Hur fort färdades information inom romerska riket?

Svar av Dominic Ingemark, lektor i antikens kultur- och samhällsliv, Uppsala universitet

Ett antal stora riken, som Perserriket, romarriket och Bysantinska riket, hade välutvecklade system för kommunikation mellan sina olika delar. Detta var en av grundförutsättningarna för att alls kunna administrera och styra så geografiskt vidsträckta riken. Den grekiske författaren Xenofon skriver exempelvis, med lika delar beundran och förundran, om hur Kyros den store (död 530 f.Kr.) skapade ett system med hästburna kurirer som kunde föra information mellan Perserrikets olika delar fortare än tranans flykt.

Romarrikets förste kejsare, Augustus (27 f.Kr. – 14 e.Kr.), lät införa det som ofta, men aningen missvisande, beskrivits som ”ett statligt postväsende”: cursus publicus. I själva verket var det ett nätverk av värdshus längs viktiga vägar, där man kunde skicka statliga dokument, brev och budbärare med vagnarna som färdades där. Systemet var inte lika snabbt som sin persiska föregångare; ett brev från fortet Vindolanda (i dagens Northumberland, norra England) kunde ta en vecka till Londinium (dagens London). Även om kommunikationerna mellan Britannien, som utgjorde rikets västligaste provins, och staden Rom, var långsamma med moderna mått mätt, tycks detta inte ha orsakat några påtagliga problem.

I akuta situationer kunde kurirer färdas fortare, som när kejsar Pertinax (193 e.Kr.) mördades och en strid om makten uppstod. Den blivande kejsaren Septimius Severus, som då var stationerad vid arméns högkvarter i Carnuntum (i dagens Österrike) 1 200 kilometer från Rom, nåddes av nyheten på elva dagar.