Premium

Forskarnas bästa boktips

Publicerad

Bild: Getty images

Tio forskare rekommenderar populärvetenskapliga böcker för sköna sommardagar.

Så uppstod medvetandet

Bertil Fredholm, professor i farmakologi, ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien och tidigare medlem i Karolinska institutets Nobel­kommitté.

Bild: Jennie Sandström

”Jag vill rekommendera en bok av Terrence W. Deacon, som är professor i biologisk antropologi och neurovetenskap vid U.C. Berkeley. Boken heter Incomplete nature (W.W. Norton & Co) och har den förklarande under­titeln How mind emerged from matter och publicerades 2012.

Jag fängslades av att han försökt tackla hur det bland levande varelser, men knappast någon annanstans i världen, finns en avsikt eller vilja. Redan den enskilda cellen kan sägas ha en målsättning om inte annat än att överleva och dela sig. Hos komplicerade varelser med många samverkande celler och hjärna uppträder också någon form av med­vetande.

Deacon antyder en möjlig förklaring som bygger på egenskaper hos självorganiserande system långt från termodynamisk jämvikt. Dessa får så stora begränsningar i de fysikaliska och kemiska möjligheterna att någon form av avsikt börjar kunna skönjas.

Han använder en egen och krånglig terminologi för att beskriva processen. Men i slutänden får åtminstone jag en förhoppning om att han kan ha pekat på en möjlig väg för att förstå varför Aristo­teles antagligen hade rätt när han påpekade att det som karakteriserar det besjälade är att det lever.”

Följ ekologins födelse

Ellen Schagerström, forskare vid institutionen för biologi och miljö­veten­skap, Göteborgs universitet, tånginfluerare och sjögurksentusiast.

”Jag rekommenderar tid i hängmattan med Andrea Wulfs bok Vetenskapens bortglömde hjälte: Alexander von Humboldts äventyr (Leopard, 2016). Låt dig hänföras över allt denna man hann åstadkomma under sin livstid.

Här berättas hur ekologin som veten­skap kom till. Humboldt, med sina breda kunskaper inom natur­vetenskap och otaliga observationer under sina expeditioner, förstod plötsligt hur naturens ekosystem hänger ihop. Jag slås av hur viktigt det är att ha en bredd i sin kunskap för att kunna se de större sammanhangen. Alexander von Humboldt är också mannen på vars axlar Charles Darwin stod för att lägga till den sista pusselbiten om arternas uppkomst. Det som jag tidigare sett som en stor prestation av Darwin förefaller nu som en liten detalj i jämförelse med det som Humboldt åstadkommit. Jag får känslan av att om Humboldt haft orken hade han nog kommit hela vägen dit för egen maskin.

Men Wulf gör mer än att stapla vetenskapliga meriter på varandra. Hon målar ett levande porträtt av människan bakom den vetenskapliga prestationen. Jag får en fantastiskt intim bild av Humboldts tankar kring vetenskapen han utformar, men även hans avsmak för hemstaden Berlin, kärleken till Paris och ointresset för det motsatta könet. Boken har gett mig möjligheten att lära känna denne man som fått ge namn åt allt från havsströmmar till ping­viner och bläckfiskar.”

Argument för att generell AI kommer snart

David Sumpter, professor i tillämpad matematik vid Uppsala universitet.

”Den bok jag vill tipsa om är Tänkande maskiner: Den artificiella intelli­gen­sens genombrott (Fri tanke, 2021) av Olle Häggström. I sin tidigare bok Here be dragons tog han upp många olika potentiella risker, sådana som kan bli existentiella hot mot mänskligheten. I Tänkande maskiner fokuserar han på en av dem – artificiell generell intelligens som kan efterlikna människans sätt att tänka och som kan bli smartare än vi. Han lägger fram logiskt väldigt starka argument för varför artificiell generell intelligens kan bli ett hot och varför man ska ta det på allvar.

Jag känner Olle Häggström – vi är båda matematiker som är intresserade av att fundera på vad matematiken säger om verkligheten och hur vi kan använda matematik. Vi har samma utgångspunkt och är helt överens om hur man resonerar, men kommer fram till helt olika sätt att se på världen. Jag är mer konkret, medan han är mer abstrakt. Varje år brukar vi ha en debatt inför studenterna på en kurs på Chalmers tekniska högskola. Jag tror att det är väldigt liten chans att vi kan få en artificiell generell intelligens inom vår livstid, eller ens inom tusentals år. Då är det viktigare att tänka på den ojämlikhet som kan komma av den teknik vi har redan i dag. Olle Häggström tycker att det är en moralisk plikt att tänka på artificiell generell intelligens – att även om det är en liten risk så är det ett hot mot mänsklighetens existens. Jag har ju hört Olle Häggströms argument tidigare, men det var intressant att sitta och läsa dem i Tänkande maskiner. Det gör att jag förstår dem bättre. Med varje bok han skriver blir det svårare för mig att hitta motargument mot hans tes att artificiell generell intelligens kommer snart. Men jag ger honom inte rätt! Man utvecklas mest genom att höra starkt framförda argument om en ståndpunkt man inte håller med om. När jag läser Olles bok går hela min hjärna i gång och jag längtar efter nästa debatt.”

Människans historia genom flöjten

Petter Hellström, forskare på institutionen för idé- och lärdomshistoria och lektor på institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.

”Jag vill rekommendera Anders Hammarlunds Intet: Musiker. Medier. Mystiker (Carlssons förlag, 2010). Hammar­lund är musiker, musiketnolog och kulturhistoriker. Förutom att forska har han också jobbat på Statens vis­arkiv och Sveriges Radio. Intet är en egensinnig berättelse om flöjtens historia, vilket kanske låter lite väl smalt, men boken handlar också om människans historia i bred bemärkelse. Boken är ett slags essä, eller kanske en samling essäer, som sveper över allt från boskapsskötsel och herdekultur till förhållandet mellan öst och väst, det moderna samhällets framväxt och arvet efter det som fanns innan. Men framför allt handlar hans bok om musikens betydelse för religionen och andligheten.

Vår tid präglas på många sätt av människans förmåga att skada och riva sönder – av krig, hatiska ideologier och rovdrift på naturen. Men människan har också en fantastisk förmåga att skapa det som är vackert, och Anders Hammarlunds bok påminner om det. Han skriver om musiker och mystiker som väljer bort världsliga ambitioner, makt och pengar, till förmån för frihet och skönhet. Hammarlund skriver dessutom vackert – språket i boken är en njutning i sig.

På ett intellektuellt plan har jag lärt mig mycket om människans kultur­historia av att läsa Intet. På ett moraliskt plan har boken också upprättat något av min tro på människan. Jag förstår att det låter pretentiöst, men det är faktiskt sant.

För någon vecka sedan såg jag Olle Hellboms filmatisering av Rasmus på luffen med mina barn, som är tre och fem år gamla. Sedan dess har de sjungit luffarvisor, och Ivar vill inte längre ha några skor. Det slog mig att Paradis-Oskar förkroppsligar det mystiska ideal som Hammarlund skriver om i Intet. Oskar har inget till övers för makten, men han kan inte leva utan musiken. Han vandrar runt i världen och tar sig tid att prata med de människor han möter. Paradiset bär han inom sig.” (En cd med musik medföljer boken.)

Välkommen till

Hjärndagen

Välkommen till en spännande heldag med föreläsningar om den senaste hjärnforskningen. Fredag 11 november kl 9–16. Oscarsteatern, Stockholm.

Läs mer och boka!

Hur växterna formade jorden

Margret Steinthorsdottir, forskare i paleoklimat vid Naturhistoriska riksmuseet.

Bild: Oskar Omne

The Emerald Planet av David Beerling (Oxford University Press, 2007) är en fantastisk berättelse om hur växter på olika sätt har format vår planet. De har påverkat jordens geologi, geografi, atmosfär, klimat och djurlivets evolution i det förflutna, nutid och framtid. Titeln syftar på att vår jord ofta kallas den blå planeten, på grund av att vatten täcker största delen av dess yta, men att vi i stället borde tänka mer på den som den gröna planeten – grön som smaragd, emerald.

Vi människor är ofta mycket djur­centrerade när vi funderar över livet på jorden – växtlivet hamnar i bakgrunden som en sorts kuliss för de livsformer som rör på sig och liknar oss lite mer. Boken ger i stället en fascinerande bild av hur aktiva aktörer växter i själva verket är och har varit genom flera hundra miljoner år.

Växter har sedan de intog landytan skapat otaliga habitat för sig själva, som i sin tur hyser mångfaldigt djurliv. De har skapat en dynamisk planet som ständigt förändras i ett samspel mellan geologiska processer, atmosfären och biosfären. Ett av de mest framträdande budskap boken bjuder på är hur otroligt viktig den samverkan och återkoppling som sker mellan växter och atmosfären är för klimatets tillstånd – en ytterst angelägen kunskap i kampen mot den nutida klimatkrisen.

Även om jag sysslar med paleoklimat och paleobotanik i min forskning var det lärorikt och spännande att läsa en bok som verkligen ger växter den centrala roll de förtjänar i livets och jordens utveckling. Jag lärde mig även några nya saker, som till exempel den (omstridda) teorin att lövfällning kan ha uppstått i det arktiska området för cirka 50 miljoner år sedan, då klimatet visserligen var varmt året runt, men polarvintern också då var lång och mörk.

The Emerald Planet finns tyvärr inte på svenska, men den är välskriven och lättläst. Jag tror att alla som är intresserade av botanik, klimatfrågor, evolution eller naturhistoria och vetenskap i allmänhet skulle kunna uppskatta den.”

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag

Rosling är mer aktuell nu än då

Lotta Borg, överläkare i psykiatri, medicine doktor vid Karolinska institutet och lektor vid Uppsala universitet.

”Jag skulle rekommendera alla att läsa eller läsa om Factfulness (Natur & Kultur) av Hans Rosling, Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling. Boken är om möjligt mer aktuell nu än när den kom 2018.

När jag läste om Factfulness för någon månad sedan blev jag så brutalt påmind om vikten av att alltid värdera och ta ställning till all den information som vi dagligen bombarderas med. I tider av pandemier och krig är det lätt att frestas av alternativa fakta och av att antingen bagatellisera eller måla upp katastrofscenarier som inte har någon grund i fakta och forskning. Hans, Anna och Ola påminner oss på ett ödmjukt sätt om att tänka själva och kolla upp fakta. De finns överallt omkring oss.

Jag hade förmånen att få resa med Hans Rosling till Tanzania under kursen i globalmedicin på termin 11 av läkarlinjen. Den starkaste känslan som följde mig genom hela boken är att jag hade önskat att Hans hade fått leva längre och att vi hade haft tillgång till hans enorma klokskap och balanserade, faktabaserade världsbild under den gångna pandemin och det pågående kriget i Ukraina.”

                                                                        

När magkänslan ledde rätt

Michael Landreh, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska institutet.

”Jag fick Fabulous science av John Waller (Oxford University Press, 2004) i present av studierektorn när jag avslutade masterprogrammet i biomedicin på Leiden university. Jag läser sällan populär­vetenskapliga böcker, men den här tycker jag om. Den tar en titt på hur ärliga några av de största forskarna, från Gregor Mendel till Joseph Lister, var med sina data, i sina samarbeten, och i sina publikationer. Historierna kan rentav vara roliga, som när fysikern och Nobelpristagaren Robert Millikan exkluderade mätningar av elektronens laddning för att de ”inte kändes rätt”, och skrev det i sina publikationer. Andra är skrämmande. Banting och Best gjorde några extremt oetiska val för att bli först med insulin, och blev sedan livslånga ovänner över vem som egentligen gjort upptäckten.

Forskningsfusk är ett allvarligt problem, och det är lätt att skylla på pressen i dagens akademiska värld. Men att några av de största upptäckterna nästan inte kom till på grund av etiska problem och fusk är oväntat.

Bokens aha-upplevelse är avsnittet ”Right for the wrong reasons” som berättar om hur magkänslan lett forskare till rätt slutsats, trots motsägelsefulla data. Stora upptäckter behöver inte vara en Eureka-upplevelse, utan kan komma till i en långsam, och kanske jobbig process. Och det kan man ju relatera till. Eller hur?

Thrillern väckte intresse för arkeologi

Helena Malmström, forskare inom arkeogenetik vid Uppsala universitet.

”Ända sedan jag var liten har jag varit ganska insnöad på förhistorien. När jag var i åttaårs­åldern fick jag en liten bok av min mormor om historiska gåtor. Den handlade bland annat om hur man hittade Tutan­khamun och var illustrerad med kartor och bilder av utgrävningar.

Senare när jag gick i gymnasiet läste jag en bok som fick mig att inse hur mycket man kan få reda på om människor och händelser långt tillbaka i tiden. Den heter Druidens död: En arkeologisk thriller och är skriven av Anne Ross och Don Robins (Bonnier, 1990). Boken handlar om Lindow­mannen, ett ungefär två tusen år gammalt mosslik som hittades i en torvmosse i nordvästra England i mitten av 1980-talet.

Man får följa arbetet med att under­söka och tolka fynden. Det är superspännande! Utan att spoila kan jag berätta att Lindowmannen blev dödad på tre olika sätt.

När boken skrevs hade arbetet med att använda dna-metoder knappt kommit i gång. Just i fallet med Lindow­mannen skulle det inte ha varit till någon större hjälp eftersom han låg i en sur miljö. Där bryts dna ner ganska snabbt.

I andra sammanhang har dna-metoderna varit helt omvälvande. Vi kan se släktskap mellan individer och andra saker som vi annars aldrig hade kunnat se. Den utvecklingen hade jag förstås inte kunnat föreställa mig som barn. Men redan då hade jag bestämt mig: Tänk vad mycket vi kan ta reda på – det här är det enda jag vill hålla på med! Så har det alltid varit. Det har liksom inte funnits något alternativ.”

Tyngre än uran

Lars Öhrström, professor i oorganisk kemi, Chalmers tekniska högskola.

Bild: Johan Bodell

”Jag rekommenderar Superheavy: Making and breaking the periodic table av Kit Chapman (Bloomsbury Sigma, 2019). Den tar ett helhetsgrepp, inte bara rent vetenskapligt, på periodiska systemets historia för grundämnena tyngre än uran. Förutom spännande experiment och viktiga upptäckter presenteras personerna bakom. Dessutom får vi lära känna ett stort antal andra forskare och viktiga personer som ofta glömts bort i historie­skrivningen.

Jag har också en liten personlig relation till boken eftersom jag smög upp med författaren Kit Chapman på vinden till Gillman hall på Berkeleys kemiinstitution och visade honom rum 307 där Glenn T. Seaborg, sedermera Nobelpristagare, och hans medarbetare identifierade plutonium 1941.

Glenn T. Seaborg pratade för övrigt svenska med dalmålsdialekt. Efternamnet ger en ledning till hans etniska ursprung …

Relaterat till detta skulle jag också vilja rekommendera boken Spies in the Congo: The race for the ore that built the atomic bomb av Susan Williams (Hurst Publishers, 2016). Det är en oerhört fascinerande historia som bygger på omfattande historisk forskning. En veten­skapligt intressant aha-upplevelse var att inse hur ren och med hur hög halt uran­malmen från Shinkolobwegruvan i Katanga var.”

Från relativitetsteorin till AI

Christer Fuglesang, Sveriges första astro­naut, professor i rymdfart vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Bild: Christer Sturmark

”Jag vill rekommendera Den speciella och den allmänna relativitetsteorin av Albert Einstein (Daidalos). Det är en superklassiker som kom ut redan 1917. Jag läste den sommaren 1975 under en tågluffning i Europa med tre kompisar.

Jag hade precis gått ut gymnasiet och bestämt mig för att läsa teknisk fysik på KTH. Det som slog mig var hur enkelt det ändå var att se hur saker hänger ihop, åtminstone när det gäller den speciella relativitetsteorin. Den allmänna är betydligt svårare. Visst, boken innehåller en del matematiska formler så det är bra om man har lite naturvetenskaplig bakgrund. Sam­tidigt är det häftigt att läsa Albert Einsteins egen beskrivning av sina tankar.

En annan klassiker som jag läste några år senare är Gödel, Escher, Bach av Douglas Hofstadter (Brombergs). Jag minns den som en inspirerande bok som väver samman tankar om medvetandet, maskiner och dna.

Om jag ska välja något nyare så får det bli Liv 3.0 av Max Tegmark (Volante, 2017). Den handlar om artificiell intelligens och tar upp frågan om vad som händer om smarta maskiner blir bättre på att utveckla nya och ännu smartare maskiner än vad mänskliga ingenjörer är. Kommer de då att ta någon hänsyn till oss människor, eller bara tänka på sig själva? Vad blir i så fall mänsklighetens öde i en värld dominerad av artificiell intelligens? För egen del är jag inte jätteorolig över de här sakerna, men det är en viktig diskussion.”

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor