Dags att källsortera avloppsvattnet

Katjoff! Toaletten svarar med ett högljutt gurglande när Amanda Widén trycker på spolknappen.

– Normalt sett går det åt sex liter för en spolning. Här räcker det med en halv till en liter, förklarar hon och drar vidare till köket.

Bredvid den vanliga diskhon finns en mindre ho med ett lock. Hon lyfter på locket, släpper ner ett bananskal, sätter tillbaka locket och vrider om. Den här gången hörs bara ett dovt surr när mat­avfallskvarnen går i gång.

Snålspolande vakuumtoaletter och avfallskvarn för matrester är det enda som de boende i lägenheterna i det nybyggda området Oceanhamnen i Helsingborg märker av ett nytt sätt att ta hand om avloppsvatten.

Normalt samlas allt avlopp i ett rör som går till reningsverket. Här är det i stället uppdelat i tre separata rör: ett för toalettvattnet, ett för mat­­avfallet och ett för resten, det så kallade gråvattnet från dusch, bad och disk.

– Avfallsbranschen har länge delat upp glas för sig och kartong för sig och plast för sig. Nu delar vi upp avloppet i olika fraktioner så att det blir enklare att återvinna resurserna, säger Amanda Widén, utvecklingsingenjör på Nordvästra Skånes vatten och avlopp, NSVA.

Det är första gången som ett källsorterat avloppssystem testas i den här skalan i en stad i Sverige. De tre rören leder till den nybyggda utvecklingsanläggningen Reco Lab som ligger vägg i vägg med NSVA:s reningsverk Öresundsverket. På Reco Lab testas olika metoder för att återvinna så mycket som möjligt av innehållet i avloppet.

Toalettvattnet och matavfallet landar först i varsin stor, svart tank. Där rötas det till biogas. Rötning görs på många reningsverk, men då i slutet av processen, efter den energikrävande kvävereningen där kvävet i avloppet luftas bort. Kvävereningen förbrukar även en hel del kol vilket gör att det i slutänden blir mindre biogas. På Reco Lab finns allt kol kvar i avloppsvattnet vid rötningen vilket höjer produktionen.

I stället för att släppa ut kvävet i luften så åter­vinns det, vilket är en av finesserna i systemet. Efter rötningen går avloppsvattnet genom två höga kolonner där kvävet bildar ammoniak. Ammoniaken får reagera med svavelsyra och bildar kristaller av ämnet ammoniumsulfat som samlas i stora säckar. Ammoniumsulfat är ett viktigt gödningsmedel som normalt framställs av ammoniak tillverkad av fossil naturgas. 

Även fosfor, en annan viktig växtnäring, åter­vinns ur avloppsvattnet i form av det fosforrika ämnet struvit. Det liknar mest blöt sand där det samlas i en annan säck.

I samarbete med forskare har bönder i området testat gödsel som tillverkats av innehållet i de stora säckarna. Amanda Widén visar små burkar med olika sorters pellets.

– Det fungerar bra, men problemet är att det är svårt att konkurrera ekonomiskt med konstgödsel, säger hon.

Längre in i lokalen renas gråvattnet, som utgör 95 procent av det inkommande avloppsvattnet. Eftersom det kommer från dusch och tvätt inne­håller det mycket energi i form av värme. Det bäs­ta är att ta hand om värmen direkt i bostads­fastigheten, förklarar Amanda Widén.

– Då utnyttjar man värmen bäst, men här kan vi återvinna en del för att värma upp våra röt­kammare.

Gråvattnet går först igenom en biologisk rening som bryter ner rester av tvättmedel, schampo och andra organiska föroreningar. Sedan passerar det först ett grövre och sedan en finare membran i form av rör med minimala hål.

– Hålen är så små att i princip bara molekyler lika stora som eller mindre än vatten kan passera. Allt annat stannar på utsidan, inklusive läkemedels­rester, säger Amanda Widén.

Avloppsvattnet är nu så rent att det går att dricka. Men eftersom dricksvatten klassas som livsmedel finns strikta krav. Det skulle behövas fler reningssteg för att få använda vattnet som dricksvatten, förklarar Amanda Widén. Planen är att det renade gråvattnet ska användas för bevattning av Helsingborgs parker.

– Men egentligen är vattnet alldeles för rent för bevattning, så i nästa steg undersöker vi möjlig­heten att använda det i en simhall som ska byggas här på andra sidan vägen.

I länder med brist på vatten, som Singapore, Israel och delar av USA, används återvunnet avloppsvatten för bevattning och för att fylla pooler. Renat avloppsvatten släpps även medvetet ut på ställen där grundvattnet annars riskerar att sina, så kallad konstgjord infiltrering. Det finns även exempel på att renat avloppsvatten används direkt som dricksvatten.

Klimatförändringar och växande städer gör att det även här i Sverige finns ett ökat behov av att återcirkulera renat avloppsvatten. Det gäller både de delar av landet där klimatet blir torrare och de som blir blötare. I torrare områden, främst i landets östra delar, är det ett sätt att bemöta vattenbrist och minskade grundvattennivåer. Men även mer och häftigare regn påverkar vattenförsörjningen eftersom mer föroreningar spolas ner i vattentäkterna.

På några platser har avloppsåtervinningen redan kommit igång. Ett exempel är Mörbylånga på Öland där renat processvatten från industrin blandas med vatten från Östersjön som sedan avsaltas och blir dricksvatten.  Ett annat exempel är Simrishamn där renat avloppsvatten används för bevattning.

EU vill öka återanvändningen av vatten och har sammanställt vilka krav som ska ställas för att avloppsvatten ska kunna användas för bevattning. Hur reglerna ska tillämpas i Sverige utreds av Natur­vårdsverket.

Rent tekniskt är det inga problem att förvandla avloppsvatten till dricksvatten. Vid Hammarby Sjöstadsverk i Stockholm finns en testanläggning där avloppsvatten har renats och använts för att brygga öl. En flaska står kvar på ett bord bredvid något som mest liknar ett draperi av vita snören.

– De kallas för spaghettimembran, säger Christian Baresel, forskare vid IVL Svenska miljö­institutet och föreståndare för testanläggningen.

Avloppsvattnet till öltillverkningen filtrerades igenom den här typen av membran för att ta bort små föroreningar och mikroorganismer. Dessutom gick vattnet genom flera extra reningssteg, bland annat UV-ljus och aktivt kol. Det är känd teknik som redan används på dricksvattenverk.

– Nu byggs samma teknik in i våra avlopps­renings­verk för att bli av läkemedelsrester, mikroplast och andra föroreningar som inte försvinner i de vanliga reningsstegen, säger Christian Baresel.

Beroende på vilka och hur många nya reningssteg som införs går det att få fram renat avloppsvatten av olika kvalitet och som passar till olika ändamål som inte kräver dricksvatten.

– Industrier använder till exempel ofta dricks­vatten i sina processer, men skulle i stället kunna använda renat avloppsvatten. Det kan bli billigare för företagen, och även en vinst för kommunen som kan minska dricksvattenproduktionen med samma mängd.

Ett exempel på att industrin tänker i de här banor­na är Northvolts nya batterifabrik på Hisingen i Göteborg, där planen är att använda renat av­lopps­­vatten som kylvatten.

Andra exempel är golfbanorna i Loftahammar, i Emmaboda och på Väddö som bevattnar banorna med renat avloppsvatten. I Jönköping bygger det kommunala bostadsbolaget Junehem ett nytt bostads­område där renat gråvatten ska användas för toalettspolning.

Svenskarna och svenska företag är hittills bortskämda med god tillgång på billigt dricksvatten av hög kvalitet. Men den torra sommaren 2018 skakade om Vattensverige och har tvingat både kommuner och myndigheter att se över sin vatten­beredskap. Lantbrukare har grävt nya vatten­dammar och diskussionen om återanvändning, inte bara av avloppsvatten utan även av regnvatten, har tagit fart.

– Skulle vi få ett torrår 2022 är förutsättningarna bättre, men jag tror att vi skulle se många problem ändå. Mycket av genomförandet återstår ännu, säger Kenneth M. Persson, professor i teknisk vattenresurslära vid Lunds universitet och forskningschef för det kommunägda vattenbolaget Sydvatten.

Han anser att dricksvattnet borde värderas mycket högre och att svenskarnas förhållandevis höga konsumtion på 140 liter per dag och person borde minskas.

– Då räcker det inte att prata om cirkuläritet utan det måste också genomföras i praktiken, säger Kenneth M. Persson.

Det kräver inte bara tekniska lösningar utan även en mental omställning och en översyn av lagar och regler, påpekar han. Dagens regelverk är inte anpassat till att reningsverken blir vattenproducenter. Bland annat behöver ansvarsfrågor klargöras.

Hur mycket som satsas på alternativa vattenkällor beror så klart på behovet. Gotland är ett tydligt exempel där vattenbristen tvingat fram nya lösningar. Ön har i dag två avsaltningsanläggningar för havsvatten från Östersjön och även här används renat avloppsvatten för bevattning.

Precis som Oceanhamnen i Helsingborg kommer även Gotland få en ny stadsdel med källsorterat avlopp. Den nya stadsdelen Visborg i Visby ska få dubbla ledningar ut från husen, ett för toalettvatten och ett för bad-, disk- och tvättvatten.

Toalettvattnet ska gå till reningsverket medan bad-, disk- och tvättvattnet – gråvattnet – ska renas i en lokal reningsanläggning för att sedan återanvändas. Nu ska forskarna undersöka vilken reningsteknik som ska användas och hur det renade vattnet ska utnyttjas. Inga Herrmann, forskare inom vatten- och avloppsteknik på Luleå tekniska universitet, är en av deltagarna i projektet.

– En möjlighet är att göra dricksvatten. En annan att rena och sedan infiltrera det till en grundvattentäkt, säger hon.

Målet är att ha en pilotanläggning på plats när de första lägenheterna står klara år 2025.

I Visby där vattentäkten inte kan belastas mer är det nödvändigt att återanvända vatten. Men på platser med god tillgång på råvatten som är lätt att rena är det inte lika självklart.

– Det blir en avvägning av hur mycket man vill investera i kostnader och i energi, säger Inga Herrmann.

Det största hindret för att tänka nytt när det gäller vatten anser hon är det system med reningsverk och ledningar som redan är på plats.

– Det känns lättare att bara ansluta nya områden till ledningsnätet än att göra något nytt och mer kretsloppsanpassat.