Han synliggör det osynliga

1 | Hur fick du reda på att du vunnit?

– Jag vaknade från en tupplur och såg att jag hade ett missat samtal från Stockholm. När jag ringde upp fick jag beskedet av Ole Petter, rektor på Karolinska institutet. Det kändes både spännande och överraskande, och det första jag gjorde var att ringa och berätta för alla jag känner. Till skillnad från i en fototävling, där man bara bedöms utifrån en bild, handlar detta pris mer om hela ens karriär och är därför ett väldigt meningsfullt erkännande. Jag gick definitivt på moln i ett par dagar.

2 | Hur kom du in på den här sortens fotografi?

– Jag hade jobbat med elektronmikroskop i vetenskapliga sammanhang under mer än tre decennier, när jag fick ett erbjudande att sälja sådana bilder till en bildbank. Då hade jag aldrig tänkt på att mina foton kunde användas i konstnärliga och kommersiella sammanhang, men började leverera bilder och fick några publicerade här och där. Det ena ledde till det andra, och vid 57 års ålder gick jag i förtidspension för att bli frilansande vetenskapsfotograf på heltid. Jag har alltid haft en konstnärlig ådra, så det passade mig perfekt.

3 | Har något ögonblick under karriären fått dig att känna: ”Wow, det här är anledningen till att jag gör det jag gör”?

– Känner du till artisten Peter Gabriel? Han har använt flera av mina foton som albumomslag. Den upplevelsen var väldigt häftig eftersom jag insåg hur brett mina foton kan komma till användning. Hans album finns ju i hem över hela världen, och jag föreställer mig att barn kan få syn på dem och säga ”Pappa, musiken suger – men bilden är cool. Vad är det för något?” Mitt mål är att öka allmänhetens intresse för vetenskap och visa hur kraftfulla vetenskapliga fotografier är, precis som Lennart Nilsson gjorde.

4 | Finns det något motiv som du jagar men ännu inte har kunnat avbilda?

– Just nu är det coronaviruset! På grund av nedstängningar har jag inte haft tillgång till ett svepelektronmikroskop under hela pandemin. Men nu är tanken att börja jobba igen kring slutet av augusti. Det första jag ska göra är att titta på coronaviruset, och jag kan knappt bärga mig. Att jag får tillgång till prover med viruset är tack vare några virologer som jag har samarbetat med tidigare.

5 | Hur ser framtidsplanerna ut i övrigt?

– När jag börjar jobba igen ska jag se hur pass tungt det känns för mig nu vid 72 års ålder, då jobbet innebär långa arbetsdagar. Jag kommer aldrig att lägga ned, men däremot lutar jag åt att kanske bli lite mer selektiv kring vad jag väljer att avbilda.