Möt Sveriges nyaste astronaut

Uppdatering: Den 16 juni 2023 meddelade regeringen att Marcus Wandt kommer att delta i en rymdfärd inom ett år.

Sveriges första astronaut var Christer Fuglesang, som 1992 valdes ut för att ingå i den europeiska astronautkåren. Han flög i rymden 2006 och 2009, och arbetade bland annat med utbyggnad av den internationella rymdstationen ISS. Den andra svenska medborgaren i rymden var Jessica Meir, som är astronaut vid Nasa och gjorde sin första rymdflygning 2019.

Nu finns chansen att ännu en svensk får arbeta utanför jorden. Den 42-årige testpiloten Marcus Wandt från Linköping blev vald tillsammans med 16 andra i den senaste uttagningen av astronauter till den europeiska rymdorganisationen Esa. F&F når honom när han befinner sig på en flygbas i Brasilien för ett projekt i sin tjänst på Saab.

Finns det någon speciell händelse som väckte ditt intresse för rymden?

– När de gjorde service av Hubble space telescope på 1990-talet var ett sådant tillfälle. Saker blev fel, men då åker vi och servar det – det kommer jag ihåg att jag tyckte var häftigt, säger Marcus Wandt.

På senare år har han också med stort intresse följt företaget Spacex, som grundades 2002 av entreprenören Elon Musk. Företaget har bland annat utvecklat en farkost för att transportera både människor och förnödenheter till ISS. Spacex är också känt för att ha konstruerat raketer som kan göra en mjuk landning och därmed användas flera gånger.

– Det är otroligt inspirerande med ambitionen och tron på att det här går nog om vi bara försöker och försöker.

Hur gick det till att bli utvald till astronaut?

– Jag sökte faktiskt redan 2008, men då uppfyllde jag inte kriterierna. Man ska till exempel ha en master i något tekniskt ämne, eller en läkarutbildning, eller vara testpilot. Sedan ska man ha erfarenhet också.

Meriterande erfarenheter kan vara att ha arbetat på en forskningsstation, eller att ha utfört någon typ av krävande militärt eller civilt uppdrag i nära samarbete med andra människor.

Efter att Marcus Wandt blev utsorterad i den förra ansökningsomgången fokuserade han sig i stället åt sin yrkesbana som pilot. När en ny möjlighet kom kände han lockelsen igen, och sökte på nytt.

– Det kom in ungefär 22 500 godkända ansökningar. Under andra antagningssteget var det ungefär ett och ett halvt tusen som valts ut att komma till Hamburg och göra alla testerna.

Har du lärt dig något under antagningsprocessen, som du inte hade väntat dig?

– Testerna i Hamburg kändes som en tvärvetenskaplig konferens. Det har slagit mig i varje steg, att jag har mött så många fantastiska människor med så mycket kunskap och vilja att utveckla och förmåga att se möjligheter. Det var inspirerade och skapade en nytändning för att lära över huvud taget.

– Sedan har jag lärt mig mycket om hur man tänker kring rymdprogrammen och vad de har för betydelse för samhället, globalt. Jag har också lärt mig mycket om vilken betydelse Europas geoobservationsprogram har för att ge data till klimatforskning. Det är otroligt viktigt.

I den nya gruppen på 17 astronauter finns även en paraastronaut som ska testa hur det fungerar att vara i rymden med ett fysiskt funktionshinder. Av de övriga är fem ordinarie och de övriga elva är reserver. Bland reserverna finns Marcus Wandt.

Vad skiljer de ordinarie från reserverna?

– Den stora praktiska skillnaden är att de börjar sin träning redan i april, på heltid. De ska schemaläggas mot ett par olika rymdflygningar. När man inte är på en flygning gör man andra jobb som kanske stöder ett pågående uppdrag eller arbetar med utbildning inom Esa.

– Som reservastronaut gör man utbildningen efterhand. Sedan är man redo att aktiveras i ett uppdrag när det behövs.

De flesta av astronauterna i rymdkapplöpningen på 1960-talet hade en bakgrund som testpiloter. Det har du också. Vilka är fördelarna med det?

– Man har mycket gratis om man har det yrket. Det handlar om att hantera farkosterna, och om riskhantering och att ta sig ur oväntade situationer. Jag kan inte komma på några direkta nackdelar, men man kan inte sätta enbart testpiloter i rymden. Det finns många andra kompetenser också, så det är bra om man har en kombination av bakgrunder.

Varför ska människor alls vara i rymden?

– Mitt svar är att det handlar om forskning och om framsteg! När vi utforskar rymden tar vi ännu längre kliv ut mot det okända. Att utforska verkar vara inbyggt hos oss, kulturellt och säkert biologiskt också.

Marcus Wandt ger exempel på hur han menar att rymdutforskning kan driva på tekniska framsteg som kan ge nytta här på jorden också. Det kan handla om att hantera begränsade resurser, att spara på energi och att återvinna vatten, luft och näringsämnen i ett slutet system.

Det handlar också om att jobba med generationsperspektiv, menar Marcus Wandt:

– Rymdprojekt är omfattande samarbetsprojekt över generationer. Jag kan känna att vi är så fokuserade på att vi ska ha det bra här och nu – men flera generationer har drivit fram utvecklingen så att vi kan sitta här och ha det varmt och skönt, och ha vaccin mot diverse sjukdomar, och på Zoom och snacka. Det här får inte stanna! Det går att titta på rymden och tänka att det finns väl ingen poäng med att sväva runt där? Men rymdfart är på något sätt verktyget för att få till de här rationella målen.