Mumier avslöjar matvanor

1 | Hur intresserad av mumier är du?

– Det är lätt att tro att alla egyptologer håller på med mumier men jag hade mest ägnat mig åt vardagslivet i Egypten och dem som levde då, genom brev, texter och annat material. Bland besökarna på Medelhavsmuseet är mumier de mest efterfrågade föremålen men det fanns ingen uppdaterad översiktsbok på svenska. Jag har försökt sammanfatta allt om mumier – varför de mumifierades, hur de hamnade här och hur vi ser på dem. Och mumierna visade sig vara mer intressanta än jag hade föreställt mig. De berättar om levnadsvillkoren, till exempel om den mänskliga skröpligheten och de dåliga tänderna. 

2 | Hade egyptierna dålig tandhälsa?

– Ja, de hade ofta väldigt nötta tänder. Förr trodde man att det berodde på att de blandade sand i säden när de malde mjöl, men det har visat sig att brödet innehöll grova partiklar som frökapslar och stjälkar. På flera mumier har tändernas emalj nötts bort, så att bakterier har kunnat tränga in, vilket har gett upphov till infektioner som utan antibiotika kunde bli allvarliga.

3 | Vad lärde du dig om mumifierings-metoder?

– Det är fascinerande hur man försökte återställa ett levande utseende, som att återskapa muskler genom att föra in stoppning eller ge en tunnhårig drottning löshår. Det viktigaste var att kroppen skulle torka ut och natron, ett slags salt, var effektivt. Man tog inte alltid ut hjärnan och inälvorna, särskilt inte på barn, för det var uppenbarligen krångligt.

– En billigare variant var enligt den grekiske historikern Herodotos att använda något som kan liknas vid ett kraftigt lavemang. Man kan se att de har experimenterat sig fram och ibland chansat i mumifieringen. Någon gång har ett huvud lossnat och fått fästas tillbaka och ibland har de glömt verktyg i mumien.

4 | Vilken forskning bedrivs i dag på mumier?

– Mumier eller delar av mumifierade kroppar har använts bland annat när man har utvecklat nya medicinska undersökningsmetoder, till exempel faskontrasttomografi. I dag görs även olika bakteriologiska undersökningar på mumifierad vävnad, där man studerar bland annat olika parasitsjukdomars förekomst och utveckling. Det finns också ett stort intresse för dna-forskning och dess möjligheter, till exempel om man kan utröna släktskap mellan individer. Det gäller särskilt vilka som var Tutankhamuns mamma och pappa. Forskningsområdet är otroligt brett med små fascinerande detaljer. Ett projekt tog fram 3D-printade stämband av Nesyamuns mumie och ur dem fick de fram en röst som då skulle vara Nesyamuns.

5 | Mumierna var aldrig tänkta att förevisas för allmänheten. Hur tycker du att vi ska förhålla oss till dem?

– På Medelhavsmuseet ställer vi ut mumier. Det är svårt att säga entydigt hur man ska göra. Jag tycker att vi ska behandla de egyptiska döda såsom vi behandlar andra döda. Det pågår många diskussioner om återlämning av mänskliga kvarlevor, till exempel till ursprungsbefolkningar, men det finns ingen som riktigt för de forna egyptiernas talan. Därför bör vi påminna oss själva om att hantera allas förfäder med samma respekt. I vår västerländska populärkultur har mumien framställts som en fiktiv figur, i paritet med spöken och zombier, men mumier är naturligtvis inte mindre mänskliga än andra mänskliga kvarlevor.