Så tappade Sverige ledartröjan i klimatarbetet

För drygt 50 år sedan arrangerades FN:s allra första miljökonferens i Stockholm på initiativ av den svenska regeringen. Ländernas delegater enades om att varje stat bör formulera egna miljömål och en enskild stats miljöaktiviteter fick inte heller ha negativ påverkan på andra staters miljö. Efteråt bildades FN-organet UNEP som än i dag samordnar det internationella miljöarbetet.

Sedan dess har den första miljökonferensen följts upp av många fler i sitt slag. Man har också lyckats klubba vissa kollektiva åtaganden – bland de mest kända finns Kyotoprotokollet och Parisavtalet.

Sverige har haft en fortsatt viktig roll i det internationella miljö- och klimatarbetet. Genom åren har Sverige gått före. Landet har visat tekniska lösningar, och tryckt på för globala utsläppsminskningar samt ökade medel till klimatanpassning i utvecklingsländer. 2017 beslutade Sverige att landet senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Överlag har Sverige haft en högre ambitionsnivå än de flesta andra länder i sitt nationella miljö- och klimatarbete.

Kanske är den trenden på väg att brytas.

I mars 2023 gick Klimatpolitiska rådet ut med en varning. För första gången på två decennier ledde den svenska klimatpolitiken till ökade utsläpp, detta enligt rådets åtta tvärvetenskapliga forskare som granskat regeringens politik. Forskarna menade att utvecklingen därmed gick åt fel håll.

I regeringens budgetproposition för 2024, som kom i september 2023, gick det att läsa att de svenska utsläppen väntades öka i närtid. Sänkt reduktionsplikt och minskad energiskatt på drivmedel pekades ut som två viktiga förklaringar. Regeringen meddelande samtidigt en neddragning av anslagen till miljö och klimat med 259 miljoner kronor, jämfört med 2023 års budget. Ännu mindre pengar väntas det att bli under de kommande två åren. Det har lett till skarp kritik från en rad forskare.

– Med den politik som nu förs i Sverige har vi gett bort ledartröjan och snart befinner vi oss inte längre ens i tätklungan av länder som vill gå före i klimatarbetet, säger Magnus Breitholtz som är professor samt rektorsråd för miljö och hållbar utveckling vid Stockholms universitet.

Han får medhåll av Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska institutet och Uppsala universitet. Hon har följt de internationella klimatförhandlingarna och konstaterar att EU i många avseenden har gått om Sverige i ambitionsnivå.

– Min bild är att Sverige har en viktig roll att spela för att pusha länder att ta mer klimatansvar internationellt, men att en nation som tidigare varit ledande i klimatfrågor backar inger inte förtroende. Vi har tappat styrfart när vi borde accelerera, säger Naghmeh Nasiritousi.

Även intresseorganisationen Världsnaturfonden, WWF, har reagerat och till och med kritiserat den svenska regeringen för att aktivt motarbeta både miljö- och klimatförslag inom EU. Mellan januari och juni 2023 var Sverige ordförande i EU:s ministerråd. Under den tiden valde Sverige att inte ställa sig bakom EU:s avskogningsförordning och att rösta emot ett förslag om naturrestaurering, något som väckte kritik från tunga EU-länder som Frankrike, Tyskland och Spanien. Sverige har också motsatt sig förslag om att begränsa fisket på den hotade ålen och ifrågasatt vargens skyddsstatus i EU.

Sveriges regering å sin sida poängterar att flera viktiga frågor förhandlades i mål under landets ordförandeskap, inklusive slutförhandlingarna av klimatpaketet ”Fit for 55” som syftar till att minska nettoutsläppen av koldioxid senast 2030. Det är EU:s hittills mest ambitiösa satsning för att skynda på klimatomställningen.

Naghmeh Nasiritousi berättar att hon och flera med henne har fått frågor från utländska forskarkollegor om vad som egentligen händer med det svenska klimatarbetet.

– Tyvärr är det snarare EU som pushar Sverige just nu. Regeringen lägger fram politik som går stick i stäv med våra klimatmål, säger Naghmeh Nasiritousi.

Frågan ställs snart på sin spets. Den 30 november inleds 2023 års klimatkonferens, COP 28, som organiseras inom ramen för FN:s klimatkonvention. Årets upplaga arrangeras i Dubai i Förenade Arabemiraten. Finns det en risk att Sverige tappar förtroende i förhandlingarna?

Mathias Fridahl är universitetslektor i miljövetenskap på institutionen för Tema miljöförändring vid Linköpings universitet. Han tror inte att den inhemska svenska miljö- och klimatpolitiken är allmänt känd, men konstaterar att en del länder fått ögonen på oss den senaste tiden.

– Sverige har länge fungerat som en plattform för att hitta kompromisser mellan länder med väldigt olika åsikter. Vi har haft gott rykte i förhandlingssammanhang, men det där ryktet börjar naggas i kanten. Det vore en stor förlust för FN-processen om en sådan röst tappar förtroende, säger Mathias Fridahl.

Han beskriver årets klimattoppmöte i Dubai som ett mellanårsmöte. Få frågor ska slutförhandlas i år. Å andra sidan har tonen varit ovanligt uppskruvad i förväg. Ordföranden för COP 28 är chef för ett stort oljebolag, vilket väckt kraftig kritik från ett stort antal ledare runt om i världen. Flera har protesterat i öppna brev.

– Eftersom man har ett roterande ordförandeskap kommer man med jämna mellanrum hamna i länder med lägre ambitionsnivå. Emiraten har argumenterat för att landet behöver kompensation för uteblivna intäkter när efterfrågan på olja minskar, vilket är svårt för en del andra länder att acceptera i och med att emiraten tjänat så stora pengar redan, säger Mathias Fridahl.

Mathias Fridahl konstaterar samtidigt att klimatfrågan är komplex. Så även när det kommer till goda exempel i klimatarbetet. Även om Sverige har gjort mycket gott för klimatomställningen släpper vi ut betydligt mer koldioxid än många fattiga länder.

– Helt enkelt eftersom fattiga länder inte haft samma möjligheter som vi. Av dåliga skäl är dessa länder alltså mycket bättre än oss, men hyllas ju förstås inte som förebilder på samma sätt som vi har gjort, säger Mathias Fridahl.

Överlag går det globala klimatarbetet för långsamt, enligt FN:s klimatkonvention UNFCCC som i september utvärderade insatserna för första gången. Den globala översynen resulterade i en rapport som slog fast att länderna kommer att släppa ut 40 procent mer växthusgaser till 2030 än vad som krävs för att nå de långsiktiga mål man kommit överens om i Parisavtalet. Under COP 28 ska världsledarna försöka enas om åtgärder för att vända trenden, något som väntas få stor uppmärksamhet.

– Jag hoppas att man kan göra något konstruktivt av rapporten och inte fastnar i att peka finger mot varann. Det här är en kris som måste tacklas gemensamt. När jag kikar i kristallkulan tror jag att COP 28 blir startskottet för nya och snåriga förhandlingar om ansvarsfördelning, säger Mathias Fridahl.

Parisavtalet från 2016 reglerar hur länder ska bidra till det globala åtagandet att begränsa uppvärmningen till väl under 2 grader, men det saknas en central mekanism för att fördela ansvar för hur detta åtagande ska uppfyllas. Under de senaste årens klimattoppmöten har diskussionen om finansiering gått varm. De rika länderna har tidigare utlovat 100 miljarder dollar årligen till klimatanpassning och utsläppsminskningar i utvecklingsländerna. I år ser det målet för första gången ut att nås.

Naghmeh Nasiritousi hoppas och tror att världens länder kommer att sätta upp mål för att öka mängden förnyelsebar energi under COP 28. Kanske enas man också om mål för energieffektiviseringar. Hon skulle gärna se formuleringar om att trappa ner fossil energi också.

– Vi är just nu halvvägs från det att Parisavtalet slöts till 2030 då utsläppen ska ha halverats. Det behövs en kursändring! Om COP 28 får till en sådan vore det toppen, men tyvärr är det inte så mycket som tyder på det just nu, säger Naghmeh Nasiritousi.

Mattias Frumerie är mer positiv än forskarna. Han är svensk chefsförhandlare i FN:s klimatförhandlingar, så även under COP 28 i Förenade Arabemiraten.

– Det är mitt jobb att se möjligheterna i klimatarbetet, men jag förstår också att många ser utmaningarna. Från Sveriges håll vill vi peka på både brådskan och möjligheterna. Det finns mycket att vinna på att ställa om samhället, men det måste göras nu, säger Mattias Frumerie.

Han konstaterar att många svenska företag ses som förebilder i klimatsammanhang. Det gäller inte bara stora industrisatsningar på grönare stål. Mattias Frumerie lyfter också fram banker som väljer att inte bevilja lån till företag vars verksamhet inte ligger i linje med Parisavtalet.

De senaste tio åren upplever han att samsynen blivit allt större mellan länderna. I dag pratar de till exempel bara om 1,5-gradersmålet och inte om 2-gradersmålet. Under årets COP 28 hoppas Mattias Frumerie också att länderna ska enas om hastigheten i omställningen.

– Indien menar till exempel att det främst är rika länder som ska öka takten i klimatarbetet och att en del andra länder till viss del behöver kunna fortsätta med sina utsläpp för att säkra utvecklingen i respektive land.

Flera forskare uttrycker oro över att det svenska klimatarbetet tappat styrfart, vilket i sin tur riskerar att äventyra trovärdigheten för Sverige i klimatförhandlingarna. Håller du med om den bilden?

– Jag ser inte att faran finns. Jag förstår att det uttryckts oro eftersom de nationella utsläppen väntas öka enligt budgetpropositionen. Samtidigt har vi gjort stora insatser för att minska utsläppen och det arbetet fortsätter. Näringslivets aktörer har också enorm potential att bidra med lösningar. Det upplever jag ger oss en väldig styrka i det globala arbetet, säger Mattias Frumerie.

Har vi gett bort ledartröjan till EU?

– Nej, det tycker jag inte. Under det svenska ordförandeskapet kunde vi till exempel slutföra förhandlingarna för Fit for 55 och se till att det paketet kom på plats. Sverige har fortfarande goda chanser att bli klimatneutralt före EU. Samtidigt behöver alla göra mer. Så länge vi har en global uppvärmning måste varje COP bli det bästa COP-mötet hittills, säger Mattias Frumerie.

Klimatforskaren Mathias Fridahl tror fortfarande att Sverige har potential att göra skillnad under klimattoppmötet. Än så länge tror han att vårt rykte bara är ”naggat i kanten”. Han konstaterar samtidigt att de inhemska utsläppen måste minska. Den svenska regeringen har flaggat för ökande utsläpp, något som rentav riskerar att bryta mot nya bindande mål som EU har upprättat. Vad som händer om Sverige inte lever upp till utsläppsregleringarna är än så länge okänt.

– Om fallet går till EU-domstol kan det bli höga bötesbelopp. Det vore verkligen något att tampas med för det svenska ryktet, säger Mathias Fridahl.