”Vetenskap eller flygande tefat?”

Häromveckan hörde Felix Herngrens produktionsbolag av sig och ville använda Albanova Universitetscentrums lokaler för att filma för nya TV4-serien om ufon. Veckan innan ville en dokumentärfilmare att jag skulle debattera med personer som är övertygade om att jorden är platt. Jag tackade nej.

Som professor i astronomi ska jag ägna mig åt forskning, undervisning och samverkan. Jag gillar alla tre uppgifterna och har ägnat mycket tid åt popularisering av vetenskap för allmänheten. Jag skriver gärna i Forskning & Framsteg eller föreläser under Astronomins dag och natt. Det kändes därför lite fegt att tacka nej till plattjordarna; borde det inte vara viktigt att ta debatten mot månlandningsförnekare och horoskop-troende?

Fake news, faktaresistens, kunskapsförakt, och konspirationsteorier breder ut sig. Universitetet och forskarsamhället ska då stå för förnuft och vetenskap. Professorerna borde väl ge sig ut på barrikaderna i stället för att gömma sig i inomvetenskapens korridorer?

Jag applåderar oftast de forskare som tar debatten. Vi ska inte låta vaccinmotståndare och förintelseförnekare stå oemotsagda. Samtidigt undrar jag om vissa diskussioner helt enkelt inte borde ges utrymme, kan vi inte bara låta plattjordarna vara ifred? En professor i astronomi i ett ufo-program kanske bara ger falsk legitimitet till ämnet. Och det kan vara etiskt tveksamt att med vetenskapens pondus i ryggen offentligt köra över någon stackare som är övertygad om att jorden är platt som en pannkaka.

Framför allt undrar jag vem som ska sätta agendan för vad forskarna ska ägna sig åt då de växelverkar med samhället. Ska astronomiprofessorerna helst prata om supermånen i kvällspressen, återigen förklara varför vetenskapen inte stödjer astrologiska horoskop eller är uppdraget att förmedla den moderna världsbild som forskningsfronten faktiskt undersöker?

Jordens form är inte längre en astronomisk forskningsfråga. Att jorden är rund visste redan de gamla grekerna, och hur den är svagt avplattad vid polerna visade geografer och astronomer under 1700-talet (bland annat franska astronomer på en djärv expedition i Tornedalen). Dagens astronomer bör kanske hellre ägna tid åt att berätta om upptäckterna från det nya James Webb-teleskopet, precis som dagens biologer kan ägna sig åt att hinna kartlägga mångfalden av okända insektsarter snarare än att leta efter Bigfoot och Loch Ness-odjuret. Visst måste vi få tacka nej till rent trams utan att få dåligt samvete?

Här finns naturligtvis en gråzon. Att som forskare ge en plattform åt foliehattarnas tokigheter tjänar ingen på, men att använda tillfällen till diskussion för att kunna förklara vetenskapens metoder och resultat låter vettigt. Homeopati och annan pseudovetenskaplig alternativmedicin kan vara direkt farlig, medan intresset för horoskopen i veckotidningarna möjligen är mer harmlöst.

För 30 år sedan stod jag som ung doktorand och debatterade ufo-frågan i direktsändning på TV4. Jan Scherman ledde debatten och jag var astronomen som skulle konfrontera tre ufo-intresserade personer. I dag kan jag konstatera att astronomiämnet har utvecklats enormt under dessa 30 år, och jag har som forskare fått vara med om fantastiska upptäckter: mörk energi, universums acceleration, hur guld bildas i kollisioner mellan neutronstjärnor som flammar upp och utstrålar gravitationsvågor, och gammablixtarnas koppling till exploderande supernovor. Vårt robot-teleskop i Kalifornien trålar nu varje natt igenom stjärnhimlen efter supernovor, och jag har säkert hittat 10 000 nya redan.

Aldrig skyms sikten av förbipasserande flygande tefat, och ufo-debatten står fortfarande kvar och stampar utan tillstymmelse till övertygande bevis. Medan James Webb-teleskopet levererar knivskarpa bilder av universums tidiga historia är ufo-bilderna fortfarande lika suddiga. Där vetenskapens metoder öppnat upp vår förståelse för ett dynamiskt och mångfacetterat kosmos står plattjordarna kvar med huvudet i sanden.

Herngrens ufo-brev avslutas med en undran över varför vi ägnar så lite uppmärksamhet åt denna fråga. Mitt svar är att det inte är en astronomisk forskningsfråga. Jag vill ju helt enkelt hellre ägna min tid till universums verkliga upptäckter. TV4 borde satsa på en serie om spännande svensk forskning i stället.