Dags för upprättelse i Macchiarini-härvan

Uppdatering 16 juni 2022: Paolo Macchiarini fick villkorlig dom för vållande till kroppsskada. Han var åtalad för tre fall av grov misshandel, men frikändes helt i två av dem.

Uppdatering 13 april 2023: Den 17 april tas fallet upp i Svea hovrätt.

Än en gång hamnar Paolo Macchiarini i strålkastarljuset. Och där får han ett nytt tillfälle att utnyttja sin märkliga förmåga att uppfylla ett rum med sin närvaro och trollbinda folk runt omkring sig.

Mycket står på spel. Om han blir friad betyder det att läkare kan göra vad som helst med patienter i Sverige, säger en läkare med god insyn i fallet.

Samtidigt ingår processen i en större diskussion om vem som ska sätta gränserna. Hur långt ska vi lita på att vårdens och vetenskapens institutioner stoppar medicinska ingrepp om de visar sig vara farliga? När ska rättssystemet säga stopp?

Och så kommer dramat i rättssalen förstås att kretsa kring Paolo Macchiarini själv.

Jag tillbringade en kväll med honom i början av december 2014. Forskning & Framsteg arrangerade en serie föreläsningar tillsammans med Nobelmuseet. Paolo Macchiarini var inbjuden för att berätta om sina experiment med att operera in plaströr täckta av stamceller hos patienter med skadad luftstrupe. Stamceller var hajpade – och Macchiarini hade presenterat hoppingivande resultat.

En vecka innan föredraget ändrades förutsättningarna. En artikel i tidningen New York Times ifrågasatte Paolo Macchiarinis forskning, bland annat en rapport om en cancersjuk man från Eritrea som efter en operation på Karolinska universitetssjukhuset blev först i världen med att få en konstgjord luftstrupe. Rapporten, publicerad i den ansedda medicintidskriften Lancet, berättade att plaströret börjat läka fast och fungerade bra. Men enligt New York Times hade röret redan kollapsat och hål uppstått mellan plasten och patientens egna vävnader.

Skulle vi ställa in föredraget? Nej. Men det skulle såklart bli nödvändigt att nämna anklagelserna om fusk i påannonsen.

Upplagt för dålig stämning alltså.

Paolo Macchiarini kom i god tid till museets lilla föreläsningssal. Hans närmaste medarbetare bänkade sig bland åhörarna. Jag skulle leda den efterföljande frågestunden och hade god tid att umgås med Paolo. Vi pratade om anklagelser och motanklagelser om fusk förstås, men konstigt nog också om motorcyklar. Jag är själv motorcyklist, liksom Paolo. Han spann skickligt på den oväntade gemenskapen. Det var nästan omöjligt att inte gilla honom.

Denne man är alltså anklagad för grov misshandel. Åtalet hade kunnat handla om brott mot läkemedelslagen, eller brott mot lagen om etikprövning av forskning som avser människor. Men de möjligheterna har försvunnit på grund av korta preskriptionstider.

Så åtalet gäller misshandel. Det låter som händelser under ett krogbråk snarare än kirurgi. Men åklagaren anser att brottsrubriceringen är relevant eftersom operationerna vare sig ingick i någon laglig form av sjukvård eller i en tillståndsprövad vetenskaplig studie.

Inför rättegången kan jag känna lite oro för en kulturkrock mellan läkekonst och juridik. En sådan krock inträffade 2008 efter att en nyfödd flicka blev felbehandlad och fick en hjärnblödning på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Polisen åkte till sjukhuset och grep en läkare. Hon blev åtalad för dråp men till slut friad på alla punkter.

Efteråt kom massiv kritik från läkarhåll mot jurister för att de inte förstod sig på medicinska behandlingar. Det ledde till oro för att ge sig ut på läkekonstens minerade marker.

Men för patientsäkerhetens skull måste vi ha jurister som vågar tränga in i medicinska frågor. Självklart måste vi också ha läkare som förstår att de inte kan staka ut en gråzon mellan vård och vetenskap där inga regler gäller. Och så måste många av oss bli bättre på att genomskåda hajpad vetenskap och personlig karisma.

Den kommande rättegången är viktig, inte minst för att den kan ge upprättelse åt anhöriga till de numera avlidna patienterna. Det är på tiden.