Mindre spilld mjölk med spenar

Parallella förlopp är en av de vanligaste invändningarna mot evolutionen, men detta beror på ett missförstånd. Naturligtvis är det så att om två förlopp verkligen skulle löpa parallellt, där bägge var beroende av förändringar i den andra, skulle sannolikheten för att förloppet skulle avlöpa framgångsrikt vara mycket liten. Men när man börjar titta närmare på sådana förlopp visar det sig att framsteg i det ena ledet inte är beroende av framsteg i det andra. Det exempel som tas upp, med honor som utvecklat spenar och ungar som utvecklats till att suga på dem, är belysande, för här finns levande djur som visar hur processen startat. Kloakdjuren (näbbdjur och myrpiggsvin) producerar mjölk via körtlar i huden men har inga spenar. Deras ungar slickar i sig mjölken direkt på moderns mage. Sedan krävs det bara att man förstår att mjölk är kostsam för modern att producera, för att inse att varje framsteg som gör att mindre går till spillo är evolutionärt gynnsamt. Då blir det fördelaktigt om ungarna lär sig att suga upp mjölken i stället för att slicka i sig den, samtidigt som det blir fördelaktigt för honan att koncentrera mjölkproduktionen så att mindre går till spillo. Så småningom leder det fram till ett system med spenar och sugande som minimerar mjölksvinnet och som ger intrycket av att de två processer som ledde fram till detta varit beroende av varandra.

/Lars Werdelin, professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet