Varför ser hundar mest i svartvitt?

Svar av Dan-E Nilsson, professor i funktionell zoologi, Lunds universitet

Många ryggradsdjur och insekter har färgseende, det vill säga kan skilja på ljus av olika våglängder. Men hur utvecklat färgseendet är varierar mycket mellan olika djur. Ryggradsdjur har två sorters ljuskänsliga celler i ögat: tappar, som är anpassade för starkt ljus, och stavar, för svagt ljus. Det är tapparna som ger färgseende. Människan har tre varianter av tappar med känslighet för korta, medellånga och långa våglängder, eller med andra ord blått, grönt och rött.

Hundar har bara två varianter av tappar. Den ena typen är blåkänslig och den andra ett mellanting mellan våra grön- och rödkänsliga typer. Detta innebär att hundar, precis som vi, kan skilja ut blått från andra färger, men inte skilja på rött, gult och grönt.

Hundar har också en betydligt lägre andel tappar i ögat, och får på så sätt plats med fler stavar som ger bra syn i svagt ljus. De har inte heller en fläck med enbart tappar, som människan har. Man kan därför anta att hundar lever i en värld där färger är lite mindre påtagliga och lite mindre varierade än vad de är för oss.

Hundars färgseende är rätt typiskt för djur som måste se bra under dygnets mörka timmar. I detta avseende är det i stället människan som skiljer sig från de flesta andra däggdjur.