Göms naturfenomen i Bibeln?

Svar av Cecilia Wassén, lektor i Nya testamentets exegetik, Uppsala universitet, och tillsammans med Tobias Hägerland författare till boken Den okände Jesus: berättelsen om en profet som misslyckades (Langenskiöld, 2016)

Evangelisterna skrev inga historieskildringar i modern bemärkelse. De hävdade att Jesus var Guds son och framhävde hans unika ställning genom att peka på olika naturfenomen som skedde vid viktiga händelser i hans liv. Påståenden om en stjärna – som stjärntydarna kunde följa fram till ett hus (!) – vid Jesus födelse (Matt 2:9–11), eller en jordbävning vid hans död (Matt 27:51) är litterära skapelser av författarna utan förankring i historien. Det är sant att olika hypoteser om koppling till verkliga, historiska naturfenomen har föreslagits, men i dag är de flesta bibelforskare överens om att sådana spekulationer inte är särskilt meningsfulla.

Som jämförelse rapporterade författare samtida med evangelisterna också om järtecken vid stora händelser. Den judiska historikern Josefus skrev till exempel om olika omen som föregick templets förstöring år 70, såsom en stjärna som liknade ett svärd, en komet, ett starkt ljus vid templet en natt och en jordbävning.

Vad gäller de påstådda naturfenomenen vid Jesu död kan vi notera att det enbart är Matteus som hävdar att det skedde en jordbävning. De flesta forskare menar att Matteus och Lukas har använt sig av Markus evangelium (skrivet kring år 70) då de skrev sina egna skildringar. Markus hävdar att ett mörker föll över jorden och att förhänget till templet brast (Mark 15:33, 38), vilket både Matteus och Lukas återberättar (Matt 27:45, 51; Luk 23:44–45).

I Matteus version sker dock än mer spektakulära händelser; förutom jordbävningen berättar han att döda människor uppstod och gick in i Jerusalem (27:51–53).

Rent historiskt sett ägde en stor jordbävning rum i Judeen år 31 f.Kr. enligt Josefus.