En poetisk blick på medvetandet

Den amerikanske hjärnforskaren och författaren Patrick House har lyckats med något jag trodde var omöjligt. Han presenterar centrala vetenskapliga och filosofiska perspektiv på medvetandet utan att kräva några speciella förkunskaper. Och han gör det på ett närmast poetiskt sätt. Ett smakprov: ”Den första gången din hjärna ljög för dig var den andra gången du öppnade dina ögon.”

Meningen inleder ett resonemang om hur hjärnan använder tidigare erfarenheter till att tolka världen. I stället för att bara objektivt registrera fotoner pepprar den sin omvärld med chansningar och antaganden som visserligen hjälper kroppen att bete sig på ett ändamålsenligt sätt, men samtidigt ger en skev bild av den underliggande verkligheten.

Boken består av 19 essäer. De är fulla av metaforer och helt fria från krångliga facktermer som IIT, GWT och Orch OR. Samtliga texter anknyter till ett verkligt experiment från 1998 där forskare stimulerade hjärnan hos en ung kvinna så att hon började skratta. Kvinnan angav alla möjliga förklaringar till sin skrattattack – utom den riktiga: elektrisk ström i en viss vindling.

Boken som helhet är ett slags meditation över medvetandet. Stundtals ögonöppnande. Rakt igenom en njutning att läsa.