett nätverk av kommunikationer: vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, dammar, elförsörjning med mera som byggs med främst kinesiska pengar.

”Genom detta jättelika prestigeprojekt vill Kina bygga om världsekonomin”. Så skriver analytikern vid Utrikespolitiska institutet Viking Bohman i Kinas nya sidenvägar. Århundradets projekt (UI: Världspolitikens dagsfrågor 2018), den hittills bästa genomgången som gjorts på svenska.

Kazakstan, där Xi Jingping första gången presenterade sitt projekt för drygt sex år sedan ligger mellan Kina och Europa, och den kazakiska staden Almaty ligger längs med de gamla – och nya – sidenvägarna.

Kazakstan, november 2019. Landets största stad, Almaty, är belägen på nästan 1000 meters höjd där stäppen möter bergen – utlöpare av Altai och världens tak, Himalaya. Man anar de begynnande sluttningarna i hela staden, och de snöklädda bergstopparna några mil bort är över 4000 meter höga.

Jag har rest hit för att ta reda på mer om BRI. Vad säger kazakerna, vad är det som händer?

Eldar Madumarov visar mig en karta över Asien – och pekar på Kina.

Han är chef för China and Central Asia Studies vid KIMEP-universitetet i Almaty, och är i botten forskare i nationalekonomi. Han och hans kolleger på detta engelskspråkiga universitet håller på att bygga upp en databas över all kinesisk ekonomisk aktivitet i Centralasien som kan knytas till BRI.

– Japan, Sydkorea, Taiwan, Filippinerna, säger han och pekar på kartan.

– Öster om Kina finns nästan bara länder som är goda vänner med USA eller neutrala. Vid en fördjupad konflikt med USA skulle alla Kinas östliga, maritima handelsvägar kunna hotas.

De nya sidenvägarna är i Eldar Madumarovs ögon en långsiktigt strategisk satsning för att kunna trygga Kinas handelsrutter.

– Detta initiativ kommer att prägla Kinas utveckling de kommande decennierna. De vill skydda sina intressen, säger han.

Han påpekar att Kinas ekonomi redan är större än USA:s om man ser till köpkraften. Och deras militärmakt är en av världens största. Sedan några år har man en ny utrikespolitik, där BRI är ett paraplybegrepp för många aktiviteter i omvärlden som alla speglar Kinas intressen.

– De nya sidenvägarna är i första hand ett politiskt projekt. De ekonomiska avkastningarna är osäkra, men kan växa på sikt.

Nästa decennium, säger han, blir avgörande för att se vad det blir av projektet.

– Men det finns också en stor potential för denna infrastruktur. De kazakiska delarna av de nya sidenvägarna är redan mer eller mindre på plats. Kazakstan är ett prioriterat land i projektet – vi ligger på vägen till Europa och Ryssland, säger han.

Att skeppa varor sjövägen från Kina till Västeuropa är ännu så länge det billigaste sättet, men det tar omkring fem veckor. Att låta containrarna åka med tåg från östra Kina genom Centralasien till Västeuropa tar numera bara två veckor. För vissa varor är de högre kostnaderna försvarbara med tanke på tidsvinsten.

– Jag tror också att Kina inte vill lägga alla ägg i samma korg. Och jag tror att detta kan gynna Kazakstan. Om man ger oss bra och tydlig information, så att vi vet vad vi får och vad vi betalar för, säger Eldar Madumarov.

Han berättar att Ryssland tidigare har lånat ut och investerat mycket i Kazakstan.

– Ryssland har ofta skrivit av sina lån, och de har alltid erbjudit generösa villkor. Men Kina har aldrig någonsin skrivit av en skuld! Om de ska göra det, kommer de att ställa krav, säger han.

– Kina räknar varje enskild dollar – det har vi noterat i vår forskning.

Eldar Madumarovs kollega Arkeke Nurgaliyeva håller på att sammanställa data från deras gemensamma forskning om Kinas ekonomiska aktivitet i regionen. Hon har nyligen varit i gränsstaden Khorgos, där tåg från Kina omlastas från den kinesiska spårvidden till den gamla sovjetiska spårvidden som Kazakstans järnväg kör på. Staden kallas för en ”dryport” (torrhamn) och är även en dynamisk skattefri handelszon.

– Här skeppas elektronik, mat, kläder och annat västerut. En del stannar i Kazakstan men mycket fortsätter mot Europa och Ryssland, säger hon.

Eldar Madumarovs och Arkeke Nurgaliyevas forskning ska snart presenteras via en webbsida där alla data ska finnas tillgängliga.

– Det svåra är inte att hitta data, utan att vi hittar motsägelsefulla data, säger Arkeke Nurgaliyeva. Sådant tar tid att reda ut.

Hon berättar att Kina är mest aktiva i Kazakstan om man jämför de fem centralasiatiska länderna, men att om man justerar för storleken på landets ekonomi så är Kirgizistan mer prioriterat.

Jag frågar om miljöaspekterna av projektet. Är de bekymrade?

– Ja, säger de båda.

– Om du frågar någon på gatan så säger folk att Kina förstör vår miljö. Men kineserna själva säger att detta är miljövänligt, säger Arkeke Nurgaliyeva.

– Men kineserna har blivit alltmer medvetna om miljöaspekterna och kommer troligen att övergå till alltmer miljövänlig teknik, invänder Eldar Madumarov. Kina kommer snart att ha flest elbilar i världen.

Jag frågar om vad de själva är mest oroade över.

– Som vanlig medborgare är jag alltid positiv till internationellt samarbete, säger Arkeke Nurgaliyeva. Men vi lever inte i en perfekt värld och detta projekt är politiskt.

Almaty, som ligger ett par mil från gränsen till Kirgizistan, består huvudsakligen av socialistiska betongbyggnader, men här finns också kyrkor och moskéer. Men jag ser bara någon enstaka kvinna i slöja eller annat täckande plagg i denna miljonstad. Det hörs främst ryska på gatorna – i Kazakstan bor flera miljoner ryssar. Som ett arv från Sovjettiden använder man i dag främst kyrilliska bokstäver, men om ett par år ska man övergå till det latinska alfabetet. Man menar att det ska gynna landets utveckling och ekonomi.

Staden präglas av stora, raka och breda avenyer och en hetsig biltrafik. I snabbköpet utanför hotellet kan man köpa kamelmjölk i mejeridisken.

– BRI handlar mycket om att hålla den kinesiska ekonomin igång, säger Nygmet Ibadildin.

Han är statsvetare och forskar om internationella relationer i Centralasien vid KIMEP-universitetet i Almaty.

– Genom dessa stora investeringar får de kinesiska företagen stora orderingångar.

Men, påpekar även han, BRI är så mycket mer.

– Så länge det bara handlar om handel är det lätt att stödja projektet, men BRI är även ett politiskt projekt, och det är en utmaning att hantera, säger han.

Officiellt stödjer Kazakstan projektet, men många här är samtidigt bekymrade.

– Vi förstår att Kina ökar sitt inflytande, men vi är inte ens 20 miljoner människor, kineserna är ju nästan 1,4 miljarder. Och eftersom det saknas transparens om projektet blir många misstänksamma, säger han.

Han berättar att många är oroade över hur uigurerna behandlas i Kinas västra gränstrakter, nära Kazakstan. Kazakerna är besläktade med uigurerna som också de är ett turkiskt, muslimskt folk.

– Men, påpekar han, vi lever i märkliga tider då Kina är öppna för frihandel samtidigt som USA motsätter sig det. Vi lever i en post-postmodernistisk värld, säger han med ett skratt.

Andra forskare som jag möter under mitt besök i Alamaty återkommer till Kazakstans sårbarhet och dåliga erfarenheter av sina grannar. Aidar Amrebayev, filosof och forskare vid den nationella vetenskapsakademin i Kazakstan, säger att landet ligger mellan två monster: den ryska björnen och den kinesiska draken. Landets politik handlar till stora delar om att balansera dessa två element.

Innan jag lämnar Nygmet Ibadildin berättar han att han skriver en bok om Kazakstans 1930-tal. Då var landet en del av Sovjet­unionen, och stora delar av hans släkt dog i den svältkatastrof som var en del i Stalins tvångskollektivisering. En tredjedel av alla kazaker svälte ihjäl – ett trauma man börjat tala om först nyligen.

Pax Sinica. Den kinesiska freden. De orden använder italienaren Giovanni Capannelli ofta. Gränsen till Kina ligger bara drygt 20 mil öster om Almaty. Den synliga närvaron är tydligast i form av några kinesiska restauranger.

Giovanni Capannelli är Kazakstanchef på Asian Development Bank och har bott i olika delar av Asien sedan 1990-talet. Han tar emot på ett stort kontor i centrala Almaty. Han pratar länge och stryker ofta försiktigt sin slips med handen, medan han lägger ut texten om BRI.

Giovanni Capannelli menar att det är Kinas ekonomiska överkapacitet som driver på BRI.

– Men, detta är ett politiskt projekt till 100 procent.

– För några hundra år sedan var Kina en av världens största ekonomier. Sedan skedde den industriella revolutionen och Europa gick om dem. Men nu vänder det tillbaka igen. Asiens ekonomier växer. Jag var med och skrev en rapport för några år sedan där vi beräknade att år 2050 så kommer asiatiska länder att stå för halva världens ekonomi, säger han.

Jag frågar om vi i Europa eller Sverige ska vara bekymrade över Kinas växande inflytande.

– Inte alls, utbrister Giovanni Capannelli. Varför skulle ni det?

– För att Kina inte är en demokrati, säger jag.

– Vi kan inte som européer tala om för resten av världen hur de ska leva, och tro att våra sanningar och värderingar är universella, säger han.

Han påpekar att han har levt på många platser i Asien sedan 1990, och att det har enligt honom själv gjort honom relativistisk.

– Vi kan inte tvinga på folk våra värderingar.

Han ser BRI som ett stort globalt integrationsprojekt som fler borde omfamna.

– Vi kan helt enkelt inte stå emot detta historiska skifte där Asien återigen tar täten, säger han. Vi måste acceptera detta och få till en konstruktiv dialog.

Han påpekar att vi bör uppskatta att Kina är ett land som inte söker konflikter.

– Har Kina någonsin startat ett krig? frågar han retoriskt.

– Jag säger inte att Kina är ett perfekt samhälle – men jämför med USA eller länder i Europa som startat massor av krig.

Oavsett Giovanni Capannellis syn på Kina så handlar projektets ekonomiska sida om att låna ut pengar till andra länder för att bygga deras infrastruktur, och att investera Kinas eget kapital så att kinesiska bolag får uppdrag. Många av mottagarländerna är icke-demokratier. Kina ställer inga krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter på sina låntagare, som till exempel Världsbanken gör. Risken, påpekar kritikerna, är att många länder blir beroende av Kina i och med dessa krediter. Det brukar kallas för skuldfälleteorin. Den som är satt i skuld är inte fri, och allt fler länder med skulder till Kina betyder allt mer makt till kreditgivaren Kina.

Att flyga till eller från Alamaty i dagsljus och klart väder innebär att man timme efter timme kan titta ned på den enorma stäppen som aldrig verkar ta slut. Kazakstan är till ytan världens nionde största land – det är sex gånger större än Sverige. Bara gränsen till Ryssland är över 6 800 kilometer lång.

Ordet ”landlocked” återkommer när jag pratar med kazakiska forskare. Den region vi befinner oss i är så långt ifrån ett världshav man kan komma. Kazakstan saknar hamnar och är därför beroende av bra landkommunikationer.

Kazakstans utrikesminister, Beibut Atamkulov, gav nyligen uttryck för detta i en intervju om BRI för den kazakiska tidningen Astana Times:

”Tack vare detta initiativ får vi tillsammans med Kina tillgång till alla marknader i Euroasien på en gång. Till exempel: Vi får direktkontakt med tre oceaner – Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen. Inte illa!”

Han påpekade också att Kina har investerat 20 miljarder dollar i Kazakstan, som är en liten ekonomi.

Även om Kazakstans ekonomi kan få fördelar så är relationen till Kina sedan gammalt känslig bland befolkningen i stort. Kazakerna har historiskt sett varit nomadiska herdar, kineserna bofasta odlare.

– Den stora risken med BRI är de växande antikinesiska stämningarna i landet.

Det säger Fatima Kukeyeva, professor i internationella relationer vid det ryskspråkiga universitetet al-Farabi Kazakh National University i Almaty.

Det finns en, berättar hon, rätt utspridd sinofobi i de centralasiatiska länderna. En del befarar en omfattande kinesisk migration, där man misstänker att kineserna tar jobben och pengarna. Några är även rädda för att Kina ska expandera västerut.

– Det har förekommit protester, säger Fatima Kukeyeva. Och det förekommer många antikinesiska opinionsyttringar. Ja, de är våra grannar – men de är totalt annorlunda!

Fatima Kukeyeva påpekar att kazaker och kineser har olika språk, olika kultur, olika mentalitet, olika historia.

– Många är rädda för kineserna här, men enligt flera studier så är de yngre kazakerna mer positiva, säger hon. De är mer öppna. De gillar den kinesiska ”soft power” som vi ser i form av kinesiska filmer, kinesisk musik och kinesiskt mode.

Stockholm, november 2019. Nadège Rolland talar om BRI på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm. Hon är verksam på The National Bureau of Asian Research i Washington, USA, och författare till boken China’s Eurasian Century? Political and Strategic Implications of the Belt and Road Initiative (2017).

Hon säger att BRI är ett led i att skapa en ny världsordning med Kina i centrum. Projektet är något långt mer än en infrastruktur; det handlar om ekonomisk integration, om handelsavtal – och om ökad makt för Kina.

– Det är även en ny gemenskap som håller på att formas av BRI, säger hon. Men en gemenskap som bygger på det kinesiska kommunistpartiets normer och värderingar, säger Nadège Rolland.

Hon påpekar också att det faktiskt inte finns någon officiell kinesisk karta över själva projektet.

– Man vet aldrig exakt vad Peking tänker göra – det finns alltid en massiv propaganda­apparat runt det som sker, säger hon.

– Det gör det svårt att veta exakt hur detta utvecklas. Det finns till exempel ingen offentlig budget för projektet.

Jag frågar om hon tror att BRI kommer att ändra världshistoriens gång.

– Tja, Peking presenterar detta som världshistoriskt och många historiska infrastrukturprojekt, som tidigare knutit ihop världen, har också frigjort världen, fått oss att mötas. Men Peking gör inte detta för att liberalisera världen eller bygga demokratier, säger hon.

En vecka senare föreläser Jinghan Zeng på samma plats, UI. Han ger ett annat besked. Han är professor i Kinas internationella relationer vid Lancasters universitet i Storbritannien.

BRI är inte en stor och enhetlig strategi, utan projektet förändras under tidens gång, säger han. Och nya mål har tillkommit sedan 2013.

– BRI betyder olika saker vid olika tidpunkter. Till en början investerade man enbart i Euroasien, men efterhand även delar av Latinamerika.

Han berättar att det inte finns någon konsensus i Kina om vad BRI egentligen är – olika delar av statsapparaten ger olika budskap och har olika tolkningar.

– Skuldfälleteorin är konspiratorisk. Kinas stora kostnader handlar snarare om brist på planering och samordning, säger Jinghan Zeng. Bara för att Kina i nuläget förlorar pengar på detta, så betyder det inte att det finns ett politiskt mål i bakgrunden.

I Stockholm talar jag också med några svenska forskare om de nya sidenvägarna.

– BRI kan sägas sammanfatta den nya kinesiska utrikespolitiken som har svängt 180 grader sedan president Xi Jinping kom till makten 2013, säger Karl Hallding, forskare vid Stockholm Environment Institute.

Länge har Kina hållit en låg internationell profil. Man har varit inåtvända och fokuserat på sin egen utveckling.

– Xi Jinping har brutit totalt med denna doktrin. Den nya utrikespolitiken är ambitiös och aggressiv, säger Karl Hallding och fortsätter:

– BRI brukar presenteras som grön, hälsosam, intelligent och fredlig – men jag menar att inget av detta stämmer. Det sker ju bland annat stora satsningar på fossila energikällor. Kina finansierar väl över hälften av all ny kolkraft i världen och står för en fjärdedel av all ny kolkraft som byggs utanför Indien och Kina. BRI presenteras som ett partnerskap, men det bygger enbart på kinesiska intressen, säger Karl Hallding.

Jag frågar honom om vi har anledning att vara oroliga.

– Ja. Kinas accelererande globala utbyggnad av fossila lösningar, utgör i dag det enskilt största hotet mot klimatet, svarar han.

Även Christer Ljungwall är bekymrad. Han är forskare i nationalekonomi och har de senaste 16 åren bott i Kina. Han har varit forskare vid Pekings universitet, seniorekonom vid Asian Development Bank och tekniskt-vetenskapligt råd vid Sveriges ambassad i Peking. Han är även affilierad professor vid Copenhagen business school. Han har sett det mesta av BRI i Kina.

– Det sker gigantiska investeringar – och Kinas rent ekonomiska avkastningar är rätt små i nuläget. Man tänker långsiktigt med projektet, decennier framåt. Det handlar om att etablera en kinesisk närvaro i omvärlden, säger Christer Ljungwall.

Projekten, menar han, drivs av flera olika saker: Kina behöver öppna upp nya marknader för varor och tjänster, men också göra sig av med sin överkapacitet inom vissa sektorer, till exempel stål och cement – men också skapa en motvikt mot resten av världen.

– Det finns ett uppdämt behov av stora infrastrukturinvesteringar, inte minst i Asien. Den positiva sidan med BRI är att man ser till att investeringarna kommer igång och skapar bättre förutsättningar för handel, det kan man inte förneka, säger Christer Ljungwall.

– BRI sänker transaktionskostnaderna för den globala handeln och kommer gynna den globala integrationen. Vem är emot effektiva transportleder och handel? säger han.

Han menar att BRI är ett blandprojekt, det är svårt att säga något entydigt om vad det handlar om. Det är ett sätt att hjälpa svagare ekonomier, men det är också ett sätt att skapa politiskt inflytande.

– Investeringarna kan i förlängningen användas som ett påtryckningsmedel mot grannländerna. De mottagande länderna välkomnar i regel investeringarna, men frågar sig inte vilka de ekonomiska och politiska konsekvenserna kan bli på sikt, säger han.

Jag frågan honom vad BRI betyder för Sverige och han menar att de stora investeringarna kan komma svenska företag till del, i första hand i sin roll som underleverantörer. Så den stora ekonomiska aktiviteten kan vara gynnsam.

– Men den kinesiska frammarschen i geopolitiskt hänseende måste man vara eftertänksam gentemot. Det kinesiska samhällssystemet är radikalt annorlunda än vårt. Vi tar demokrati, yttrandefrihet, öppenhet och mänskliga rättigheter för givna – så är det inte i Kina. Och de har inga som helst ambitioner att bli som oss, tvärtom. Det bör man vara bekymrad över.