Här är forskarnas bästa boktips 2021

Det här är vad vi frågade forskarna:
• Vilken populärvetenskaplig bok skulle du rekommendera att läsa i sommar?
• Varför just denna bok?
• Vad har den lärt dig?
• Vilken aha-upplevelse fick du med dig?

Lina Herbertsson, biforskare på Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet.

”Som biforskare känner jag pressen att svara Galen i humlor av Dave Goulson (Volante, 2015), men att läsa den står fortfarande på min att göra-lista. Mitt svar blir i stället Jord: funderingar kring grunden för vår tillvaro (Atlantis/Langenskiöld, 2012/2015) av Håkan Wallander.

Jag hade alltid tänkt att jord var rätt trist och tråkigt – bara färgen är ju rätt oinspirerande – men boken ställde den föreställningen på ända. Jorden är grunden för allt som växer och utan växter finns det ju nästan ingenting. Håkan Wallander lyckas smussla in fakta om jord i spännande berättelser från regnskogen, Sahara och Kaninlandet utanför Lund, där jag själv spelade ”bifotboll” (om det kan du läsa i tidigare F&F-artikel) ihop med Fältbiologerna när jag var tonåring. Berättelserna är målande och man känner av författarens kärlek till, och vördnad inför, naturen, sina medmänniskor och framtiden.

När jag läste Jord lärde jag mig att det går att hindra utbredningen av Sahara med hjälp av mykorrhizasvampar och kompost. Det gjorde starkt intryck på mig, eftersom den snabba utbredningen av Sahara hotar både människor och biologisk mångfald. Jag tror att positiva nyheter är viktiga. De ger oss ork att kämpa vidare för den planet som våra barn ska ärva.

Och att det går att göra en färgstark berättelse av något så brunsvart som jord var en aha-upplevelse.”

Emma Holmström, lektor på Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp.

”Svenskarna och skogen är en bok i två band av Lars Kardell (Skogsstyrelsens förlag, 2004) Boken skildrar människors vardag, liv och slit med att bruka jord och skog. Det är något speciellt med tecken från en annan tid som finns omkring oss här i dag. Som läsare får man en guidning i att läsa av det svenska landskapet, för att kunna se spåren av människan och historien.

Till exempel hur bynamn med ändelsen ”-måla” troligen bär spår av de nya bosättningar som gjordes när trälarna blev fria. Ett annat exempel är alla dessa mil med gärdsgårdar i sten eller trä som använts för avgränsningar i landskapet. Genom att beskriva hur människan har använt skogen och hur landskapet med det har förändrats, skildras en av många bilder av vår historia.

Av boken lärde jag mig att det som anses vara obrukbar mark eller ”oanvändbar” natur i dag, har varit livsnödvändigt i en annan tid. Jag lärde mig också att tidigare generationer har haft en helt annan detaljkunskap om skogens växter och djur.

Boken beskriver alla olika användningar vi har haft av skogen, från skogsbete, renbete och svedjebruk, till råvara för skeppsbyggnader och bränsle. Inte att förglömma allt som människan från skogen skördat hem åt sig och sina djur som hushållsved, bär, nötter, lav, bark, näver och ris.

Jag hade Lars Kardell som lärare när jag började min universitetsutbildning på SLU och hans sätt att närma sig ämnet historia skiljde sig från min erfarenhet från tidigare undervisning. Lars kopplade samman människans vardag och brukande av landskapet med den tidens ekonomiska och politiska styrning och hur detta tillsammans formade både skogen och människan. I den här boken har Kardell skapat en röd tråd genom tusen år, med exempel på just detta.”

Per Högselius, professor i teknikhistoria, Kungliga tekniska högskolan.

”Historien om Nobelfamiljens ryska öden är oemotståndlig. I centrum står dels uppfinnarfamiljens skakiga samarbete med ryska militären, dels Nobelbrödernas ledande roll i skapandet av den än i dag så mäktiga ryska olje- och gasindustrin.

Bengt Jangfeldts bok Immanuel Nobel & söner: Svenska snillen i tsarernas Ryssland (Albert Bonniers förlag, 2020) ger ett mycket annorlunda perspektiv på svensk teknikhistoria och påminner läsaren på ett ypperligt sätt om att vi ibland måste vända blicken utomlands för att förstå kraften i Sverige som ingenjörsland.

Man hajar till i läsningen om Immanuel Nobel, far till de mer kända sönerna Alfred, Ludvig och Robert. Med sina excentriska tekniska lösningar framstår han som den märkligaste svenske uppfinnaren sedan Christopher Polhem.”

Magnus Frostenson, professor i organisation och ledarskap vid Høgskolen i Østfold och docent i företagsekonomi vid Örebro universitet.

”Jag skulle vilja rekommendera Tim Marshalls bok Geografins makt: tio kartor som förklarar världen (Volante, 2018/2020) som nu finns i pocket på svenska. Ofta har man funderat på varför konflikter uppstår i vissa regioner och vad som står på spel. Det kan handla om naturtillgångar eller att terrängen inte utgör ett naturligt skydd mot angripare. Tim Marshall redogör grundligt och lättillgängligt för geografins roll i tio olika delar av världen. Man lär sig mycket, till exempel vad som händer när gränsdragningar sker godtyckligt utan hänsyn till mänskliga och geografiska förhållanden. Kanske slås man mest av hur tekniska landvinningar förändrar geografins roll och skapar nya möten och konfliktytor.”

Jenny Larsson, professor i baltiska språk, Stockholms universitet.

”Neandertalmänniskan: På spaning efter försvunna gener av Svante Pääbo (Fri tanke, 2014/2020) handlar om ett otroligt spännande ämne. Den är skriven på ett sätt som gör att man hela tiden vill veta mer och fortsätta följa Svante Pääbos sökande efter det förhistoriska dna:t, som visar sig vara en viktig nyckel till människans ursprung. Äventyret börjar med en fascination för fornegyptiska mumier och studier i egyptologi i Uppsala, och fortsätter med hemliga studier av torkad lever och sedan vidare till Leipzig, där Svante Pääbos forskargrupp slutligen lyckas rekonstruera neandertalarnas arvsmassa.

Den har lärt mig att man inte alltid måste följa reglerna som forskare. Hade inte Svante Pääbo ägnat sig åt hemliga försök med torkad kalvlever som ung doktorand i Uppsala, så hade han troligen aldrig kunnat göra sina viktiga upptäckter. Det finns en viktig läxa för oss alla i detta: Om man inte ibland vågar testa något ovanligt, utan bara fortsätter i samma spår som andra redan trampat upp, så kommer man heller inte att kunna åstadkomma något som är helt nytt och annorlunda.

Svante Pääbos upptäckter innebär ett stort vetenskapligt genombrott, inte bara för forskare inom genetik, utan också för oss humanister som arbetar med människans förhistoria. De tekniker som han har utvecklat för att kunna studera gammalt dna har lett till att vi numera kan få fram helt ny information om de förhistoriska människorna och deras liv. Som språkhistoriker är jag intresserad av språkens ursprung och historia. Framför allt av hur de indoeuropeiska språken har spridits till de ställen där de i dag talas. Och även om en människas dna inte kan avslöja något om vilket språk hon talar, så har den nya dna-tekniken gjort att vi kan få fram kartor som visar hur förhistoriens människor vandrat och migrerat under historiens gång.”

Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet.

”Jonathan Glovers Humanity: A moral history of the twentieth century (Jonathan Cape, 1999) är en fantastiskt lärd, tankeväckande och sympatisk bok. Det är nog den bok som mest fått mig att fundera över hur man i verkligheten, snarare än i universitetssalar, kan närma sig moraliska problem genom moralisk analys. 

Det finns flera iakttagelser som har fastnat. En är det motstånd mot att bomba Tyskland som fanns i Storbritannien i början av kriget. Rörelsen menade att det var fel att massdöda en befolkning alldeles oavsett vilka vidrigheter landets ledning gjorde sig skyldig till. En annan detalj är hur italienska militärer som var motståndare till förintelsen använde tyskarnas fördom om deras inkompetens till att motverka transporter av judar till koncentrationsläger. Man slarvade medvetet, hänvisade till att så funkar det i Italien och räddade därigenom liv.”

Matti Sällberg, professor i biomedicinsk analys vid Karolinska institutet.

”Jag vill rekommendera romanen The Andromeda strain från 1969 av den amerikanske författaren Michael Crichton. Den har blivit film också. (Boken kom ut på svenska 1970 med titeln Döden från rymden. Författaren är kanske mest känd för boken Jurassic Park som filmatiserades 1993).

Jag har alltid gillat science fiction och i det här fallet handlar det både om rymden och om virus, som är en viktig del av min forskning. Boken tar upp en del spännande tankar: Är det möjligt att genetiskt material kan överföras mellan olika planeter? Den frågan är ju kopplad till livets uppkomst. Ingen har hittat något utomjordiskt liv ännu. Men om det skulle finnas kunde man tänka sig att livsformer på olika håll i rymden har ett gemensamt ursprung.

Jag hade nog aldrig tänkt tanken på att virus skulle kunna färdas från andra planeter tidigare. Kanske är det inte någon total omöjlighet ändå.”

Patrik Ernfors, hjärnforskare och professor i vävnadsbiologi på institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid
Karolinska institutet.

”Jag skulle rekommendera Honeybee democracy av Thomas D. Seeley (Princeton university press, 2010). Jag är själv biodlare så ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Jag är fascinerad av hur samhällsstrukturer fungerar och bin har ju en väldigt speciell typ av samhälle. De är enskilda individer men bildar tillsammans ett slags organism. Boken förklarar hur bisamhällets så att säga organ och kropp fungerar. Och det leder vidare till tankar om vårt samhälle. Boken handlar om hur beslut tas i en bikupa. Det är inte drottningen som bestämmer, utan arbetsbina. De försöker hela tiden övertyga varandra om vad som är bäst att göra.

Den stora aha-upplevelsen är hur djur kan fungera som en gemensam organism och ta beslut för hela samhällets bästa. Bina agerar inte av egenintresse, utan för kupans överlevnad.

När jag läste boken satt jag i styrelsen för forskning här på KI. När man får ett förtroendeuppdrag handlar det väldigt mycket om att se det uppdrag man har, och vad man representerar, snarare än att jaga sina egenintressen. Och det är spännande att små insekter har utvecklats evolutionärt till att främja hela gruppen snarare än den enskilda individen.”

Martin Wieser, forskare vid Institutet för rymdfysik i Kiruna.

”Jag vill rekommendera boken At home: A short history of private life av Bill Bryson (Doubleday, 2010). Det är en uppfriskande berättelse om hur vardagsbekvämlighetens olika föremål kom till människor, huvudsakligen i Storbritannien, under de senaste 100 åren. Bill Bryson vandrar genom sitt hus och dyker ner i historien, sederna, och resonemangen bakom moderna artefakter i varje rum. Det är saker som proppskåpet, föremålen i badrummet, trädgårdens utseende, målarfärgen på väggarna och de färggranna tallrikarna maten serveras på. Han knyter alla dessa vardagliga föremål till den större historiska bilden på ett underhållande sätt.

Boken visar hur liten världen är, och att några ganska okända personer har haft överraskande stort inflytande över hur vi lever i dag. Det är förbluffande vad människor har kommit på när de har haft tillräckligt med tid på sig.”

Martin Rahm, forskare i kemi vid Chalmers tekniska högskola.

”Mitt sommarlästips är Max Tegmarks Vårt matematiska universum (Volante, 2014). Max Tegmark har roliga idéer. Boken ger en bra introduktion och förklaring till vår förståelse av hur universum har utvecklats, men merparten är inte en vanlig bok om vetenskap. Det mest intressanta i den handlar om oprövade hypoteser, idéer och möjligheter om hur vår verklighet kan vara uppbyggd.

Som titeln antyder har Max Tegmark något radikala idéer om vad verkligheten verkligen är. Han tror att allt är matte. Om allt är matte så innefattar ju det ofta rätt torra skolämnet en hel del kul ändå! Skämt åsido, boken har ändå få eller inga ekvationer och är inte svårläst.

Sedan är det lite kul att Max Tegmark blivit professor på det välrenommerade universitetet MIT i USA. Jag tror det kan vara motiverande för många, speciellt unga, att läsa hur han hamnade där och hur en vetenskaplig karriär kan se ut. Ju fler som får en uppfattning om hur intressant riktigt grundläggande forskning kan vara, desto bättre.”