Neandertalarna åt mat med sting

Spår efter avancerat tillagad mat har hittats vid utgrävningar i bland annat norra Irak. De äldsta lämningarna, i Shanidargrottan i Zagrosbergen, är 70 000 år gamla. Där hittades nyligen också neandertalare begravda med blomsterarrangemang.

Fynd som dessa visar att neandertalarna inte var så råbarkade som schablonbilden av dem antyder: Att jägare och samlare bara åt kött från storvilt som jagats med spjut eller frukt och bär direkt från busken.

Lämningarna som hittats består av tillagade växtdelar från olika gräsarter, som vildsäd, pistagenötter, baljväxter, vilda mandlar och vildsenap. Flera av arterna måste tillredas för att över huvud taget vara ätliga, eller för att få godare smak. Urvalet tyder på att de som tillagat födan hade smak för beska och kryddiga smaker, enligt arkeologer i ett projekt lett av University of Liverpool.

Detsamma gäller matlämningar i den grekiska Franchthigrottan som är omkring 13 000 år gamla och härrör från förfäder till dagens människor.

Frön har genom åren hittats på hundratals platser där jägare och samlare levt, men forskare har tidigare inte ansett att dessa råvaror tillagats. Med nya analyser kan arkeologerna visa att fröna har bearbetats.

– Frön från gräs och baljväxter har lagts i vatten så att gluten frigjorts, det ser vi på att kornen har en geléartad yta. Det har gjort dem lättare att krossa och smälta. Vi ser också att de har kokats över eld eller på heta stenar, säger arkeologen Ceren Kabukcu vid University of Liverpool.

Forskarna vet ännu inte om det var soppa, välling, någon typ av pannkakor eller platt bröd som tillagats. De har testat att tillaga olika varianter, men ännu inte i kontrollerade experiment.

– Smakerna var nog lite beska och nötiga överlag, med tanke på arterna vi hittat. Men vi behöver titta på det mer systematiskt, där vi ser några steg längre än på arter och tillagningsmetoder. Då kan vi kanske se om de föredrog vissa smaker och om skilda grupper hade olika traditioner. Det handlade i alla fall inte bara om att äta för överlevnad.

Det förkolnade växtmaterialet som har hittats i grottorna har bevarats väl. På många andra platser har spåren utplånats av senare tiders jordbruk och markbearbetning i hett klimat.

De senaste 20 årens tekniska utveckling har gjort att arkeologer inte längre behöver nöja sig med att bara analysera frön och pollen, utan nu även kan hitta spår av animaliska och vegetabiliska fetter i krukor. Med kraftfulla mikroskop hittar de brödsmulor i bränd jord, matrester i tänder – och till och med dna-spår av mat som ätits.

Medvetenheten om vilka spår som kan hittas har också förändrat utgrävningsmetoder, till exempel att spola jorden med vatten genom såll. Då kan lätta växtdelar som skal och strån flyta upp, medan sten och lera sjunker och tyngre växtdelar som korn hamnar däremellan.