Därför droppar tekannan

När tekannan tippas framåt flyter teet i en snyggt riktad stråle ner i koppen. Trögheten i fallet drar med sig det mesta av vätskan, men lite stannar kvar nära pipen på grund av att vätskan dras till ytan. Droppen som då bildas på utsidan av pipen kan dra med sig en del av strålen när flödet börjar gå långsammare, och då börjar teet rinna längs undersidan.

Det är en komplicerad balans mellan de krafter som vill dra med sig teet i fallet och de som vill hålla det kvar vid pipen. Forskare har funderat över olika aspekter av problemet i flera decennier. Men nu har en forskargrupp vid det tekniska universitetet i Wien lyckats göra en teoretisk modell som förklarar de exakta omständigheterna som avgör när kannan droppar.

Henrik Ström, som är biträdande professor i flerfasströmning vid Chalmers, har läst deras artikel och förklarar att det som gör problemet så invecklat är en egenhet i strömningsmekaniken. Ekvationerna som beskriver strömningen är nämligen välkända och pålitliga, men de går inte att lösa exakt.

– Det går att göra datorsimuleringar av specifika fall. Eller också gör man som här förenklingar, så att man kan lösa ekvationerna och se hur olika variabler påverkar, säger Henrik Ström.

Den teoretiska artikeln går inte in på hur problemet kan undvikas, men det har en annan forskargrupp redan presenterat en lösning på. Det hjälper att göra pipens kant skarpare, men det allra mest effektiva är att göra utsidan av pipen vattenavvisande. Då bildas aldrig den där droppen som klänger sig kvar vid pipen, utan även en långsam stråle droppar bara rakt ned.