Kan Crispr/Cas9 hjälpa klimatet?

Svar av Ove Nilsson, professor i växters reproduktionsbiologi, Umeå plant science centre, Sveriges lantbruksuniversitet

Det finns en stor entusiasm hos växtförädlare för de möjligheter som den nya Crispr-gensaxen ger. Man kan arbeta med en helt annan precision än tidigare, och de små förändringar som görs i den genetiska koden lämnar inte kvar delar av ”främmande” arvsmassa. Faktum är att man inte kan skilja nya växtsorter som är framtagna med denna teknik från de som tagits fram med konventionell växtförädling.

Kan man förädla fram nya grödor som kan skapa ökade kolsänkor för att bromsa klimatförändringarna? Ja, det är tänkbart. Mest relevanta i det sammanhanget är de långlivade träden, eftersom dessa kan lagra kolet i sina stammar och rötter under lång tid innan de skördas eller dör. Den ökade tillväxten kan antingen uppnås genom att träden förädlas för att växa snabbare i samma klimat som tidigare, eller genom att ta fram tåligare varianter som tillåter, som du skriver, odling ”i kargare områden” och därmed till exempel återbeskogning.

Det finns forskargrupper som tror att det går att öka själva fotosyntesen med gensaxen och som arbetar med att till exempel förändra arvsmassan i växtcellens kloroplaster för detta ända­mål. Det är också möjligt att använda äldre genmodifieringstekniker för detta ändamål – sådant har redan skett. Den nya gensaxen är alltså inte nödvändigtvis överlägsen i alla avseenden.

Gensaxen uppfanns för mindre än tio år sedan och har redan resulterat i många förbättringar av olika grödor: nya rissorter med ökad avkastning, majs som klarar av svår torka, vete, tomater och vindruvor som är motståndskraftiga mot svampangrepp, samt korn, potatis, ris, gurka och bomullsplantor som är resistenta mot olika växtvirus.

Vi lär få se liknande resultat för träd i framtiden, men just trädförädling tar tyvärr mycket längre tid än annan växtförädling på grund av långa generationstider. Vi vill gärna hitta sätt att effektivisera detta, inte minst just av klimatskäl. Klimatförändringarna för bland annat med sig ökad torka och nya sjukdomar/insektsangrepp i en alldeles för snabb takt för att skogen på egen hand ska klara att anpassa sig till dessa snabba förändringar.