”Malariaprojekt kan öka motståndet mot vaccin”

Det har tagit ungefär trettio år att utveckla vaccinet Mosquitorix som Världshälsoorganisationen, WHO, nu rekommenderar. Det riktar sig mot malariaparasiten Plasmodium falciparum som orsakar den allvarligaste formen av malaria. Sjukdomen dödar minst en kvarts miljon barn per år, främst i Afrika. Sverige finns med bland länderna som bidragit ekonomiskt till projektet.

Rent biologiskt är det mycket svårt att ta fram ett vaccin mot malaria. Parasiten kan gömma sig för immunsystemet. Dessutom gör dess förmåga att byta skepnad att det krävs upprepade infektioner för att kroppen ska kunna bygga upp ett relativt bra skydd mot allvarlig sjukdom och död.

Vaccinet Mosquitorix har testats i flera så kallade fas 3-studier i Afrika. Varje barn får fyra sprutor utspridda i tiden fram till 20 månaders ålder. Kortsiktigt är resultaten lovande. Effekten mot återkommande malariainfektioner är cirka 50 procent under första året, och 30 procent andra och tredje året.

Därefter går det sämre. De tidigare vaccinerade barnen fick under den fortsatta uppföljningstiden mer malaria än de ovaccinerade, och den samlade effekten krympte till nästan ingen alls. Detta verkar även gälla effekten mot allvarlig malaria.

Effekten mot risken att dö i sjukdomen är fortfarande oklar. En ännu pågående studie med 800 000 vaccinerade barn tyder på att dödligheten under de första två åren minskar med 7 procent. Men den statistiska osäkerheten är stor, och siffran är lägre än målet på 10 procent. Den eventuella effekten sågs mest hos pojkar.

I ett pressmeddelande beskriver WHO vaccinet som ”ett genombrott för vetenskap, barnhälsa och malariakontroll.” Jag håller med om att även en begränsad effekt är värdefull när det gäller en så stor och viktig sjukdom som malaria. Men överdrivna påståenden om effekten kan få allvarliga följder.

En oro är att föräldrar som låtit sitt barn få alla de fyra sprutorna uppfattar att andra skyddsåtgärder blir mindre viktiga. Vi vet att myggnät har mycket större betydelse än det här vaccinet i kampen mot malaria.

Vi vet också att människor i områden med mycket malaria är måna om att ett barn med feber snabbt får vård. Om barnet är vaccinerat kanske föräldrarna misstänker någon annan sjukdom – och skjuter upp resan till en avlägsen vårdinrättning.

Eftersom vaccinet ger såpass svagt skydd kommer det i många fall visa sig att febern faktiskt berodde på malaria. Det kan leda till minskat förtroende för vaccinet. I värsta sprider sig misstron även till vacciner mot andra farliga sjukdomar.

Forskningen om Mosquitorix pågår fortfarande. Jag anser att man borde vänta med att lansera vaccinet i stor skala tills vi vet mer om hur mycket det minskar risken att dö i malaria. Det är ju en avgörande faktor i sammanhanget.

Dessutom borde WHO och andra som uttalar sig om vaccinet sluta ge en bild av att det är mer effektivt än det är. Sådana överdrivna uttalanden kan till och med skada hälsan hos barn i Afrikas fattiga områden. Och god hälsa ända in i skolåldern är grundbulten för barnens framtid.