”Frågor som låter enkla är ofta svåra att besvara”

Fem frågor till Randall Munroe, serietecknare med vetenskapligt sinnelag och en examen i fysik.

Publicerad

Bild: Adrianne Mathiowetz

Hur mycket snacks behövs på en bilresa till universums gräns? I uppföljaren till succén Tänk om … ger Randall Munroe ännu fler vetenskapligt förankrade svar på ”absurda hypotetiska frågor”.

1 | Hur kom det sig att du började svara på människors märkliga frågor?

– Jag ritade serier om saker jag var intresserad av och hade ingen tanke på att börja svara på folks frågor. Men det hände ibland att någon skickade en fråga till mig som var relaterad till en serie jag gjort. De kunde tycka att det var en för fånig fråga för att skicka till en riktig forskare men undrade om jag kunde avgöra den. För mig kan en intressant fråga vara som att få en låt på hjärnan, så jag kunde ägna mycket tid åt att klura ut svaret. Sedan tyckte jag att jag kunde dela med mig av det.

2| Varför handlar så många frågor om saker som förstörs på spektakulära sätt?

– När folk tittar på månen kommer de oftast inte att undra vad som skulle hända om den var en procent mindre. De frågar vad som skulle hända om vi kunde knuffa ner den på jorden! Att förstå saker handlar ofta om att ta en variabel och dra den till sin extrem. När man tar den variabeln utanför ramarna för normala erfarenheter har det dramatiska konsekvenser. Det är intressant, och fastnar i huvudet. Då förstår jag något nytt.

3| Är det en speciell typ av människor som gillar dina böcker?

– Nja, jag är lite skeptisk till att dela in människor i typer. I grund och botten är alla intresserade av att förstå hur världen fungerar. Folk har olika upplevelser av att lära sig naturvetenskap och matte när de växer upp och det påverkar hur mycket de vill ta de vägarna till att förstå saker. Men alla är liksom nyfikna. Alla kan titta på månen och fråga sig hur det skulle vara om den skulle komma ner till jorden. Den sortens stora koncept tror jag tilltalar alla.

4 | Vissa frågor i din bok kommer från väldigt unga människor. Är det någon skillnad på frågor från barn jämfört med dem som vuxna ställer?

– Jag tycker att barn i allmänhet är bättre än vuxna på att ställa frågor. Intrycket jag får är att vuxna är mer ängsliga för att ställa frågor som de tror får dem att se ut som om de inte har koll. Barn bara frågar – här är något jag vill veta, vad är svaret? Och sedan visar det sig ofta att frågor som låter enkla är väldigt svåra att besvara.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

5 | Vilka är de intressantaste frågorna?

– När jag började bli intresserad av fysik läste jag om kvantmekanik och relativitet i populärvetenskapliga böcker. Jag fick en känsla av att det är där de stora mysterierna finns. Men ju mer jag lär mig om materialfysik eller biologi, desto mer förstår jag att det finns mycket svårare problem där. Jag har blivit mer och mer intresserad av frågor där även ett litet barn kan förstå vad mysteriet är. När det gäller gravitation är det svårt att nå punkten i allmän relativitetsteori där det ens går att vara förvirrad på rätt sätt. Men till exempel sand är förbryllande på ett sätt som även små barn kan förstå. Det finns ingen allmän teori för hur korniga material rör sig! Vi kan inte förutsäga hur mycket sand av en viss sort som behövs för att rinna genom ett timglas på en viss tid.

Tänk om … 2

Randall Munroe
Volante förlag

Kunskap baserad på vetenskap

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer

Beställ i dag!
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor