Narges Mohammadi står upp för Irans kvinnor

– Jag är jätteglad och jag vet att många firar i Iran just nu. Jag tror att det här kommer ha mycket positiv påverkan för rörelsen ”Kvinna, liv frihet”, säger Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle, som själv kommer från Iran.

Hon tror att valet av Narges Mohammadi till Nobels fredspris kan blåsa nytt liv i proteströrelsen i Iran.

– Folk behöver ett ansikte och nu har de fått ett ansikte, säger Fereshteh Ahmadi.

I början var hon hoppfull och såg att det fanns en kraft i att ”Kvinna, liv, frihet” inte hade en uttalad ledare. Men sedan har hon alltmer kommit fram till att det samtidigt var rörelsens nackdel. När regimen arresterade dem som protesterade och rädslan spred sig, då backade de som protesterade. Det fanns inte heller någon förberedelse för vad som skulle ta vid efter en revolution, menar Fereshteh Ahmadi.

Hon skrev sin avhandling om individbegreppet i Iran och lyfter fram att landet har en mångtusenårig historia av kungar, och att även revolutionerna har haft starka ledare.

– Folket i Iran är vana vid att ha en ledare och nu får proteströrelsen en bekräftad ledare, även om hon sitter i fängelse. När man börjar med protesterna igen borde det första vara att kräva att Narges Mohammadi friges, säger Fereshteh Ahmadi.

Tror du att regimen i Iran kommer att ta intryck av valet av fredspristagare?

– De kommer säga att det är USA som har påverkat valet och att det är politiskt. De kommer att ta till sin vanliga retorik och kalla Nobelkommittén för en marionett, styrd av de stora makter som är emot Iran. Men innerst inne bryr de sig, även om de inte kommer visa det utåt. Självklart gör de det, säger Fereshteh Ahmadi.

Fereshteh Ahmadi hoppas att ”Kvinna, liv, frihet” kan förändra Iran.

– Självklart bör regimen ändras och ersättas av en demokratisk och sekulär regim, men jag tror inte att en plötslig revolution skulle vara positiv. Iran är ett land med många religioner och kulturer, och det finns många komplexa problem som måste hanteras. Det är viktigt att det finns en förberedelse för vad som ska komma efteråt, säger hon.

Erik Melander är professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet och föreståndare för Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning (AMC). Han tycker att den norska Nobelkommittén har gjort ett väldigt bra val.

– I första hand ska man se det som ett pris till kampen för mänskliga rättigheter i Iran, särskilt kampen mot förtryck av kvinnor, men man kan också se det i sett större sammanhang. Kvinnors rättigheter är starkt relaterade till fred, det visar forskningen på alla möjliga sätt, säger han.

I sin egen forskning har Erik Melander undersökt sambandet mellan jämställdhet och fred. Han har även studerat hur patriarkala värderingar är kopplade till våld, vilket han även har skrivit om för Forskning & Framsteg. Den övergripande slutsatsen är att länder med mer jämställdhet mellan män och kvinnor har färre krig, är mindre våldsamma, och inte bryter mot mänskliga rättigheter i samma utsträckning som länder med låg grad av jämställdhet. Och även om auktoritära samhällen kan vara sinsemellan olika förenas de ofta i att de använder en patriarkal retorik – det gäller såväl den militanta terroristgruppen IS som Rysslands president Vladimir Putin, liksom regimen i Iran.

– De vädjar till sådana tankar som att män är manliga krigare, medan kvinnor är ömtåliga mödrar som ska föda barn till nationen. De plockar upp det till en ideologi som ska stödja ledarna, säger Erik Melander.

Han har också studerat sambandet mellan våld och föreställningar om manlighet på individnivå.

– Män som har misogyana attityder och identifierar sig med viss typ av mansideal är mer våldsamma och mer benägna att dras till extremism, rasism och intolerans. De utövar mer våld i hemmet, men deltar också i politiskt våld i högre utsträckning.

I Iran, som är en islamisk republik, är kvinnoförtrycket starkt kopplat till religion. När Mahsa Jina Amini greps och sedan dödades var det för att hennes hon enligt sedlighetspolisen inte bar hijab på rätt sätt.

– Religion används ofta på ett cyniskt sätt för att legitimera våld och förtryck, säger Erik Melander, som påpekar att även Vladimir Putin använder religionen i sin retorik.

Han framhåller att Iran och Ryssland har likheter och ett pågående samarbete.

– Gemensamt är att ledarna utmålar väst-länderna som att de har ett skadligt inflytande, att de är dekadenta och undergräver traditionella sunda familjevärderingar. Det är värt att notera att Iran förser Ryssland med vapen.

Utvecklingen i världen kan te sig dyster just nu med en tillbakagång för mänskliga rättigheter och en ökning av antalet autokratier. Om protesterna mot regimen i Iran kommer att få genomslag återstår att se, men Erik Melander menar att det finns skäl att vara hoppfull på längre sikt.

– När det blir en progressiv utveckling, tar den ofta två steg framåt och ett steg bakåt, eller till och med två steg tillbaka. Det tar tid när maktrelationer, traditionella normer och föreställningar ifrågasätts, säger Erik Melander.