Dödahavsrullarnas dna kartläggs i Uppsala
Dna-analyser vid Uppsala universitet ger viktiga ledtrådar till hur fragment av Dödahavsrullarna, med texter från biblisk tid, ska pusslas ihop.
Fragment av en Dödahavsrulle som dna-analyserats vid Uppsala universitet. Biten är en av de större som undersökts, andra är bara millimeterstora.
Bild: Courtesy of The Leon Levy Dead Sea Scrolls Digital Library. Israel Antiquities Authority. Photo: Shai Halevi
Tidigare har man trott att Dödahavsrullarna skrevs av en isolerad sekt, men så verkar inte vara fallet. Vid Evolutionsbiologiskt centrum, EBC, i Uppsala har forskare analyserat dna från ett 40-tal småbitar av rullar från bland annat Qumran vid Döda havet. Där har man hittat de flesta skriftrullarna, som är 2000 år gamla och bland annat innehåller texter som senare kommit att ingå i Bibeln och den judiska Toran.
Materialet är ytterst fragmentiserat – omkring 25.000 större och mindre bitar har pusslats ihop till cirka 1000 rullar. Svårigheten att pussla rätt gör tolkningen av texterna svår.
Forskarna i Uppsala har tittat på dna i de djurhudar som pergamentet i rullarna tillverkats av. De flesta kommer från får, några enstaka från ko, visar analyserna.
– Vi har jämfört fragment och försökt se om flera bitar kommer från samma individ. Det har inte gått, och då har vi tittat på artnivå. Där har vi kunnat konstatera att fragment från Qumran-området kommer från får som är släkt med varann. De är inte syskon, men kommer från samma hjord, säger Mattias Jakobsson, som är professor på Institutionen för organismbiologi och har lett dna-analysen.
Kohud visar på spridning av Dödahavsrullarna
Av de drygt 40 fragment som analyserats har hans forskarlag lyckats ta fram tillräckligt bra dna ur 10–15 stycken. En handfull kommer från Qumranområdet. Ett par fragment är av kohud, och kor har aldrig fötts upp i ökenområdet kring Qumran, utan måste komma från annat håll.
– Man har trott att de som skrev rullarna i Qumran var en sekt, utan kontakt med andra grupper. Men nu ser vi att det har funnits ett utbyte, att bland annat texter från Bibelboken Jermia har cirkulerat i fysisk form, säger Mattias Jakobsson.
Projektet med att dna-analysera rullarna drivs av israeliska forskare och startades för sju år sedan. Men då de inte har haft tekniken att göra analyserna vände de sig till EBC, som har utrustning i världsklass. Det som framför allt gjort analysen svår är all kontaminering genom seklerna, och att rengöra fragmenten har inte varit möjligt.
Men med tillräcklig datakapacitet kunde fragmenten analyseras ändå.
– Vi undersöker all dna som finns i fragmenten. Att sortera bort dna från mikrober är ganska enkelt, så det har vi gjort först. Sedan har vi identifierat humant dna från de som skrev rullarna, från antikhandlare, museipersonal och forskare. När det tagits bort återstår djurens dna. I de allra flesta fall visade det sig vara får, förklarar Mattias Jakobsson.
Gå vidare med isotopanalyser av strontium
Att få mer precis information om fragments ursprung skulle kräva ett genetiskt referensmaterial från får som levde i området för 2000 år sedan.
Det analyserna visar är framför allt att metoden fungerar, att det är tekniskt möjligt att pussla ihop bitar av rullarna med hjälp av dna – eller att se vilka rullar som satts ihop felaktigt.
Mattias Jakobsson och hans forskarlag jobbar nära den israeliska myndighet som ansvarar för Dödahavsrullarna och han räknar med att projektet ska fortsätta. Till exempel skulle man kunna göra isotopanalyser av framför allt strontium, som mer exakt skulle kunna säga i vilka områden djuren levt.
