Matrester avslöjar ålder på keramik

Keramik är ett mycket vanligt fynd när arkeologer gräver ut bosättningar. Om det saknas material att kol 14-datera brukar de använda keramikens utseende för att grovt fastställa vilken period fynden kommer ifrån. Någon mer precis tid har inte varit möjligt att få fram i sådana fall. Men nu anser forskare vid University of Bristol att de löst frågan.

Använder spår av matrester

Forskargruppen använder fettsyror, spår av matrester, i krukorna eller på krukskärvor. Sådana har även tidigare studerats, men bara för att ge svar på vad människorna ätit. Nu tas syrornas kol till vara för datering. Det har tidigare inte varit möjligt, då det krävts större mängder kol för att göra kol 14-analys.

– Att kunna direktdatera arkeologisk keramik är något av en helig Graal inom arkeologin. Den här nya metoden bygger på en idé jag haft i över 20 år, säger forskningsledaren Richard Evershed, professor vid kemiska institutionen vid universitetet.

Genombrottet är ett resultat av teknikutvecklingen. Acceleratorer som används för mätning av kolisotoperna har blivit kraftfullare. Dessutom har metoderna för att rensa bort föroreningar blivit bättre, förklarar Anne Birgitte Nielsen, kvartärgeolog verksam på C14-laboratoriet vid Lunds universitet.

– Det här är mycket intressant! Vi har försökt att datera keramik tidigare, men det har varit ganska svårt. Det har inte alltid gett det resultat vi förväntat, eftersom kolet vi fått fram kan komma från olika källor: leran själv, sådant som blandats i leran, eller matrester.

Fettsyror utvinns ur pulveriserad keramik

Den nya analysen görs med keramikbitar på 1–10 gram, som pulvriseras så att fettsyror kan utvinnas på kemisk väg. Olika typer av fettsyror skiljs sedan åt med gaskromatografi, det vill säga att de värms upp så att de avdunstar och stiger i en kolonn. Den fettsyra man vill använda fångas upp och kondenseras.

– De har lyckats fånga upp fettsyror från landlevande djur som kor, grisar och får. De vet man måste komma från maten, vilket ger en datering av perioden då kärlet användes, säger Anne Birgitte Nielsen.

Kol 14-metoden togs fram på 1940-talet och precisionen har sedan ökats kontinuerligt. Bland annat har kalibreringskurvorna, som tar hänsyn till atmosfärens skiftande koldioxidnivåer genom tiderna, finjusterats steg för steg. Medan man på 1970-talet kunde få spann på 200–300 år för en datering är den i dag 25 år i bästa fall. Ju längre tillbaka, desto större spann.

”Ökar chanserna att datera äldre boplatser”

Arkeologen Dan Carlsson på Gotland tycker också att den nya metoden är lovande.

– Det ökar chanserna att datera äldre boplatser, från stenåldern och bronsåldern. I dag kan vi datera ben och kol, men inte fynd som keramik. Om det fungerar så bra som de säger är det här verkligt intressant.

Dan Carlsson har redan kontaktat det brittiska forskarlaget om ett keramikfynd som han gjorde i somras. Det låg deponerat i vad han tror är något slags kultanläggning från slutet av folkvandringstiden eller tidig vendeltid, kring 500–600. Fyndet gjordes i ett projekt där kustnära lämningar från framför allt järnåldern undersöks.